Vardagen är tillbaka!

Hade planerat helvila idag men när det var dags att ge sig hem och soligt och så fint ute så tänkte jag att nä, det får bli en springtur ändå. Men en lugn sådan så att kroppen ändå får vila mellan gårdagens långpass och morgondagens träning. Märks dock att man är orutinerad med vardagsrutinerna då jag hade glömt gummisnodd. Som tur var satt Lisa kvar på jobbet och kunde låna ut en så jag slapp springa med flaxande man hem. Som vanligt Odengatan fram och där stötte jag ihop med Enis så jag var bara tvungen att stanna några minuter (han springer också, annars hade jag aldrig stannat). Som straff tog jag en extra omväg till Djurgården så totalt blev det 16 km i 4:54-fart.

Det närmar sig.

 

Insåg idag: bara 49 dagar kvar till Berlin Marathon. Ska bli så kul! Känner dock redan att det ska bli lite nervöst och annorlunda att flyga iväg för att springa, sova på hotell innan och så. Måste leta upp ett bra lasagneställe i Berlin!

Söndag fm: Långpass med Mirjam!

Gick upp och åt gröt klockan 07.00. Idag dags för långpass med Mirjam. Mirjam träffade jag när jag sprang Visby Halvmarathon och hon kom på en elegant 2:a plats. Efter det hördes vi på Facebook och då fick jag veta att hon sprungit maran på sub3 – såklart man ville ta ett långpass med henne. Jag tog bilen till Ropsten och därifrån sprang jag längs Värtan de fyra kilometrarna in till fontänen vid Karlaplan, där vi skulle ses.

Söndagskänsla i luften och perfekt springväder; lite sol, lite vind, lite moln. Mirjam dök upp och vi bestämde oss för att ta hennes vanliga långtur runt Djurgården och Södermalm. Var lite nyfiken på vilket tempo vi skulle hålla och vi enades om att vi nog borde hålla ett lugnt 5:00-tempo. Vi insåg dock snabbt att vi båda var rätt dåliga på att hålla det tempot och gärna kutade på lite för fort. Vi sprang ut till Djurgården, rundade Valdemarsudde och förbi Djurgårsstaden. Så annorlunda, men kul, att springa långpass tillsammans med någon och prata. Jag brukar knappt tänka när jag springer långt, haha. Full rulle var det på Gröna Lund. Sen Strandvägen och Skeppsbron fram. Kändes lite mäktigt att fara fram i bra fart genom stan två stycken tjejer (kvinnor), haha. Sen ner till Stadsgården och förbi Fåfängan, längs Årstaviken, Tantolunden, Söder Mälarstrand och så Skeppsbron tillbaka. Benen började kännas lite trötta, jag tror gårdagens snabbdistans började ge sig till känna. Men vi höll riktigt bra fart på slutet. Vi tog in på Biblioteksgatan (här har jag aldrig någonsin sprungit tidigare, i så fall bara med massa shoppingpåsar i händerna), Sturegatan upp och så Karlavägen med fina allén fram till fontänen. En riktig cityrunda. I det bästa tänkbara löpvädret. Märkte knappt att det började regna på slutet för det var sånt där snällt varmt regn som bara kändes som en trevlig tunn dusch. Prick 28 km plus mina fyra dit och fyra tillbaka till Ropsten så totalt 36 km – perfekt! Min klocka visade en snittfart på 4:45/km. Oerhört trevlig tur med mycket löparprat. I eftermiddag tar Mirjam flyget tillbaka till Schweiz så det var verkligen sista chansen, kul att vi fick till det. Också kul att springa med någon som är så duktig!

Framme! Eller nä, inte riktigt. Sprang de 4 kilometrarna tillbaka till Ropsten och blev på vägen så vansinnigt sugen på smoothie. Kunde bara tänka smoothie, smoothie, smoothie, inget annat. Hoppade in i bilen, åkte till affären och handlade mango och fixade den jäkla smoothien så fort jag kom innanför dörren – ahh! Mycket bra dag. Att det vankas kräftor ikväll gör inte det hela sämre.

 

Klart slut.

