Intervaller på Bosön!

Vaknade bredvid Uma. Hon var jättepigg, jag var jättetrött. Men jag gick upp och insåg att klockan ändå var så mycket som 07.30. Drog på mig löparkläder och packade ner det sista i ryggsäcken eftersom jag skulle bege mig till Bosön. Ut till den klara himlen, och månen som fortfarande syntes.

2,5 km uppvärmning till Bosön.

Älskar att Bosön öppnar så tidigt som 08.00. Bytte om till min outfit som jag köpte i Berlin efter marathonet.

Det var basketträning inne i stora hallen och jag fick sån lust att vara med. På löparbanorna var det tomt. Men så var jag tidig också.

Jag var uppvärmd så jag körde genast igång. På schemat stod 1 km-intervaller. Inte i alltför snabb fart, hade det gått lättare att springa ute så hade jag egentligen tänkt att köra ett tempopass. Och som jag tjatar om non stop så är jag ju rädd att pressa foten alltför hårt. Sprang på, så skönt att ha banorna för sig själv. Dock gäller det att ha full koncentration när man kör så pass många varv, annars tappar man lätt bort sig. Sprang totalt 8×1 km. Efter det 3 km nedjogg.

Därefter: Brutalbänken! Jag älskar den. 4×15.

Och så chins. 15+12+12. Sen längtade jag hem till familjen och var hungrig (hade ju inte käkat frukost) så jag drog på mig vinterstassen och sprang 2,5 km hem i den fantastiska vintern. Totalt 16 km.

Skyndade mig att göra frukost till kroppen. Massa blåbär i gröten.

Nu blir det dusch och solig lördag.

Mindre löpning men desto mer yoghurt.

Imorse när jag vaknade tänkte jag att jag måste skynda mig att packa löparkläderna. För att i nästa sekund inse att, nä just det, idag är det löpvila. Jo Tove, det är löpvila idag. Punkt. Stjärnstopp. Oerhört viktigt att trappa upp enligt plan och inte köra på fullt fräs, bara för att foten känns så pass bra. Tycker faktiskt jag varit väldigt duktig på att hålla emot springbegäret senaste tiden. Men man blir ju det när man fått smaka på vad som annars kan hända. Och man inser att det bara är oproffsigt att köra på utan att tänka. Så det blev till att åka bil till jobbet med bara en väska dvs inte massa ryggsäckar och påsar med ombyteskläder. Det blev också en trevligt frukost som vi tog med oss till jobbet.

När jag skulle köpa yoghurten på caféet så ville jag egentligen ha cocos-yoghurt. Frågade om det fanns men hon som jobbade sa att hon bara hade jordgubb. ”Ok men då tar vi det, det blir bra.” Och så ställde hon fram Framboise. ”Aha, det var hallon ni hade?” frågade jag. (jag gillar jordgubb mycket mer). ”Nä” sa hon. ”Det här är jordgubbe”. Man ogillar ju egentligen människor som ska mästra andra, men jag som hade femma i franska kunde bara inte hålla mig. ”Nä men framboise är hallon. Fraise, det är jordgubb, hade ni det också?” ”Nänä, det här ÄR jordgubb alltså” fortsatte hon. Var oerhört sugen på att googla fram en översättning som bevis, men hon var gullig, det var tidig morgon och folk på kö. Men framförallt, tanken på att vara en mästrare, den gillar man inte. Bara att släppa, gå vidare och lämna bärdiskussionen bakom mig. Avslutade med ett ”Jaja, det blir bra, vi tar två såna där hur som helst”. Två hallon alltså! skrek dock min inre franskalärare. För den som vill dubbelkolla, klicka här.

Heja hemmastyrka! Och ägg!

