Nike x Undercover Gyakusou: Fall/Winter 2012.

Den 13 oktober smäller det. I alla fall för de som väntat på Gyakusous höstkollektion (samarbetet mellan Nike och Undercover). Då släpps den nämligen på Sneakers´n´Stuff i Stockholm. Jag var där i våras och provade grejer… men det slutade med att jag inte köpte något. Jag gillar kläderna för de är annorlunda jämfört med annat som finns för oss löpare. Men dyrt är det. Jag kan ibland också tycka de känns lite för krångliga. Men i höstens kollektion gillar jag kläderna med bladmönster. Ja, såhär ser det ut:

Det var det det.

Två grejer jag gjort idag:

1. Inhandlat fyra olika sorters alkoholfri löparöl. Tänkte testa dem här framöver och avlägga rapport sen. Idag drack jag en Estrella, tyckte den var riktigt god. Nä, det smakar inte som riktig öl men jag har alltid gillat lätta sorter och därmed är steget till helt alkoholfri inte så långt. Och jag har liksom tappat sugen för alkohol.

2. Skapat en löpargarderob. Det har varit väldigt stökigt bland mina springkläder, jag har inte riktigt gett dem utrymmet som de kräver. Men idag rensade jag ut gammalt jox så jag fick fler lådor och därmed kunde strukturera upp alla springgrejer. Ordning och reda, underbart! Förlåt men det måste bli ytterligare en kattbild idag, för när jag höll på att fixa med garderoben, vem hittade jag där inne om inte Ali?

Min mamma tipsar:

Min mamma brukar snudd på alltid ha med sig ett tidningsutklipp när vi ses. Och vi ses ändå rätt ofta för vi bor väldigt nära varandra. Det är alltid bra utklipp, hon har en förmåga att hitta exakt just det som kan intressera någon i familjen. Ikväll när vi åt middag med mina föräldrar så hade hon med sig det här tidningsutklippet. Det är ett recept på tomatjuice. Ja som det står där i texten så innehåller tomater nämligen antioxidanter som är bra mot fria radikaler som bildas när man tränar hårt. Och fria radikaler vill man inte ha i kroppen. Så vem kommer göra tomatjuice imorgon? Jag!

Som ett jehu längs vattnet.

Lördag! Ja ni ser hur glad jag ser ut. Jag gillar lördagar. Vi vaknade och åt lördagsfrukost. För min del var det kaffe, croissant och stor portion gröt. Ett par timmar senare var det dags för det sista lite hårdare passet innan Berlin. Tempopass 5km+5km+5km.

Gav mig ut i hösten. Första 5 km hamnade snittfarten på 4:25, helt ok då benen behövde lite uppvärmning. Nästa 5km låg snittfarten på 4:17 och sista 5km ökade jag tempot och snittfarten hamnade på 4:04. Man vågar ju knappt säga det för då kommer väl en förkylning, sträckning eller liknande men jag säger det ändå: jag känner mig i form (förutom pyttelite hosta). Jag känner mig stark i benen. Jag känner mig uthållig. Jag känner maximalt pepp! Nu vill jag trolla mig till nästa söndag när jag står där på startlinjen, frisk och redo. Utmaningen denna sista vecka, i alla fall om det kommer kännas som inför Stockholmsmaran, är att ta det precis lagom lugnt. Att ladda. Jag är inte så bra på det. Jag är bättre på att springa.

Min fot då? Ja, den mår inte lika bra i för sig. Men jag har blivit ganska bra på att förtränga den. Dock, och detta vågar jag verkligen knappt säga, tycker jag att den kanske har blivit lite, lite bättre. De tre senaste passen har jag sprungit i mina Adizero Boston och jag vet inte om det är pga det, men jag tycker mig känna en liten förbättring. Vi får se.

Juice och dusch. Eller: juice i dusch.

Miao.

Turbanlöpning.

