Gick till klätterställningen men den var full av tuffa ungar från New York. Så jag gick tillbaka till stranden och tvingade med mig Uma. Tillbaka vid ställningen började jag göra mina chins. Den coolaste av NY-kidsen frågade med höjda ögonbryn: ”But what are you DOING?” Jag svarade, aningen ansträngt då jag var upp i 15:e chin-upsen: ”I´m training my arms”. ”Alright….” Jaja, bara att köra vidare. Det blev totalt 80 stycken i serien ovan. Sen vägrade Uma att gunga mer.
Hasta manana!
God morgon! Idag lite trött när jag vaknade, natten var stökig med ännu mer magsjuka i familjen. Men ändå, när man vaknar av ett så vackert ljus, ja då vill man springa. Särskilt med tanke på hur varmt det blir senare på dagen. Idag endast ett kortare löppass på schemat. Jag är ordentlig och ökar enligt plan.
Jag sprang. Och tänkte på hur fantastiskt det varit att kunna hålla bra tempo på passen här i Tulum jämfört med svenska vintern hemma. Tempopassen är ju en sak i sig men nästan ännu mer att kunna hålla bra distanstempo, när det är just mycket distans jag kör. Idag fick benen springa i den fart de ville. Det blev 10 km i 4:41 min/km.
Till frukosten blev det mangojuice – drycken från himlen.
Som vanligt magstyrka på stranden. Sen körde Ruben och jag en del på hans bräda.
Men annars var dagens stora händelse när Olle skulle ta på sig sina shorts – och det kröp ut en krabba ur dem!
Han fick krypa vidare ner mot havet.
Vid halv tre lämnade jag solstolen. Motvilligt. När det är ca 30°C är det inte lika lätt att hoppa i springkläderna. Men jag tog en kall dusch och bytte om.
Och fyllde vattenflaskorna.
Sen drog jag iväg. Morgonens tempopass kändes i benen till en början. Men det är konstigt, inte sällan när jag kört ett morgonpass med fart i, så tycker jag att det liksom smittar av sig med fart till eftermiddagspasset. (Ibland kan det i för sig lika gärna vara exakta motsatsen.) För idag piggande benen på sig efter en stund. Men herrejesus så vaaaaarmt det var! Jag hade glömt ta på mina solglasögon, hade verkligen behövt dem idag. Och den där präktiga vita kepsen jag köpt, varför tog jag inte den? Jaja, för sent nu, bara att springa på. Mot ruinerna och sen en extrasväng mot Tulum stad för att få ihop mina kilometer. Det blev totalt 15 km i 4:34 min/km. Trött nu efter en ganska rejäl distansmängd idag – 31 km. Shortsen helt genomblöta av svett.
Efter detta: BAD.
Idag satte jag väckarklockan för första gången på semestern. Men det var ingen plåga för vi somnade som vanligt runt niotiden igår kväll, och därmed var jag utvilad vid sex. Världens finaste morgon. Glamouröst att bara glida ner på stranden och blicka ut över havet. Men det var det enda glamourösa, för att kuta tempopass kl sex på morgonen har inte det minsta gnutta glamour över sig. Färdigklädd och med morgonsvullet ansikte stod jag redo på gatan.
Idag sprang jag norrut. Kände mig trött på den vanliga morgonrutten och dessutom har jag bara kutat vägen norrut på eftermiddagarna. 1 km uppvärmning i 5:17 min/km. Men hallå, hur ska de här benen kunna springa fort? Det går ju bara inte att förstå när man tar de första stegen. Men ändå, sen brukar det funka när man startar om klockan och sätter fart. Följande 7 km i 4:15 min/km. Tog in på en sidogata, stannade och pustade ut en minut precis vid den här väggen.
Skönt att se lite annat.
Satte fart igen. Sprang förbi en lastbil med flaket fullt av bananer men pga tempot hann jag inte ta kort, det såg rätt kul ut. Ett par hundra meter innan det var dags för nästa paus såg jag den största råtta jag någonsin sett. Utan svans var den ca 40 cm lång – och så tjock! Blev nästan illamående av synen i kombination med ansträngningen. När klockan visade fem km pustade jag ut precis här.
Dessa 5 km hade gått i 4:07 min/km. En minuts vila. Sista fartblocket var på 2 km och de gick i 3:59 min/km. Kämpade på bredvid morgontrafiken som började komma igång.