Nya kläder, nytt försök.

På eftermiddagen var det dags. Laddad klocka och tonfisksallad i magen. Bytte om och kände mig lite nervös, som att jag skulle springa ett lopp, haha. Men det är något med just 10 km snabbdistans, det blir liksom genast lite… allvarligt. Och jag insåg att jag inte sprungit 10 km på tid sen Milspåret. Gav mig iväg och värmde upp 2,5 km. Sen stannade jag, startade om klockan – och satte av! Ner till Kyrkviken, förbi busshållplatsen vid Kvarnen, upp förbi Hersby skola, förbi Brandstationen och ut till Stockby där jag sprang en bit på en slinga. Pust, pust, kämpa, kämpa! Efter en bit vände jag om och tog samma väg tillbaka med en extrasväng ut mot Hustegaholm och sen ner till Grönsta för att få ihop mina 10 km. Piip! 41:22! Slog ändå mitt rekord på milen som är 42:12! Tyvärr var inte banan så platt som jag hade hoppats så jag tänker att jag borde kunnat kapa några sekunder till redan idag. Men men, detta var faktiskt träning så jag är nöjd. Sedan 5 km nedjogg. Dagens totala mängd ca 25 km. Ok ändå med tanke på morgonens klocktrassel. Sen lite vila och nektarin i trädgården!

Jag är ensam hemma med barnen här ikväll. Då kan jag älska att äta massa grönsaker. Den här zucchinin har jag tidigare skrivit om. Jag är helt besatt av den. Pröva!

Imorgon blir det långpass. Och ett extra kul och annorlunda sådant eftersom jag ska springa tillsammans med Mirjam som kom 2:a på Visby Halvmarathon. Yeay!

Klara… färdiga… vänta!

 

Nu på morgonen var det tänkt att jag skulle köra 10 km snabbdistans. Jag hade funderat ut en ganska flack bana, satt klockan på laddning, lagt fram kläder (Fast-tröjan såklart) och sovit bra. Vaknade tidigt till en fin morgon. Jag föredrar verkligen att köra såna här fartpass tidigt när det inte är så mycket folk ute. Klädde på mig och skulle ge mig av. Men va?! Klockan hade av någon outgrundlig anledning inte laddat så den var helt död. Tänkte att jag kunde börja med 3 km uppvärmning, komma tillbaka hem och hämta klockan och sen spurta iväg men då jag kom tillbaka hade den inte laddat tillräckligt – och på det här passet ville jag verkligen ha koll på tiden. Så istället blev det en lugn morgonjoggutan klocka och jag får köra snabbdistansen i eftermiddag istället. Oerhört irriterande på många vis: det var en perfekt öde lördagmorgon, det är skönt att få såna här aningen ångestladdade pass gjorda direkt på morgonen och dessutom hade jag kunnat köra ett bra distanspass på em. Men jaja, struntsamma, jag får springa runt som en tok på eftermiddagen och det var ju en skön jogg jag fick i alla fall. Och det som också var trevligt är att våra äpplen börjat bli mogna så vi gjorde färskpressad juice till frukost.

 

Det här med juice ska jag sätta fart med nu igen inför Berlin Marathon. Så viktigt att hålla mig frisk. Känner hur sjukdomsnojan börjar komma över mig…

The best of civilisationen.

Förutom ny springmiljö så finns det andra trevliga saker med att vara tillbaka i stan. Till exempel:

1. Åka till söder, klippa sig och se lite klotter och skit.

2. Att nyfriserad (Obs! Jag vet, ni ser inte någon som helst skillnad – mitt hår är så. Inte ens de som vet att jag klippt mig kan se det.) kila in på Sneakersnstuff och hitta värsta fina leopardtightsen från Nike! Halleluja, kom an hösten!

3. Knata in på American Apparel och köpa några fler pannband och sen åka till braiga Löplabbet som så snällt la undan ett par av min favvosko Nike Lunaracer när jag helt desperat ringde mitt i sommaren.

4. Äta sushi på Sushi Yama i PK-huset.