Jag har hört många säga att de inte tycker att hemmastyrka räknas, att de liksom inte tycker det känns som ett riktigt träningspass. Kan på ett vis hålla med. Det är ju något med att se andra svettas, det liksom smittar av sig på en själv. Och så känns det som man tränat fastän man knappt gjort det. För helt ärligt, går man till SATS, det är rätt många som bara står där och… hänger? Dricker lite ur en vattenflaska? För egen del så räknas verkligen hemmastyrkan, kanske för att det är majoriteten av styrkan jag kör. Jag hinner inte stå och hänga med en vattenflaska på SATS.

Ikväll blev det magstyrka och rygg. Benen får vänta lite till, är ännu lite försiktig med tanke på foten. Men sen när jag kör igång med det mer, så kan jag nog ändå fixa det mesta hemma, i och med att vi har en skivstång. Hur som, körde som sagt mage på gymbollen. Fick sällskap.

Och så blev det chins! 85 stycken.

Efter detta så blev jag så otroligt hungrig, trots att jag ätit middag. Så jag stekte lite ägg.

Kände mig som en bodybuilder som först styrketränade, och sen bara helt självklart drog fram tre ägg ur kylskåpet. Istället för stekta ägg blev det till slut äggröra.

Magnifique!

10 km tempoförsök.

Ojoj, mycket på jobbet innan jul. Hetsade ner till omklädningsrummet på lunchen och bytte om i sedvanlig raketfart.

Och så på med vantarna.

Hade inte riktigt koll på vädret, så jag tog mina Boston och drapå-dobbar utanpå och satte av ner mot Karlberg. Insåg snabbt att jag lika gärna kunde lämnat dobbarna i ryggsäcken. Det lite smarta med just drapå-varianten är i för sig att man också kan dra av dem. Men jag hade för bråttom, tanken var ett tempopass, så jag hade inte lust att stanna. Men det där med tempo är inte helt enkelt med all lös snö på gatorna. Och trottoarerna var knappt framkomliga pga alla gigantiska snöhögar. Nere vid Kungsholmsstrand var det aningen bättre. Sprang fram till Stadshuset och sen samma väg tillbaka till jobbet. Gillar den här lunchrundan, brukade för övrigt springa här när jag bodde på Kungsholmen för en massa herrans år sen. Ibland blev det barmark och det gick lättare att få upp farten (men då lät jag å andra sidan som en häst som kom klapprandes). Snittet landade på 4:35/km. Knappt värt att kallas för tempopass men ok då. Får dra till Bosön här snart igen.

Efter löpningen dusch. Hade väldans bråttom så när jag råkade tappa handduken på golvet och skulle ta upp den, råkade jag tjonga huvudet i den här.

Aaaaaaj. Inte klokt vad arg man kan bli på en pappershållare.

Därefter lunch ur frysen på jobbet. Jag tog en asiatisk låda med nudlar och kyckling som jag åt framför datorn.

I övrigt så har barnen fixat ett pepparkakshus hemma. Eller fixat och fixat… ska erkänna att det var Annas Original som fixade själva bygget. Vi fokuserade lite mer på det visuella, som ju också är väldigt viktigt!

Finito.

Till alla plogbilar: jag älskar er!

Innan vi somnade igår kväll så sa Olle ”Du kommer inte kunna springa imorgon. Det ska bli snöstorm”. Äsch, tänkte jag och tog en kvällsmacka. Imorgon blir det ett kortare långpass, snöstorm eller ej.

Jag vaknade imorse och såg att det var ett tjockt lager snö på takfönstret men klev upp och drog på mig min passande snöflingetröja.

Allt lugnt so far. Men när jag var redo att ge mig av och öppnade ytterdörren så gick den knappt att få upp pga all snö. Fick därför börja med att skotta mig ut från huset.

Sen började jag springa. Det var som ett skämt. Ända fram till Lidingöbron fick jag springa i decimetertjock snö. För er som inte provat det så kan jag upplysa att det blir som ett kombinerat snö- och styrketräningspass. Framme vid Lidingöbron mötte jag till min stora glädje en plogbil så jag fick det lättare i någon kilometer. 11 cyklister hade passerat på bron.