Jag hade inte tänkt köra ett dubbelpass idag men tanken på att kliva ner i t-banan kändes inte alls bra. Jag har liksom sprungit så mycket till och från jobbet att jag nästan blivit kollektivtrafikskygg. Det fina fredagsvädret hade dock försvunnit och det duggade så smått när jag gav mig av.

Grått var det ute. I för sig lyste jag upp det hela genom min indiska look, ja den här ”yllebuffen” får mig att känna mig lite internationell.

Samma utsikt som imorse, bara lite annat väder. Jag insåg under löpturen att jag måste förbereda mig mentalt vädermässigt inför Berlin. Jag har liksom tänkt att det kommer vara soligt och varmt, att jag springer där på Berlins gator i bara shorts och sportlinne. Men… ja, det är ju ändå slutet av september och Tyskland ligger inte i södra Europa. Så det blir ju till att packa ner exakt allt. Vem vet? Det kanske blir ösregn och 4 grader varmt. Måste ställa in mig mentalt på exakt allt.

Totalt 10 km i 4:50-fart. Nu drar jag fram följande fyrtal ur ärmen: familj, mat, godis och film. Trevlig kväll!

13 km i vantar.

Fyra grader när jag gav mig av in mot stan så det blev vantpremiär. När jag skulle leta upp vantarna så insåg jag hur många vantar jag använde i vintras då det emellanåt var svinkallt och jag verkligen hade problem med mina förfrysta fingrar. Jag körde lager på lager på lager. Idag fick det dock räcka med ett par. Och i vantar kommer man väl kuta i ca sju månader framåt.

Den här morgonen. Den var sådär isigt ljusblå. Jag sprang över bron och tog vägen via Värtan och sen en extrasväng ut mot Djurgården. Fint var det, riktigt bra fredagskänsla på vädret. Totalt 13 km, avslutade med kaffe i omklädningsrummet. Funderar på att fixa lite mysigare belysning hit på eget bevåg.

Intervaller i min ensamhet.

Idag var det intervallunch. Egentligen skulle jag sprungit med Micke och Lennart men tyvärr funkade det inte för dem i sista stund. Men jag gav mig av mot Karlberg på egen hand – med mullrande mage – jag var så hungrig och hade slarvat med frukt på förmiddagen. Kyligt ute, termometern visade 14 grader. Framme vid fotbollsplanen hade jag fått upp värmen och drog av mig överdragströjan.

400-intervaller var det som väntade. Jag körde igång, saknade Micke och Lennart framför mig som brukar vara världens bästa draghjälp. Men jag höll ett bra och konstant tempo, dock rädd för att verkligen trycka på – det skulle vara så jäkla typiskt att sträcka sig eller någon sån skit nu när Berlin närmar sig. Dessutom så är jag rädd om foten. Sist jag och Lennart sprang så öste jag på och kom upp alltför mycket på framfoten och det ska gudarna veta att det kändes efteråt. Så idag tänkte jag: fort men stabilt och ej upp på framfoten.

De två första intervallerna klockade jag på 1:24 och resterande sex på 1:22. Jag la små pinnar på gräsmattan för att hålla räkningen.

Men så kände jag efter den åttonde, vasjutton, jag hinner med en till. Även den gick på 1:23. Totalt 9×400 meter.

Sen jogg tillbaka till jobbet. Såg texten här ovanför på vägen och uppfylldes av en poetisk känsla och tänkte att det där gäller inte oss löpare! Vi bara springer för löpningens skull, i övrigt är vi fria. Vi behöver inte äga mer än möjligtvis gatorna! Sen kom jag på att jag har 6 par löparskor (och anser att jag behöver minst två till), oräkneligt antal korta, halvlånga och långa tights, pulsklocka, strumpor för alla tänkbara sträckor och väder etc etc. Så där var det slut på det poetiska. I övrigt så har jag minskat på mängden denna vecka. Det kommer fortfarande avverkas en del mil men jag fokuserar på ett pass om dagen. Nästa vecka minskas det ner ytterligare på träningen inför… BERLIN!