Pust i en minut och sen avslutningsvis en lugn kilometer hem. Den gick i 5:03 min/km och herrejisses så skönt det var att springa lugnt. Totalt 16 km. Och sen äntligen god frukost. Juicen, ahhh så god den var!
Sen blev det magstyrka och tatueringar på stranden.
Det var det.
Idag fick jag återigen dra själv till klätterställningen. Gillar inte riktigt när jag gör det för ställningen ligger precis vid hotellets entré, och dessutom vid utomhustoaletterna som används flitigt. Med andra ord så är man så att säga rätt mycket i blickfånget när man hänger där… på klätterställningen som är avsedd för barn. I alla fall så blev det totalt 85 stycken i serien ovan. Börjar få valkar i händerna av allt hängande. Hemma får jag det inte, gissar att min hemmastång är av bättre chins-material eller så är det chinsen i kombination med värmen. Au revoir.
Liten bit av månen kvar på himlen när jag vaknade. Idag sov alla när jag smög ut. Det kändes mer som ett vanligt morgonpass med andra ord.
Båda vattenflaskorna med mig. Sprang samma gamla vanliga väg söderut. En bit efter Tulum-porten kom två svarta hundar rännandes mot mig. Näää, inte igen! tänkte jag. Men de var uppenbarligen bara två snälla hundar på morgonpromenad för de lommade förbi och fortsatte in mot byn. Och jag fortsatte åt mitt håll.
Så vackert på ett ställe som man passerar när man springer lite längre. Har lagt upp bild på det förut, men när man ser solen stiga upp där över havet, ja då är jag redo att göra vad som helst för världen, för den är ju så fin. Snyft.
Men hur vackert och mäktigt det än är här så längtar jag faktiskt lite hem efter rutter som gör att jag slipper springa samma väg fram och tillbaka. Det går liksom inte att hitta här för det finns inga avtagsvägar. Det blev totalt 22 km i 4:46 min/km. Fick raska på mot slutet för att hinna till frukosten med familjen.
Varje dag efter frukosten så kilar Uma och jag ner på stranden. Hon börjar förbereda sanddeg medan jag kör magstyrka. Och när jag är klar bakar vi massa bollar och jox. Mycket bra liten stund och trevligt att ha sällskap på sit-upsen och ”plankan”.
Senare blev det lunch. Vårrullar med räkor och frukt i. Jag kan informera om att de där hårda nudlarna ser ut ungefär som mitt hår gör här av allt saltvatten.
Och så kaffe på stranden.
På tal om kaffe så längtar jag också en del efter vår kaffemaskin. Efter ett tag på hotell så vill man ju bara få sköta sig själv. Slippa be och beställa och vänta på grejer. Och jag längtar efter te! Mitt gröna te. Som jag i för sig har med mig men vissa saker är lite krångliga här på restaurangen så det har varit te-stopp för min del.
Jo, hörrni, ett boktips till. Jag läste ut Kara Goucher-boken redan på flyget hit men har nu hunnit bläddra lite mer i den. Jag gillar den! Full av massa små tips och liksom upplagd på just det viset dvs inga långa mastiga texter. Vissa tips kanske är väl nybörjarmässiga men jag vill påstå att det finns rätt mycket för alla. Även för killar! Jag vet inte hur det är med er, men jag kan även gilla att läsa om löpargrejer som jag redan vet. Såhär ser boken ut:
Farväl!
På eftermiddagen var det dags för hederlig distans. Drog upp från stranden och bytte om. Sen gav jag mig av norrut. Tog samma rutt som på gårdagens återhämtningsjogg. Mycket trafik första tre kilometrarna. Sen den lugnare gångvägen i en kilometer och därefter en kilometer på vägen mot ruinerna. Vände efter 5 km och sprang tillbaka. En tjej i min ålder cyklade förbi och ropade ”Yeah! Good!”. Precis vad jag behövde i den gassande solen!
Totalt 10 km i 4:25 min/km. Dusch, hängmatta och äta kokos!
Hej då första dagen 2013.
Ny dag. Nytt år. 2013 låter spännande. Invigde det med ett första löppass på morgonen. Tempo!
I km uppjogg i 4:51-tempo. Sedan 5 km i 4:15 min/km.
Precis fem km framme vid campingen. Idag låd den tyst och fridfull igen, inte ett spår av något strandkalas. En minuts vila och sedan ytterligare 5 km. Dessa gick i snittfart 4:08 min/km. En minuts vila. Då såg jag den här ölburken.