Genom Värtan var det eländigt igen. De flest plogbilarna hade uppenbarligen inte vaknat än. Men jag kämpade på. Mötte en kille som gjorde så mycket tummen upp åt mig att han nästan tappade tummen. Höll på att börja grina, ja ni hör ju hur psyket mådde. Hade tänkte springa ut på Djurgården men fick ändra planerna och istället springa där det var åtminstone var något sånär framkomligt. Tog Strandvägen fram. Ungefär såhär såg det ut:

Kämpade på och insåg, att detta måste vara ett av mina tuffaste löppass någonsin. Snön och vinden piskade mig i ansiktet. Fötterna pinnade på och höll farten i snön (faktiskt helt ok fart!), samtidigt som jag var nära att vricka fötterna både en och två gånger. Skeppsbron fram och svängde in i Gamla Stan där jag vände efter en bit och sprang tillbaka hela vägen till Gärdesfältet där jag tog Valhallvägen fram. Alla människor, som bortblåsta. Odengatan och så äntligen Torsgatan. 19,5 km. Ah, sån seger! Där fick du, snöstormen. Mina ögonfransar och ögonbryn hade förvandlats till något annat.

Drog in på caféet. Men tog av mig rånarluvan först för att inte skrämma slag på folk. Köpte en kaffe och juice, den där juice drack jag upp på fyra sekunder. Pustade ut lite.

Alltså, det ligger en bok här i omklädningsrummet, jag kanske fotograferat den förut. Men varför är den här? Vems är den? Eller är det så enkelt att Bonniers Barnbok ligger här för att detta är Bonnierhuset. Men ändå? Sånt jag tänkte på medan snön smälte från ögonfransarna.

Punkt.

Brandlarm ger Bosön!

Min plan var att springa ett tempopass på lunchen idag. Men vad händer runt kl 11.00? Jo, brandlarmet går på jobbet. När man hör ett brandlarm tänker man oftast att det är någon övning eller falsklarm, man tror aldrig det är på riktigt. Men det visade sig faktiskt vara det idag. Hela jobbet fick storma ut och det var ett jäkla pådrag från både ambulans, brandbil och polis. Halvvägs ner i trappan kom jag på att jag glömt jacka, men framförallt mina löparkläder – jag skulle ju kuta kl tolv! Skyndade mig upp igen. Det visade sig ryka längre ner i byggnaden, och efter en stunds huttrande på gatan förstod man att detta kommer att ta tid. Och jag insåg att löpningen bara var att glömma då omklädningsrum och dusch ligger i källaren, ja typ där röken kom från. Istället fick det bli en hederlig lunch.

Med andra ord fick jag styra om planen. Det fick bli kvällslöpning på Bosön på kvällen istället. Uppjogg på 2,5 km ut till Bosön. Bytte om från…

till…

Eftersom jag redan var uppvärmd så körde jag igång direkt med lite fart. Sprang i bra tempo i ca 20 min. Därefter Brutalbänken som jag fixade på egen hand idag, 2×15. Bar dips 10+8 (ahh, såååå jobbigt idag!) och avslutningsvis kunde jag inte hålla mig från lite chins, även om armarna borde fått vila idag. Det blev 12+10+8.

På vägen hem stannade jag hos mina föräldrar för att hjälpa till ett lyfta ett tungt bord.

Jogg hem. Nu: jobba! Tur man blir pigg av att springa.

Måndag hela veckan.

Varför uppfinna hjulet? Jag klev upp när klockan ringde och gjorde exakt samma sak som igår: klädde på mig lager på lager och gav mig av i mörkret. Enda skillnaden i klädväg var att jag idag tog mina Boston och drog på dubbar. Kolla också vad präktigt med reflexer och allt. Har blivit inspirerad av alla fotriktiga cyklister.

Måste säga att en sak som är lite tråkig med vintern, det är att man mest kutar runt i samma svarta kläder. Tur det finns mössor i lite roliga färger. Ja, och reflexer. Denna vinter är jag dock glad över att jag äger fyra varmare tights så jag slipper tvätta non stop.