5. Och sist men absolut inte minst, utan allra roligast, gå till Pekka på Västmannagatan. Där trampade jag på cykel med massa olika vikter och inställningar och mätte puls – och fick veta att tröskelpassen lönat sig; min explosivitet har förbättras ordentligt. Riktigt roligt! Nu två veckor framåt fortsätter jag med tröskel och distans för att sedan köra mer tempo.

6. Göra 100 chin-ups (ej på raken) på en pålitlig stång som inte trillar ner.

 

Tack och hej, fredag.

Fredag fm: Uppvärmningsjogg.

 

Idag händer det mycket vill jag lova. Ja om man jämför med min Gotlandstillvaro. Idag ska jag både klippa mig, träffa Pekka och fixa en massa grejer. Därför värmde jag upp dagen med att kuta 8 lugna km till frukost. Man märker att det så smått börjar dra ihop sig till Lidingöloppet då det är fem gånger så många löpare ute just nu.

Suburbia!

Hoho, tillbaka i stan! Eller nä ok, förorten då. Nu är det slut på vackra miljöbilder, raukar och brunbrända ben. Nu börjar verkligheten igen där jag bor i ett kedjehus och snart är kritvit om benen. Och det känns faktiskt riktigt bra. I morse var vi dock ännu på Gotland, packade in i bilen och fixade det sista i huset – och jag skrek och gormade om att ingen fick gå runt med smutsiga fötter eftersom vi dammsugit och skurat in absurdum. Jag hann tyvärr inte med det planerade tröskelpasset på morgonen och då jag ska till Pekka och göra lite tester imorgon så rådde han mig att inte köra tröskel senare under dagen då det blir för nära inpå. Istället blev det kärt återseende med mitt älskade Lidingöloppsspår nu på kvällen. 14 km distans. Ahh, skog, stigar – och backar! Nu inser man verkligen hur platt Gotland är. Undrar hur man tränar inför Lidingöloppet om man är gotlänning? Jag tar förresten tillbaka alla tankar på hur trött jag var på Lidingöloppetsspåret innan semestern. Ser fram emot att mata runt där igen. I övrigt skönt att komma hem till japp, internet. Slippa åka på internetutflykter även om det också var ganska trevligt. Och skönt med lite fler löparkläder även om jag hade med mig det mesta. Svart pannband glömde jag dock ta med mig, som jag har längtat efter det!

 

 

Älskade förortsskog! Jag är tillbaka.

Onsdag em: Sista Gotlandsasfalten.

Imorgon bitti åker vi hem. Kanske hinner jag med ett sista tröskelpass om jag är uppe med tuppen, får se. Nu på eftermiddagen hade vi i alla fall tänkt äta glass på Razzle Dazzle (alltså, jag älskar det där namnet), men jaha, de hade stängt för säsongen. Så det blev Prästgården istället. Jag ville ta en sista asfaltstur och bestämde mig för att kuta hem därifrån. Det har ju blivit en del asfalt i sommar, är glad för att knäna har pallat. Fortfarande rätt trötta ben när jag sprang hemåt. Det blev inte så långt och lika bra det för jag skulle hinna packa och städa: 8 km i 4:40/km-fart. Efter det styrka i trädgården. Och sen… ja, fanns det inget annat att göra än börja packa.

 

Två saker jag för övrigt längtar hem till: internet och kuperad terräng. Ska bli intressant att se vad mitt vänstra knä säger om just kuperat. Hade lite problem med det innan vi åkte men nu har det ju fått vila. Och jag är grymt sugen på ett rejält backpass.

Onsdag fm: Jogg att minnas.

 

Idag var det sega ben på morgonjoggen. Vet inte vad det är med just onsdagar men ofta känner jag mig trött då, i alla fall nu i sommar då jag kört mina dubbelpass. Kan i för sig bero på att jag igår körde tröskelpass och ett distanspass i ganska snabb tempo. Men det spelade inte så stor roll för idag ville jag mest pränta in alla lukter, stigar, vägar, ängar, åkrar, får, kossor, hus, blommor, kaniner, stenar, raukar och vindar innan vi åker hem. Gjorde mitt bästa för att lagra minnena under 10 lugna kilometer.