Träningspass

Backe upp och backe ner!

Halleluja, vaknade och mådde bra! Tänk vad lite sömn kan göra. Dock är det något med mina drömmar för tillfället. Klev upp och in i badrummet men kände mig så oerhört trött så jag tänkte att ok, jag snoozar några minuter. När jag går tillbaka till sängen och ska ställa om klockan ser jag att den bara är 02:24 – och att klockan inte alls har ringt. Vilket i för sig var trevligt för då kunde jag lägga mig igen och vakna utvilad lite innan 06:00. Gav mig av med ryggsäcken på ryggen in mot stan. 7 km distans in till Lill-Jansskogen där jag körde backintervaller. Såg återigen ett sånt där Military Training-gäng som höll på att kämpa med allt möjligt; sit-ups, springa och bära varandra på ryggen. I sina små gulliga dagisvästar. Jag tror även att jag såg Fredrik Uhrbom. Grejen var att jag tyckte att det var han då vi sprang förbi varandra men var inte säker. När vi en stund senare passerade varandra igen så var jag precis i sluttampen av mina backintervaller och kunde inte med att väsa fram: Lycka till i Tokyo! Det fanns liksom risk för att det inte skulle komma fram något ur munnen i och med att jag var så andfådd. Men om han nu mot förmodan läser detta, så skulle jag ändå vilja säga just det: Lycka till! Och hoppas magen håller. Jag ska försöka vara talbar nästa gång. Hur som, efter avklarade backintervaller så fortsatte jag mot jobbet. Landade på totalt 16 km. I omklädningsrummet blev det kaffe.

Och stretch och dusch. Och sen drog jag på mig min nya skjorta. Den ser ut såhär:

Och där bak är det liksom ett ventilationshål som inte syns så bra på bilden för jag har ett linne under. Lite väl ventilerat om jag inte skulle ha det.

Skjortan är också bra för den är i något slags polyestermaterial och går därmed att rulla ihop till en liten boll i ryggsäcken utan att bli skrynklig. Bomull undviker jag i största möjliga mån nuförtiden. Sen en sak till. Papperskorgen i omklädningsrummet.

Den är under all kritik. Borde inte den tömmas? Den har sett ut såhär i en månad nu, i för sig fascinerande att den är oändlig dvs det går att trycka ihop allt och få i ännu mer. Jag erkänner dock att alla de där kaffekopparna är mina så det kanske är rimligt att jag tar hand om det hela. Ja, det får nog bli så. Nu: jobb!

10 ljusare kilometer.

Mådde lite märkligt när jag vaknade, snudd på illamående. Kan ha haft med att göra att jag hade så märkliga drömmar i natt och vaknade om vart annat. Men när jag väl klev upp gick det över och jag tog på mig löparkläderna. Idag var det ändå bara planerat lätt distans till jobbet i och med att jag ska till Pekka på lunchen och göra lite tester – och därmed inte ska ha tränat hårt dessförinnan.

Ny vit snö på marken och jag tänkte återigen på att vi ändå har rätt kärva förutsättningar, vi löpare i Norden. Skön distansfart in mot stan. Klockan 06:55 släcktes gatulamporna på Lidingö, och jag passerade precis Lidingöbron som 26 cyklister redan hunnit trampa över. Samtidigt tappade jag gummisnodden i håret.

Totalt 10 km när jag stannade utanför jobbet. Men hörrni, ljuset! Det är faktiskt mycket ljusare om morgnarna nu. Och tänk sen, när det helt ljust redan vid sex på morgonen, den där energin man får då. Som jag längtar. Var i god tid så hann stretcha ordentligt innan det blev dusch och frukost.

Slut i rutan.

10 km tjuvlyssning.

Idag vilodag alternativt lätt dag. För mig betyder det ofta 10 lugna km, det beror på hur det känns i kroppen. Men kroppen mådde bra efter gårdagen så när det var dags för lunch bytte jag om från det här:

Till det här:

Och sen sprang jag iväg.

Ner till vanliga lunchrundan längs Kungsholms Strand. Men ah, det är så grått ute, så grått grått grått. Jag måste få se sol snart, jag bara måste det. I övrigt så sprang jag förbi en tjej med barnvagn och hörde henne säga i sin mobil, precis när jag passerade, ”Men jaa, verkligen kul. Äntligen!” Och jag blev så nyfiken på vad det var som var så kul som äntligen skulle ske. Jag gillar det när man springer, att man ibland får höra små brottsstycken av folks snack och sen kan man roa sig med att springa runt och fundera på vad de egentligen pratade om, deras relationer osv etc.

Vände vid Stadshuset och sprang tillbaka.