Obs! Bör tilläggas att lunchlöpningen fick ett aningen trist slut. Jag hetsade på där i omklädningsrummet och råkade mitt i detta tappa mitt puder på golvet. Och ja, det sprack. Sånt där som är lite trist ändå. Nej just det, hur var det nu, jag behövde ju inget puder – bara gatorna!

Jag och min PT Uma.

När jag ska styrketräna med min gymboll så är det som att ta fram en stor godispåse. I alla fall vad gäller Uma. Hon känner typ på lukten när jag ska träna med den, var jag än håller hus så hittar hon mig. Det är i för sig väldigt trevligt, det enda är att det är svårt att prata samtidigt som man gör ”plankan”. Och aningen svårt att göra sit-ups med en 3 1/2-åring fastklistrad på magen. Men det är gulligt när hon hämtar en fotboll och försöker hänga med i rörelserna. Vi körde styrkeprogrammet, som vanligt med mest fokus på bålpartiet.

När jag var hos naprapat-Kim i måndags så sa han att jag kanske borde köra mer tyngre styrka framöver. Just nu gör jag bara hemmaövningar där jag använder min egen kropp som vikt och ibland även hantlar. Han ansåg att jag kunde behöva styrka med mer vikt/motstånd för att på så vis förbättra min styrka och explosivitet. Hmm, får se hur det blir med den saken. Det är säkert helt sant men jag gillar så att köra low key-styrketräning och framförallt: att köra den hemma. Har jag tid över, då springer jag hellre än drar till gymmet. Men vi får se.

Gårdagens ben på dagens gator.

Gooood morgon! Blöta gator men en fin morgon när jag och ryggsäcken gav oss av mot jobbet. Mycket trötta ben idag. Känns att de fick jobba igår kväll. Så jag tog det lugnt, gick inte att göra så mycket annat.

Förbi Husarviken och byggarbetena – jag tänker ofta på hur bra läge de här husen kommer ha, perfekt löpning runt hörnet! Jag hoppas bara att de inte rör min perfekta grusintervallväg och får för sig att asfaltera den. Jag tog i alla fall en liten extrasväng ut mot Lilla Skuggan. Bara för att det är så fint.

Sen fortsatte jag mot stan och jobbet. När benen väl hade blivit ordentligt uppvärmda gick det lite fortare. Jag tycker om att få upp farten längs Odengatan, spurta fram och känna doften av stadsmorgonen. Ajöss.

20 km i full amok.

När jag kom hem från jobbet var det dags för ett pass som hette duga. Den där lilla känningen i halsen hade försvunnit och jag kände mig i form. Det enda var en lite seg känsla men då körde jag knepet att borsta tänderna. Plötsligt blir man ju mycket piggare. Dessutom hade snälla Amanda gjort en ny Spotifylista helt till min ära så jag kände att jag bara var tvungen att springa.

Oj, vad tuff jag ser ut här då. Jaja, idag ville jag få till ett rejält tempopass: 10km+5km+5km. Allt i bra tempo och med kort vila. Jag sprang ut mot Elfvik. Jag försöker springa tempopassen så flackt som möjligt men det är rätt svårt att hitta här ute, blev några rejäla backar samt en hel del motlut. Första 10 km låg snittet på 4:16/km. Trettio sekunders vila, mest för att nollställa klockan egentligen, och nu hade det blivit helt mörkt. Nästa fem sprang jag på diverse gångvägar för att slippa springa i kolsvart mörker och snittfarten låg på 4:13/km. Tjugo sekunders vila. Sista fem kilometrarna låg snittfarten på 4:09/km. Sen joggade jag hemåt i höstkvällen. Totalt 20 km i bra tempo. Foten inte helt glad men det kändes som ett bra pass för att känna på formen. Och när jag kom hem, ja då drack jag juice.