Lördagsstyrka!

Det vanliga programmet med bålövningar, en del armstyrka och rygg. Tog på mig världens gulaste linne för att få extra pepp, insåg dock att jag skulle fått mer pepp av det om jag varit lite brunare. Nu: mat, film, godis!

Jag & The Strokes.

Jag och The Strokes gav oss ut i det fina vädret. Vi sprang längs Kyrkviken och ut mot Elfvik, höll 5,00/km-tempo. Nu när man tagit det lugnt i några dagar så känner man att man har kraft som vill ut, benen känns oförskämt pigga. Men nej, lufskänsla är rätt och riktigt nu med tanke på knät även om jag har galet svårt att växla ned, det ska erkännas. Blir stressad av att inte kunna springa som jag vill men detta måste jag lära mig; det är oproffsigt att inte kunna ta det lugnt och ska kroppen hålla måste man ju lyssna på den (ja, det är jag som har skrivit de här orden men saken är att jag inte känner det, jag bara skriver det för jag vet ju att det är så logiskt men nu ska jag lära mig att också känna det). Varmt var det så jag fick vika upp linnet och springa som en spännis. Totalt blev det 12 km. En mycket trevlig runda, enligt mig och The Strokes. Bäst av allt är att jag inte känner av knät, får se hur det känns sen ikväll. Lite känning av det hade jag dock när jag ökade och i backar så det var ju helt rätt att ta det lugnt och inte springa alltför kuperat. Men snart så, snälla knä?

Sen drack jag och gröna naglarna kaffe.

När katten är borta.

Hänger jag i chin-upsstången. För när Olle är hemma brukar han skälla på mig om jag tränar samma muskelgrupper två dagar i rad. Därför passade jag på att braka på med en rejäl serie chins idag. Totalt…84 stycken! 60-90 sek vila mellan varje set.

Fredagsmat för ensamma löpare:

Jag och katterna är ensamma hemma. Hade inte knät krånglat så hade jag kutat 3 mil. Nu går inte det tyvärr. Då kan man laga mat istället. Det finns två nivåer på mat när jag är ensam hemma: spaghetti och krossade tomater (en av mina favoriträtter) eller något lite mer avancerat. Bestämde mig för att köra på det senare för jag kom på en maträtt som är lätt att glömma bort och som är oerhört god. Och som är lätt för wannabekockar som jag. Såhär gick det till:

Jag handlade potatis, rödlök, gräddfil och fryst löjrom. Jag kom hem. Satte fram löjrommen som nästan hunnit tina medan jag rände runt på stan. Jag tvättade händerna. Jag skalade och finhackade rödlöken. Jag skalade 6 potatisar och rev den grovt. Sen satte jag på spisen och smälte smör i en stekpanna. Jag tog upp en boll riven potatis och kramade vätskan ur den, la ner högen i stekpannan och plattade ut den. Så fick den ligga där en stund innan jag vände den (obs! svårt moment!) Efter några minuter var den klar och då la jag på löjrommen som jag försökte göra till en restaurangsnygg klump, den hackade rödlöken samt gräddfil. Och insåg att jag glömt att köpa dill. Inte för det gör något när man är själv, den ligger ju bara där för att vara snygg. Sen åt jag upp rårakan medan jag drack öl och läste tidningen. Sen stekte jag en till.

Tvångsvila.

Vad gör jag en dag som denna? Jo, jag tvångsvilar mitt knä. Har varit på väg att ge mig ut att springa två gånger men har fått hålla fast mig själv. Vila! Knät börjar kännas bättre, ger mig nog ut på ett lätt distanspass imorgon och tanken är att jag fortsätter så till mitten av veckan. Sen hoppas jag kunna öka på. Jaha, då säger någon klok: du kan ju köra alternativträning ett tag. Mitt problem är att jag bara gillar att springa. Kan inte tänka mig något tråkigare än att cykla och simma. Det är för trist alltså, sitta och trampa utan att få röra sig. Bada gillar jag men simma, nej tack! Gym? Icke. Basket däremot, det är kul. Springa och basket, sen är det stopp. Hur som helst så har jag fått bra armträning idag då jag ordnat tusen grejer på stan på vägen hem. Om en vecka är det semester och det är galet hur mycket som måste fixas; allt från lakan till Alvedon. Men bland det viktigaste, och tyngsta, inköpet var ytterligare en chin-upsstång och en pilatesboll (tänker att det inte är så poppis om jag ska trycka in den uppblåsta bollen i bilen…). På landet har vi en lada där jag tänkte gymma till det. Där inne hänger jag och försöker vara tuff, kanske sätter på den gamla Flashdancelåten!

