Tejpad fot och neongul tröja.

 Ja som ni ser behöver jag måla naglarna. Men bortsett från det så kan jag berätta att jag var hos naprapat-Kim igår igen. Han mjukade upp mitt knä för att öka rörligheten då han tror att en möjlig orsak till min onda fot kan vara att mitt ena ben är lite kortare än det andra. Och sen fick jag nålar i foten. Ahh, gör rätt ont alltså när han sticker in dem. Men så fort de är inne så känns det inget och efteråt är det skönt. Han tejpade även foten hårt så nu ska jag känna efter hur jag vill göra i Berlin, springa med tejpad fot eller ej.

 I övrigt så dricker vi juice som aldrig förr. Det är så fruktansvärt många som är hostiga och sjuka runt omkring mig men jag försöker att mentalt övertyga mig själv om att ”Jag kommer inte bli sjuk. Jag kommer inte bli sjuk. Jag kommer vara friskare än någonsin på söndag om två veckor.” Och så dricker jag alltså juice. Jag har en liten liten känsla i halsen, inte ont på något vis men ja, något pyttelite som inte känns som vanligt. Ska låta dagen utvisa om det är något eller bara är inbillning. För jag minns hur det var precis inför Stockholmsmaran; jag kände efter och trodde nonstop att jag höll på att bli sjuk. För övrigt så fick jag flygbiljetten till Berlin igår. Känns lite overkligt att jag ska flyga iväg för att springa – just detta är ju premiär för mig så det känns stort. Mest glad är jag att Olle ska följa med mig. Känns trevligt och tryggt att inte vara helt ensam. Innan loppet hade det helt ärligt inte varit något problem för då är jag ändå rätt asocial men efteråt…förstår ni vad trevligt att ha världens bästa sällskap då?

 I övrigt försöker jag hålla alla bakterier på avstånd genom att klä mig i neongul tröja idag. Man ser ju hur de bara studsar iväg från mig.

 

Lugn musikmorgon.

 Måndag brukar vara vilodag men ibland gillar jag att köra lätt distans dagen efter ett långpass, lite som återhämtning. Så det blev löpning till jobbet. 10 km i lugnt tempo med musik i öronen, tycker det kan hjälpa när man vill tvinga sig att ta det lugnt och Amanda på jobbet har gjort en sån bra lista. Annars har jag verkligen kommit in i en period då jag föredrar att inte lyssna på musik när jag springer.

 Tom plan. Fint.

 Körde lite disco i omklädningsrummet. Tills det kom in en annan tjej, vågade inte braka vidare med musiken då.

Läs mig snacka.

 Jag känner mig hedrad för jag har blivit intervjuad på Mittes proffsiga blogg om hud och hudvård. Jag pratar dock inte så mycket om just hud för det är inte riktigt mitt område. Jag pratar om, tro´t om du vill, att springa. Är du sugen på att läsa? Om ja, klicka här, det är inte svårare än så. För jag har lagt in en modern länk här för er bekvämlighet.

Sista långpasset.

 Idag var det dags för mitt sista långpass innan Berlin. Då vi ska bort på lunch idag så var jag tvungen att gå upp klockan sex för att hinna äta ordentlig frukost innan det var dags att springa. Även idag blev det te och mackor för att vänja magen vid den troliga hotellfrukosten. Sen gick jag och la mig igen och sov till halv åtta då det var dags att stiga upp och göra mig redo. Masserade foten litegrann, fyllde vattenflaskorna och gav mig av. Sprang in mot stan. Det var en galet fin morgon. Dock rejäl motvind på Lidingöbron. Ibland är det lätt att bli förförd av vädret och tänka att man är oslagbar när solen lyser och himlen är blå. Lite så var det idag; jag hade planerat att göra rejäla fartökningar och det var ju det perfekta vädret – men jag kände ganska snabbt att benen var trötta efter gårdagens intervaller. Efter en stunds funderande beslöt jag mig för att inte pressa på utan lyssna på kroppen. Höll istället ett stadigt 4:40-tempo hela vägen. Rutten gick ut till Djurågården, rundade Waldemarsudde, förbi Djurgårsstaden och vände sedan tillbaka i höjd med Vasamuséet, samma väg tillbaka och sen hem mot Lidingö. Blev totalt 31,5 km som känns som ett ganska lagom sista långpass.

 Känner mig trots utebliven fartökning nöjd med helgens pass. Stark och stabil på intervallerna igår och bra distanstempo idag. Åhh, nu är det bara exakt två veckor kvar! Ser fram emot att köra den sista uppladdningen. Ja och sen när jag kom hem åt jag lite yoghurt, drack juice och kaffe.

 Det här vädret hörrni? Det är ju bara för bra.

Nu du magen!

 Har man fått såhär fina tights måste man ju träna. Tightsen kommer från Lucas Hugh och jag fyndade dem på rea. Eller hmm, ”fyndade” kanske inte är rätt ord men ändå, rea var det. Jag älskar mönstret. Grejen är att jag gillar smycken väldigt mycket men gillar inte att ha det när jag tränar. Så tights och annat som liksom blir istället för smycken, det tycker jag är fint. Dock en sak som jag stör mig på: varför ska träningskläder så ofta säljas med hjälp av bilder på modeller som typ inte har en enda muskel? Kom igen liksom, det är fan för lamt.

I alla fall så behövde tightsen invigas så det blev styrketräning i den fina kvällen. Framförallt fokus på magen med diverse sit-ups, plankan och annat trevligt. Till det bland annat denna låt med Magnetic Fields. Testa den kombon, den är riktigt bra!