Totalt 10 km, snittfart 4:51 min/km. Ner i garaget.

Duscha i raketfart. Äta mat framför datorn som snälla Olle handlat åt mig. Japp, så var det med den saken och den måndagen.

Jag vs Vädret: 40-0.

Drämde till med fattiga riddare till frukost. Tänker alltid på min farmor när jag äter det, hon gjorde det ofta till oss när vi var små. Men jag önskar jag kunde frågat henne nu exakt hur hon gjorde, för hennes var ju så mycket godare. Riddarna fick smälta i magen ett par timmar och sen var det dags att dra på sig löparkläderna. Idag lite tunnare vantar – skönt!

Och sen drog jag iväg och ja, det blev den vanliga stadsrundan. Lidingöbron-Värtan-Djurgården (rätt halt och svårsprunget på sina håll)-Strandvägen-Skeppsbron (här var det stort fågelkalas i vattnet)-Stadsgården-Norra Hammarbyhamnen (och här började det snöa rejält)-Hornstulls Strand-Söder Mälarstrand-Skeppsbron-Strandvägen-Värtan-Lidingöbron- och sen var jag hemma och klockan visade prick 40 km. Snittfart 4:38 min/km.

Skön känsla i kroppen idag, hade bra kraft sista två milen och låg i marathonfart i några kilometer. Hem till mangosmoothie!

Finito!

Upp och sen ner och sen upp igen!

Fågelkvitter när jag vaknade. Men grå himmel som vanligt. Smög upp för att inte väcka de andra, klädde på mig och sprang iväg. Över Lidingöbron in mot stan. 7,5 km distans i den tysta morgonen. Sen ner till haket i t-banan.

Bytte om till innekläder. Och sen sprang jag vidare, fast på band.

Idag blev det:

4 km i 4:00-fart

1 km 3:50-fart

1 minuts vila (lite vatten och sportgel)

3 km i 3:50-fart

1,5 km i 3:45-fart

0,5 km i 3:32-fart

Pang! Sen fick jag pusta ut lite.

Sen av med svettiga kläder och på med sköna torra så man inte blir förkyld (ja, ni hör ju att jag är en mamma). Ut i luften som var väldigt fuktig men åh så god att andas. Sprang i för sig tillbaka längs Lidingövägen och just där kanske man inte hittar den allra bästa luften, men ändå.

Nedjoggen blev 6,5 km. Nu äntligen efterlängtad frukost! Totalt 24 km.

Hetsfredag och backlöpning!

Började inte fredagen med löpning utan med min favorityoghurt.

Alltså, när ska den här kokosfixering lägga sig? Den har inte på något vis planat ut än så länge i alla fall. Efter den där yoghurten så rullade sen fredagen på i en enorm hastighet. Jesuskristus, vilket tempo. In och ut ur möten non stop, tur man har bra kondition! Men så föll till sist mörkret och klockan visade att det var dags för helg. Jag bytte om och började springa genom stan.

Så skönt att mycket modd var borta, på sina ställen gick det att hålla riktigt bra tempo. Hade inte riktigt bestämt någon plan för dagens löpning men när jag passerade Lill-Jansskogen så beslutade jag mig för backintervaller. Liksom lika bra att fortsätta med dagens hets.

När jag började springa uppför backen så bara tappade jag det mitt i. Det var som att jag hade rusat på hela dagen och inte hunnit konferera med kroppen om mina planer. Så jag bröt mitt i, vände om och joggade tillbaka ner, pratade lite (obs! ej så det hördes!) med mig själv och sen började jag om. Nu var kroppen och skallen med på noterna. Så där sprang jag sen upp och ner i backen som en fredagstok. Och det var så jäklans skönt för det var så mycket tankar i skallen efter den speedade dagen, tankar som jag äntligen fick lite perspektiv på och kunde börja sortera upp i hjärnlådorna. Och det var fint för bredvid backen, i en liten slinga upp i skogen, hade någon satt ut ljus.

Och sen. Sen sprang jag hem till familjen som jag längtade galet mycket efter. Barn, det bästa pillret för att släppa jobbet och känna helg! Totalt 14 km. Ajöss.

Lubbar hem genom roshavet.

När jag jobbat klart bytte jag om till springkläder. Sen smög jag in i ett tomt mötesrum och förbarmade mig över några överblivna geléhjärtan.