Just det, kräkgrönt nagellack. En nog så viktig detalj.

Styrketräning i närbild.

Lite frustrerande att inte kunna springa på som vanligt. Men då är det bra att man kan köra på med styrkan. Och det är precis då man ligger, sitter och står där som man inser att man kanske borde fila naglarna, måla naglarna, fila fötterna, raka benen samt ta bort tejpstumpen som hänger i lampkroken där vi satte fast ballonger till ett av alla tusen barnkalas för ett tag sen. Samt borde vi sätta fast själva lampkroken som lossnat från taket.

Jag och mina chin-ups.

Jag har märkt ett ganska stort intresse vad gäller mina chin-ups. Det är roligt! Det är en mäktig känsla att kunna göra många chins, ja rätt hårt faktiskt om jag får säga det själv. Jag har skrivit om det förut men såhär började jag:

Jag var rätt bra på chin-ups när jag var yngre. Minns att jag åtminstone kunde 12 på raken. Jag spelade basket och ville vara stark så jag hängde och slängde i den där stången en hel del. Dessutom hade jag en del problem med ryggen och då var den också bra för att hänga i och räta ut sig. Hur som, för några månader sen blev jag sugen på chin-ups igen, ja sådär 20 år senare. Bestämde mig för att jag ska fasen klara lika många som när jag var 18. Var på väg att köpa en ny stång men då visade det sig att mina kloka föräldrar hade sparat den gamla i källaren. Otroligt bra då denna är väldigt snygg och basic. Så nu hänger den här hemma istället, monterad i sonens dörröppning så många är de nätter då jag hängt där i mörkret för att inte väcka honom. Min kompis Anna tipsade om det här programmet:

http://twentypullups.com

Så jag har kört efter det, även om jag gör chin-ups istället för pull-ups. Det är ju aningen olika muskler. Fast nu gör jag lite pull-ups också. Jag tänkte klara 20 chins på raken inom kort, till sommaren har jag sagt och det är ju rätt snart – jösses! Jag har periodvis kört med ryggsäck och extra tyngd för att avancera lite snabbare men trivs bäst utan. Det tar sin tid att bli bra på många chins i stöten, särskilt då jag inte kör så mycket annan styrketräning för armarna förutom armhävningar av olika slag. Däremot är jag numera rätt vass på att göra många chins med 60 sek vila mellan varje set.

Idag blev det serien 7-8-9-10-11 plus 12 pull-ups. Det var det det.

Förortskärlek.

Förorten. Det finns ju såklart en massa grejer som man kan sakna jämfört med att bo i stan. Som t ex tuffa restauranger runt hörnet, en 7Eleven 50 meter bort, museum, roliga affärer etc etc. Men ändå, om jag väger allt detta mot att bara kunna springa rätt ut i naturen, ja då vinner ändå förorten med hästlängder. Som imorse. Löparväckarklockan inuti mig ringde, strålande sol ute. Klämde lite på knät och hörde Pekkas ord i huvudet om att vara försiktig närmsta tiden Ut mot Elfvik och jag knockades av hur vacker morgonen var. Tog det väldans lugnt för knäets skull och ska fortsätta så några dagar till. Men en dag som denna är man bara glad att man kan springa överhuvudtaget. Så förorten, jag är din.

 

Lufsdistans.

Var hos Pekka igår och pratade lite om träningen framåt. Och så kollade han och klämde på mitt knä. Verkar vara en liten inflammation. Fick order om att ta det lugnt ett par, tre dagar dvs inga hårda kvalitetspass men helt ok att lufsa runt lite. Så imorse gick jag upp, fixade utflyktsmatsäck till alla barn och sedan lufsade jag iväg till jobbet. Lufs och lufs, snarare var det väl ett ganska normalt lätt distanspass, om än lite långsammare. En väldigt fin morgon och den där härliga känslan av tom sommarstad börjar dyka upp. Finns inget bättre än när alla är på landet och man känner sig som kung över stan och man nästan kan springa hur som helst över gatorna för att bilarna har försvunnit.

Köpte kaffe på Kura när jag kom fram. Här fixar man det för sig.

Och sen: yoghurt med färska jordgubbar. Det blir en bra dag det här! Halleluja!