 Efteråt tycker jag det är så skönt att bara hänga såhär:

 Adios.

Kändisspotting på stan.

 Vilken dag! Världens bästa häng på stan med familjen och precis innan vi skulle åka hem (och jag till slut accepterat att det inte blir någon halvmara för mig och foten), vem ser jag då kuta förbi mig om inte…Isabellah Andersson! Det hela gick lite fort och jag var precis på väg över gatan med liten dotter så tyvärr hann jag inte fatta mig och ropa lycka till. Men det var hon i alla fall, som med stor ryggsäck, grön jacka och spänstiga steg sprang Sibyllegatan ner kl 14.54. Mäktigt! Tur att jag hade kameran nära till hands. Håller tummarna för henne i detta nu. En helt annan sak, den här ostaffären på Nybrogatan, för er som inte varit där – gå dit. Oerhört effektivt om längtar efter Paris. Idag öppnar de även en butik på Götgatan.

Kvalitetslördag!

Lika bra att ge sig ut på ett rejält kvalitetspass direkt på morgonen så att alla dörrar vad gäller Stockholm Halvmarathon stängs. Tjatade om det hela med Olle igår kväll, varför det skulle vara så bra för mig att springa och varför det inte alls skulle vara dåligt för foten etc etc. Olle höll ju inte riktigt med. Sen kom äldsta dottern in och sa bara till sist: Skippa det där halvloppet imorgon. Och så var det slut på diskussionen och mitt ältande. Men som sagt, att trötta ut mig direkt på morgonen sätter punkt för det hela. Hade planerat ett tempopass men kände för lite variation så jag ändrade planerna till 8 x 1 km-intervaller. Dock i bra och sansat tempo för att inte förvärra foten, det hade jag lovat mig själv. Däremot köra dem med lite kortare vila på en minut. Först 4 km uppvärmning till Lidingöbron.

 Sen lite stretch och dags att köra igång.

 Kändes bra men får hela tiden tänka på foten. Tog det lugnt till en början, sist när jag körde 400-metersintervaller så tog foten ganska mycket stryk av de hela. Nu vågar jag inte gambla med något så nära inpå Berlin. Såhär blev tiderna på de 8 intervallerna (som sagt, en minuts ståvila mellan varje): 4:02/km, 4:01/km, 4:00/km, 3:55/km 3:56/km, 3:50/km, 3:50/km och 3:45/km. Kul att springa intervaller igen!

 Vädret helt otroligt perfekt för att springa idag. Och för att fiska uppenbarligen för det var ganska många som stod och fiskade ute på bron och längs Husarviken.

 4 km hem så totalt 16 km. Gröt, kaffe, juice och så världens godaste bröd/bulle till frukost. Vi har varit i Danmark en del somrar och där åt jag såna galet goda bröd som jag aldrig lyckats hitta här hemma. Men detta var nog det närmaste jag kommit. Jesus kristus vad gott!

 Hmm, om man ändå skulle springa den där Halvmaran? Nu när man är fylld med så mycket bra energi?

Springer in helgen.

 Kom hem. Fick sånt akut behov av att springa med White Stripes i öronen. Att rensa ut huvudet, fylla det med musik och låta vinden få in helgkänslan i kroppen.

 Sprang 10 km i 4:44-fart. Och tackade gudarna för att det är Berlin Marathon och inte Lidingöloppet jag ska springa om två veckor – vänsterfoten gillar inte att ta i i uppförsbackar, i alla fall inte på framfoten. Jag insåg också att det börjar bli kallt om händerna när jag springer. Jag lyckades förfrysa mina händer för ett par vintrar sen vilket gör att de blir alldeles vita och tappar känseln bara jag står vid kyldisken i mataffären. Så det är dags att ta fram löpvantarna.

 För övrigt så har jag fått ett enormt kokossug. Kokos i alla former. Var på jakt efter vit choklad med kokos i men insåg att det är fler än jag som blivit besatta av den, för den var slut överallt. Men detta kommer käkas ikväll:

 Imorgon är det Stockholm Halvmarathon och jag har ett enormt pepp att springa. Men ändå känner jag mig tvingad att stå över, foten är verkligen inte i skicket den borde vara och jag vill spara allt jag har till Berlin. Men alla ni som kutar: LYCKA TILL!

Helg någon? Ja tack!

 Alldeles för få timmars sömn i natt. Inspelning som höll på till långt in på natten. Och ovanpå det mycket jobb i veckan. Men ändå, när man sovit sådär lite så är det som att tröttheten inte hunnit slå rot i kroppen än så jag klev upp när klockan kvittrade, och så på med springkläderna. Benen verkade faktiskt tycka det var rätt skönt att pinna på de 10 kilometrarna till jobbet. Huvudet däremot längtar efter vila och häng med familjen.

 Det luktade höst när jag sprang. Löv som börjat multna så smått. Igår kväll hörde jag folk prata om orkan och oväder men det märkte jag inget av. Bara fin höst. Dusch och ombyte. Här nedanför ser ni hur jag ser ut idag när jag inte har löparmundering på mig. Tröjan jag har ullar något enormt och står jag någon närmare än en meter så är den personen också plötsligt ullig. Varning helt enkelt.

 Vad händer ikväll då? Jodå, det blir en brakkväll på stan; restaurang och klubb och hela rasket. Nä, herregud. Vilken mardröm. Det enda det blir är gos, god mat, godis, film, ostbågar och glass i stora lass. Och mer gos. Måste bara ta av mig ulltröjan först.