Hej alla människor. Jag är lite sjuk. Japp, så blev det till slut. Ligger hemma i soffan i min fleecetröja, och med en snyttoalettrulle bredvid mig. Jag mådde bra igår kväll men sen i natt så blev jag plötsligt väldigt täppt i näsan och sov dåligt. Så idag är jag hemma och snorar och hostar. Har ingen feber men känner mig lite matt. Gick in i tvättstugan för att köra min sjukdomskoll och mycket riktigt, blev svettig och snurrig. Även om jag nog hade kunnat gå till jobbet så känns det taskigt att sitta där och hosta, och kanske smitta ner alla andra precis innan semestern.

När jag blir sjuk kan jag inte låta bli att försöka härleda smittan. Oftast är det inte så svårt när man har tre små barn, men ingen av dem har varit dåliga. Men tunnelbana har jag åkt. Och när Olle och jag var på bio förra helgen så satt det en tjej bakom mig och hostade. Jag såg henne utanför bion innan vi släpptes in, eller hörde henne rättare sagt. För hon hade sån otrolig förkylningsröst och jag tänkte, bara jag inte hamnar nära henne, bara jag inte hamnar nära henne. Men det gjorde jag givetvis. Hon satt lägligt precis bakom mig, ja sådär att hon kunde hosta rätt i nacken på mig. Jag nojade och Olle blev irriterad och sa att jag fick väl skaffa mig ett Michael Jackson-syrgastält. Det var ju meningen som ett skämt men faktum är att jag blev smått intresserad. Är dock osäker på hur stämningen skulle bli i kundmöten om jag satt i ett tält. Återkommer om det.

I alla fall, nu är det som det är. Även om det är galet trist att vara krasselmaja så är det lika bra att det kom nu när barnen är borta. Det finns inget tråkigare än att inleda semestern med att vara sjuk och seg när man vill hoppa och tjoa med barnen. Och jag hatar dessutom att vara dålig just när jag är på Gotland. När jag kommer dit på lördag vill jag kunna springa i allt det där fina som jag längtat efter. Dessutom så inleder jag då min semesterträning (läs träningsläger) som jag ser fram emot. Dock tycker jag att jag blev sjuk ovanligt tätt inpå denna gång. Senast var i början av maj dvs knappt två månader sen. Men! Något positivt är dock att jag har hemmet fullt av massa C-vitamin som jag ska chocka förkylningen med. Ser ut som Hötorget här hemma!

 Bara en detalj om jordgubbarna. När jag var och handlade dem igår så såg jag en dam som stod och plockade i alla lådor. Ok att byta ut någon enstaka jordgubbe i en kartong men hon stod alltså och pillade ut varenda en som hon hittade och tyckte var fin, och bytte ut mot de hon ville bli av med i sin egen ask. Hon tog upp en jordgubbe, höll upp den mot luften och inspekterade den, sen tog upp nästa osv. Herregud och så säger vi till barn att de inte ska gå runt och pilla på all frukt i affären! Sa jag något då? Nej givetvis inte, jag blängde bara lite fegt. Nog om det. Om nu inte all denna frukt  hjälper så är det tur att jag har de här märkvärdiga popcornen hemma också:

 Jag kanske till och med ska börja med dem? Mer trevligheter är att jag tagit fram denna:

 En ny fin anteckningsbok som jag ska jobba i här hemma. Köpte den på Hay när vi var i Köpenhamn. Nästan så fin att jag inte vill kladda ner idéer i den. Sen om jag blir trött på allt det trevliga så kan jag alltid rulla mig själv med någon av dessa:

 Tänk att lite skumgummi kan göra så ont. Nej, nu ska jag kladda ner idéer. Hej från soffan.

 Jag kände det när jag gick och la mig igår kväll. En liten känsla i halsen. Måste varit hon som hostade mig rätt i ansiktet på Moderna Muséet! Jädrans. Så idag blev det varken löpning på morgonen, lunchen eller nu på kvällen. Däremot juice med massa ingefära. Jag blir såklart frustrerad på en gång. Dock känner alla i familjen av halsen och är småskruttiga så jag får hålla inne så gott jag kan med min löparångest och självömkan. Det är svårt! Det är ju så synd om mig, mitt i min mängdvecka. Fast jag försöker övertyga mig själv om att det faktiskt är bättre att lite skit kommer nu och inte om 24 dagar. Och så tänker jag tillbaka till när jag hade problem med foten. Då lovade jag att jag aldrig mer skulle gnälla över några vanliga sjukdagar.

