Tester

Hej omklädningsrum!

Även idag har kroppen fått vila mer än vanligt. Bara ett pass för att springa och hämta på dagis. Ner i omklädningsrummet som jag inte sett på fem veckor. Där var allt precis som vanligt. För att inviga höstsäsongen så hade jag med mig en ny handduk som jag hängde upp i mitt skåp.

Just när jag steg ut på Torsgatan så började det regna.

Det blev vanliga rutten hemåt, inga konstigheter.

Svettig in på dagis för att hämta Uma och sen promenixade vi hemåt, jag och den här lilla människan.

Totalt 10 km. I övrigt så träffade jag Pekka idag. Roligt att få prata en massa om träningen som varit. Och också prata framåt, ja i alla fall en liten bit innan vi ses igen. Jag har känt i kroppen att mina tunga mängdveckor slitit en del och det visade även dagens tester. Inga breaking news utan enligt plan, men det känns ändå skönt att lätta upp en aning de kommande veckorna. Eller nja, skönt känns det inte egentligen. Jag får ofta tvinga mig att ta det lite lugnt men när Pekka säger till mig på skärpen så lyssnar jag. Jo, en fin grej dök upp på himlen idag. Ni kanske såg den, dubbelregnbågen?

Nästan för fin för förorten. Ajöss.

Morgontest, lunchrusch och kvällsdistans!

Denna dag började inte med löpning. Den började nämligen med ett wingate-test hos Pekka, och då skulle inte benen ha sprungit innan.

När jag gick genom stan kändes det som London, sådär soligt och aningen kyligt i luften. Det är så London är för mig, helt perfekt med andra ord. Hos Pekka bytte jag om och sen var det test-dags. Uppvärmning på löpband och sedan fullt fräs på cykel. Sist jag var hos Pekka och gjorde test fick jag ett väldigt bra syreupptagningsresultat men var däremot lite svagare på löpstyrkan, vilket var ganska väntat. Men idag var det trevligt, eller själva testet var absolut inte trevligt utan väldigt jobbigt – men tackochlov kort. Det trevliga var däremot att testet visade att jag hade förbättrat mig. Och det är såklart kul att veta att träningen ger resultat. Därefter körde jag även 2 km i maxtempo på löpbandet för någon annan test som Pekka håller på med, en jämförelse mellan att springa ute och på band. Och efter det snackade vi om veckorna framåt. Insåg där och då att det börjar dra ihop sig mot Stockholm Marathon. Det är bara 53 dagar kvar! Nu känns plötsligt varje vecka viktig vad man gör av den. Men jag ska hinna med en halvmara där innan också, det är jag riktigt sugen på just nu, skulle gärna kuta en imorgon om det gick. Men ahh, kort och gott: det börjar kännas lite pirrigt på ett vis som jag älskar.

Sen en snabb dusch och till jobbet. En sak som slog mig när jag sprang där hos Pekka var att det luktade illa. Jag insåg plötsligt att det var JAG! Vad nu? Helt nyduschad och allt och hade till och med en ny t-shirt på mig. Men sen förstod jag var lukten kom från. Det var sportlinnet. Det är typ hundra år gammalt men jag har inte velat slänga det för det är liksom inget fel på det, helt och så. Men jesus kristus, det luktar ju som en gammal disktrasa, alldeles surt. Slängde det så fort jag kom till jobbet.

På lunchen var det dags att springa ute. På schemat stod tröskelpass men i och med att jag redan kört på rätt hårt hos Pekka hade vi enats om att jag skulle korta ner det en aning.

Medan andra gick på lunch värmde jag upp i det helt ultimata vädret.

Körde lite hopp borta vid Karlberg och sen över till andra sidan kanalen. Där satte jag fart. Fullt fräs längs Kungsholms Strand. Jag trodde isen skulle vara helt borta vid det här laget men icke. Det är lite lurigt med de där hala fläckarna när det ska gå fort. Totalt 4 km 3:52 min/km. Kändes skönt att få springa ett sånt här pass mitt på dagen och inte klockan 06:00.