Och sen sprang jag genom stan mot Lidingö. Vet inte hur många människor jag såg, framförallt män, med inslagna blommor under armen. Jag vet inte, jag är inte så mycket för det här med Alla Hjärtans Dag och jag undrar… vem är det egentligen? Är det någon som tycker att en ros just idag är så kul? Tadaa, här kommer jag hem och överraskar dig med… gissa vad, en ros! Är det inte så att folk mer blir arga över att de inte får en ros än att de blir glada av att få en?Yeah yeah, sånt jag tänkte på när jag sprang. Kände mig annars rätt matt i skallen men benen tyckte det var skönt att springa. Totalt 10 km.

Tidigt och torsdagstufft.

Vaknade till en torsdagsmorgon. På med kläder och iväg. Passerade Lidingöbron när klockan visade prick 06:00 och exakt 6 cyklister hade passerat. Såna små prylar som jag gillar när det händer, när siffrorna liksom stämmer. 7,5 km distans i ett tempo som ett par morgontrötta ben mäktade med på dagens underlag. Sen ner i underjorden till löpbandet…

… och byta om till shorts och andra dojor. Det är i alla fall något bra med att kuta på band, att man får springa i shorts.

Med mig idag hade jag en ny fin blå vattenflaska.

Och energigel i och med att jag inte ätit någon frukost innan.

Och sen kutade jag följande:

10 km i 4:00-fart

2 minuter vila (jag var tvungen att gå på toaletten, jorå, samt dricka lite av gelen)

1 km 3:55-fart

2 km 3:52-fart

1,5 km 3:45-fart

0,5 km 3:32-fart

Det var det hela. Ibland undrar jag vad som är värst med att kuta snabbt på band, det mentala eller det fysiska. Just idag skulle jag säga det fysiska, sista 1,5 kilometrarna var rätt tuffa. Huvudet däremot, det var med på noterna. Det höll inte på att ifrågasätta utan fann sig i att stirra rakt in i en vägg utan någon som helst underhållning. Men sista 0,5 km, då kände jag att nä, nu jäklar speedar vi upp det här så vi blir klara med skiten.

Och ja, sen pustade jag ut lite, bytte om och joggade sista 3 kilometrarna till jobbet. Totalt 25,5 km. Sen blev det följande grejer i tur och ordning: 1) en stor kaffe 2) dusch 3) brakfrukost

4) och jobb!

Moddar fram genom stan.

Jorå, det blev en fin födelsedagsmorgon för Olle med pannkaksberget och presenter. Löpningen fick därmed vänta till efter jobbet. Ja, precis när vädret var som allra bäst: 0-gradigt och slaskigt, lätt snöfall ovanpå det. Men det är som det är i Sverige i februari, och inget jag egentligen reflekterar så mycket över förrän folk frågar mig: Ska du springa i det här vädret? Jag ser mig lite som en buss som avgår trots väderleken. Men visst, när man väl börjar kuta så är det svårt att bortse från det usla underlaget, särskilt om man vill hålla en värdig fart – vilket känns snudd på omöjligt utomhus just nu. Hade planerat en längre rutt så sprang ner mot Karlberg, sen Kungsholms Strand, Norr Mälarstrand, Västerbron (så fint på kvällen!), Söder Mälarstrand, Skeppsbron, Strandvägen, Värtan, Lidingöbron och sen hemma.

Totalt 21,5 km i 5:08-tempo. På vissa ställen var det barmark och kom jag ner i bra distansfart men på andra ställen var det å andra sidan djup modd som drog ner farten. Slut på den onsdagen!

Snö och pannkakor!

Sprang hem i det täta snöfallet. Om det var moddigt i morse så var det ingenting i jämförelse med nu. Fort gick det inte. Lite känning i en höft under dagen men den skiten joggade jag bort. Det är ofta så för mig, småkrämpor tenderar att släppa när jag springer i lugn fart. När jag passerade stadion och vände huvudet mot ingången trodde jag först det var något på gång där inne. Det var det inte, men strålkastarna skapade ett slags gudomligt ljus med snön som yrde.

Jag sprang vidare mot Lidingö. Det var väldigt snöigt alltså.

Totalt 10 km. När jag kom hem var det full rulle för imorgon fyller Olle år. Jag var tvungen att steka tusentals pannkakor till frukosten.

Jag har dock ett bra knep nu när vi blivit så många i familjen som älskar pannkakor. Der är att jobba med dubbla stekpannor. Mycket effektivt.

Så imorgon bitti blir det ingen löpning. Då måste jag vara en omtänksam fru som sjunger, gör kaffe och lägger fina presenter på täcket. Får bli kvällslöpning istället.

Nä, hörrni, om man skulle ta sig en vitamindrink. Jag kör på ett sånt här glas om dagen två veckor framåt då det visat sig att det inte skadar om jag får i mig lite mer järn.

Slurp. Vi hörs.