Som en påminnelse om det nya året. Sedan ytterligare 3 km. Dessa gick i 4:01 min/km. Ah, sån skön känsla! Starkt och snabbt. Efter det 1 km nedjogg i 4:48 min/km.
Tillbaka på hotellet blev det morgondopp.
Satt en gitarrkille på stranden och lirade, helt uppe i sig själv. Verkade som han missat att hans polare dragit hem för att sova.
Efter detta blev det frukost och magstyrka på stranden. Men stackars Febe har jättehög feber. Hon sov mest inne på rummet men kom ut en liten stund. Finns inget värre än att ligga sjuk på ett hotellrum, buhu.
Förutom att vara sjuksystrar så badade vi och hade längdhoppstävling.
Och jag har, tyvärr, läst ut denna fantastiska bok som jag fick av Olles föräldrar i julklapp.
De har någon slags övernaturlig förmåga att alltid ge mig precis rätt böcker. Åh jag gillade denna: det händer egentligen inte så mycket i den, men det händer mycket med människorna i den, inuti dem. Sånt gillar jag.
Oj vad rosa jag blev idag. Det händer nästan aldrig, gillar egentligen inte att vara såhär matchad. Idag var egentligen vilodag men hallå, sista dagen på året kan ju inte vara löpfri! Dessutom så funkar min kropp rätt bra ändå, bara jag tar det lugnt en dag i veckan. Så en återhämtningsjogg stod på schemat när jag klev upp.
Var rätt stel i kroppen till en början. Men så skön känsla efter ett par kilometer när man börjar mjukna upp. Tog det verkligen lugnt, lyxigt att bara få jogga gatan fram och verkligen titta och ta in allt runtomkring. Sprang norrut idag och tog vägen mot ruinerna. En sak som verkar funka sådär här är sophämtningen. En del grejer kvar om man säger så:
Vädret har varit rätt omväxlande sen vi kom hit. Oftast ganska mulet på morgonen men så brukar det klarna upp. Himlen var precis på väg att spricka upp när jag sprang. Kolla där på stenen, där sitter ett kärlekspar.
Efter 5 km vände jag tillbaka hemåt.
Himlen sprack upp mer och mer. Så bra! För idag var man sugen på lite sol.
Totalt 10 km i lugn fart. När jag kom tillbaka duschade jag däremot i raketfart och sen drog jag och Uma ner på stranden. Bara små fåglar som gått där innan vi kom.
Stretch i solen. Herregud, dessa fina minnen måste jag leva på i all vinterevighet.
Resten av dagen blev lugn. Vi hyrde såna där små surfbrädor som man leker med i vågorna.
Och jag och Uma bakade hundratals chokladbollar.
Uma gjorde ett par sandtofflor till mig. Tyvärr var de några nummer för små.
Men hörrni allihop, nog om sand och bad. Nu är det dags att säga gott nytt år. Där hemma i Sverige blir det 2013 om 20 minuter. Vi får vänta i sju timmar till här i Tulum. För egen del så har det här varit ett väldigt roligt år. Ett speciellt år då löpningen blivit som luft för mig. Och mitt första bloggår. Det finaste av allt är ändå minnet från Berlin Marathon, känslan när jag sprang där omringad av den fantastiska publiken och vädret. Och jag är ändå lite stolt över att jag kom med på den här fina listan. Svenska Årsbästalistan på Marathondistans:
Ja, det är min bruttotid från Berlin. På dessa listor räknas bara bruttotiden, vilket känns lite orättvist då man står där man står vid starten. Men skitsamma, det är ju samma för alla och denna lista känns fin. Särskilt då jag haft så jäklans roligt på vägen. GOTT NYTT ÅR KÄRA BLOGGLÄSARE!
Det mulna vädret försvann inte idag. Vi tog en promenad istället för att bada. Riktigt blåsigt på stranden och fullt av kite-surfare. Jag gillar att det som för många är skruttväder, är drömväder för andra.
Jag köpte en till massageolja på Coqui-Coqui. Så när vi var tillbaka la jag mig med den på en solstol och masserade benen.
Och gjorde sit-ups och ”plankan”. Inte klokt vad det blåste. Jag hade en kopp kaffe med mig men när jag försökte dricka blåste kaffet rakt upp i ansiktet. Efter detta var det dags för chin-ups. Idag ville inga barn hänga med mig så jag drog själv med mitt papper till klätterställningen. Idag blev det 60 stycken i följande serie:
Tack för idag, slut för idag.
rocknrollrunning.se 