Jogg tillbaka och ner genom garaget. Totalt 9 km. Dagens tredje dusch och sen…

…bibimpap! Jobba, jobba resten av dagen. Tills det var dags att kuta hemåt. Benen lite tunga till en start men efter ett tag kom jag in i lunken. Längs vägen blev jag sugen på lite Djurgårdsluft så jag fortsatte längs Valhallavägen.

Och ut på den Kungliga marken.

Benen sprang och jag hängde med, så vacker kväll. Efter en sväng styrde jag mig själv mot Lidingö och på vägen blev jag plötsligt så sugen på att springa ner i Frihamnen vid Magasin 3. Ni vet områden man bara brukar passera, som man aldrig egentligen stannar upp vid utan alltid ser på samma vis. Idag var det dags att kika närmare på det.

Då kan man se en sån här fin apa i kvällssolen.

Men sen var det dags att springa hemåt för nu hade jag blivit så sugen på att komma hem till barnen. Och middag.

Totalt 15 km i 4:42 min/km. Dagens fjärde dusch! Tur man inte har torr hud. Hej då.

Min dag i sammandrag.

På lunchen var jag hos Pekka. Han kikade på foten och konstaterade att det nog kan vara en sån där hälsporre ändå dvs en liten inflammation av plantarsenans fäste mot hälbenet under foten. Jag fick tips om ett inlägg som jag ska tillverka själv (!). Som han sa, med de mängder mil jag ligger på i veckan nu så är det nästan snudd på omöjligt att hålla sig helt skadefri. Men nu är målet Berlin och fokus blir på att träna smart med underhåll och bibehålla det jag har i fart, och sedan börja formtoppa. I övrigt så gjorde vi lite tester och det ser ut som att saker och ting rör sig i rätt riktning. Lite kul om man jämför mina värden idag mot då jag började gå hos Pekka i februari 2012. Jag har 16% förbättrad syreupptagning nu jämfört med då. Och mitt max. benmuskelarbete har ökat med 9%. Det är ju bara siffror på papper men i alla fall kul! Sen vad det betyder för mig i Berlin, det vet jag inte. Som jag skrivit tidigare så har jag sån respekt för ett så långt lopp som marathon, och det är ju bara det andra jag springer. Jag hoppas på att komma ner i tid men det hänger ju också på hur det går med min fot. Vi la upp ett program inför de kommande veckorna. Plötsligt insåg jag att det bara är 26 dagar kvar!

Efter jobbet sprang jag ut till Djurgården. Pekka tyckte att jag skulle köra ett distanspass på kvällen istället för tröskelpass, och jag lydde. Tröskeln och intervaller är lite extra lömska då jag kommer upp mycket mer på framfoten vilket känns värre för foten. Ett par tröskelpass till kommer det bli men jag kommer variera det med tempopass framöver.

Idag ganska tomt på folk ute på Djurgården. Höstigt. Sprang och tänkte på hur jag kände inför Stockholm Marathon. Att jag liksom tränade för ett tidsmål men på träning inte kunde förstå hur jag skulle klara av att hålla det tempot i 42 km. Men det gick. Jag påminner mig själv om det nu, att det faktiskt är stor skillnad på träning och tävling. Just att växla ner i mängd när loppet närmar sig gör ju att formen, förhoppningsvis, kommer fram och man blir sådär riktigt jäkla sugen på att springa långt, springa fort! Så länge ska jag nöta vidare och göra det jag kan för att springa ett riktigt bra lopp den 30 september. Och snälla fot, håll till dess. Jag ska göra ett fint inlägg till dig för att minska belastningen.

Blev totalt 22 km i 4:51-fart. Sen hem till fina familjen och kyckling i ugn.

Punkt.