-11°C. 19 cyklister hade passerat på Lidingbron. Samma väg som igår, längs Husarviken och bakvägen fram till Valhallavägen och så Odengatan fram. 10 tidiga km, precis som igår. För att på något vis bryta måndaghelaveckan-känslan så köpte jag en kaffe idag.

Hörrni, en grej som jag tycker är lite fin är när man köper en tröja från Icebreaker och kan följa exakt var ullen kommer ifrån. Jag ska resa digitalt till Nya Zeeland lite senare idag om jag får en stund över.

Adieu.

Köldchins! Och röd sallad!

Vi har det lite kyligt här hemma så idag blev det chin-ups och magstyrka i luvtröja. Idag fick jag kämpa med chinsen, armarna var lite trötta. Först tänkte jag inte göra så många men i och med att jag oftast kör magstyrka parallellt så blev det ändå 70 stycken. I serien:

Och här kommer nu ett till salladsförslag. Vet inte vad som flugit i mig, jag ska verkligen inte låtsas vara någon slags mästerkock men jaja, håll i hatten, här kommer det.

Det är enkelt för du ska fokusera på röda grejer. Röd paprika, rödlök, rädisor och tomater.

Hack hack och blanda:

Och sen gör du en dressing med kanske olivolja, balsamvinäger, senap, salt och svartpeppar och häller på. Och så kanske du äter denna röda sallad med helgrillad kyckling. Det gjorde i alla fall jag. Slut i rutan.

Som en tjuv genom stan.

-14 visade termometern ute på Lidingö när jag klev upp. Drog på mig underlinne, ylletröja (inser jag kommer behöva köpa ytterligare en till), yllestrumpor och fodrade tights. Och rånarluva i merinoull! Rånarluva tycker jag är hur bra som helst när det är svinkallt ute, till en början är det skönt att andas i den – även om man får in tyget i munnen. Sen när lungorna vant sig lite vid kylan så kan man ju dra ner den så att mun och näsa är fria.

Över Lidingöbron. Alldeles suddigt på andra sidan, som om jag glömt ta på mig linser. Men det måste varit någon slags dimma eller kylan som gjorde det. Längs Husarviken, ett fåtal cyklister som passerade men annars bara jag och byggarbetarna. Genom stan, folk stirrade på mig – måste varit bankrånarlooken. Framme vid jobbet efter 10 km. Dusch. Höll på att aldrig komma ut från duschen, det var så otroligt skönt. Och varmt.

Så. Måndagen kan börja. Men först lite frukost.

Men allvarligt, kolla ut genom fönstret. Hur vackert är det inte? Fina Stockholm.

Knaperiknaperiknus.

Så länge den här bloggen existerar så kommer jag, minst en gång i månaden, tjata om den fantastiska zucchinisalladen. Har ni ännu inte prövat den, gör det. Nu. Ikväll åt vi den med lax och avocado.

Och efter det blev det kiwi eftersom min mamma präntat in i mig för all framtid att kiwi ”kryllar av vitaminer”.

Och resten av kvällen kommer jag knapra på något av följande:

Jag älskar godis (och då menar jag egentligen ÄLSKAR med stora bokstäver) men känner att det är så oerhört ohälsosamt med alla färgämnen och skit, så nuförtiden försöker jag att bara äta godis på helgen. Nej, det är inte lätt men helt ärligt, äta godis varje dag? Nej, säger jag om de saken. Istället knaprar jag alltså på nötter eller äter såna här fantastiska frysta körsbär. De är inte lika goda som godis men bra substitut.

Här ikväll var det dags för magstyrka. Insåg att den där brutalbänken från igår gjorde ett bra jobb för det var längesen jag hade träningsvärk i magen. Även armarna känner av bar dipsen. Men jag körde på med plankan, raka och sneda sit-ups, rumplyft, rulla in boll mot rumpa och danish specials. Den här Rasmus Henning-sekvensen känner många av er säkert till men kolla in annars, många bra magövningar här.

Knaperiknaperi, nu dags för godi… nej, nötter!