Istället för att springa har jag hämtat klubbkläder. För jag är ju numera med i Spårvägen, tamdada! Det är ju fantastiskt att vara med i en så fin klubb med en massa duktiga löpare. Träningsmässigt så kör jag på med mitt och Pekkas upplägg men jag hoppas kunna vara med på någon träning någon gång här och där. Dock lär 99% av mina pass ske i ensamhet. Det är liksom så jag får ihop tillvaron. Saken är dock att man måste vara med i en förening för att tävla i SM. Och så måste man ha klubbkläder när man springer. De här har jag hämtat:

 När jag kom hem var jag tvungen att dra på linnet. Jag hoppas på en perfekt temperatur så att jag kan köra det här korta. Jag tror dock jag hoppar jeansen även om det vore en hård stil.

 Jag har även inhandlat detta:

 Jag kör allt som finns att få tag på för att snabbt som ögat tillfriskna. Jag vågar inte hoppas att jag är i form imorgon men jag håller tummarna. Extra hårt håller jag dem för att vi ikväll drar till Gotland. Och om jag vill kunna kuta här hemma så kan jag säga att jag vill kuta ännu mer när jag är där. Jag kan även informera om att jag från och med nu kommer undvika alla typer av folksamlingar (bortsett från Gotlandsfärjan och jobbet) och sociala sammanhang där det är mer än sex personer. Hör jag ryktas att någon är sjuk kommer  jag inte dyka upp alls, bara så ni vet. Och så tvättar och spritar jag händerna som en galning.

 Det var det hela. Jag hör av mig från Gotland. Men då vi inte har internet där vi bor, och jag tvingas åka till ett pumphus för att få fatt på täckningen, så får vi se när nästa livstecken från mig dyker upp. Hej så länge.

Hallå… hör ni mig? Jo, jag skulle säga att jag mår bättre. Men tyvärr inte tillräckligt bra för att kuta. Några andra som däremot fått springa idag, är de här två figurerna:

 De är såna fegisar de här katterna. De gillar inte när det är minusgrader och håller sig inomhus så gott som hela vintern. Men nu börjar de vädra ljusare tider med fågelsång, gräs och annat trevligt. Och jag, jag längtar ut till den här härliga isfria asfalten. Imorgon, då smäller det! Så länge smällde jag till med en sån här:

 Jag tänkte att magen förtjänar lite mjukt fluff efter kräket. På tal om kräket, så är det sämsta med kräksjukan att man kan åka på den så många gånger. Det vore ju mer rättvist om man fick den (max) en gång per termin och sen var det bra med den saken. Men nehej då, de finns de som får den tre, fyra gånger per termin. Det är dock inte jag. Jag har nu bestämt att detta var det sista sjukdomstecknet från mig på ett bra tag. Imorgon, då är det bara en raksträcka framåt, på sin höjd någon härlig nedförsbacke här och där. Tack för det. Hej.

 Det var tyvärr inte ren och skär inbillning utan jag blev dålig igår kväll. Jag har inte haft vinterkräksjukan på så länge, trodde nästan att jag lyckats bli immun. Men närå, så var det alltså inte. Så därför blev det inga löparkläder idag utan istället såna här bylsiga stickade tröjor som jag dragit fram ur garderoben. Men ändå glädjande: jag mådde bara illa en enda gång! Proffsigt va? Allt på en gång och sen var det bra med den saken. Men ändå. Skruttig känner man sig.

Så jag och Uma hänger hemma och äter:

 Och dricker:

 Hoppas vara helt kurerad framåt kvällen för jag har ingen feber utan är mest sådär… seg, ont i lederna. Jag hoppas på lite löpning imorgon. Jag är för övrig oerhört trött på (efter tredje veckan i rad!), att varje vecka ska inledas med skit och sabba mina löparplaner. Först var det foten. Sen var det förkylningen. Och nu detta. Men å andra sidan, lika bra att ta all den här skiten nu. Sen när gatorna är torra och det är ljust när man vaknar vid halv sex på morgonen, då vill jag inte veta av sånt här. OK?!

Igår kväll när jag låg och huttrade i sängen så tänkte jag på Gotland. När jag är stressad eller har svårt att somna brukar det funka bra. Blundade och tänkte på vägarna jag bruka springa på, vattnet, raukarna… åh. Snart.

 Hej då. (Tur inte bloggar smittar).

 Här ligger min packade ryggsäck. Redo för en massa härliga kilometer i det kalla fina vintervädret. Men nehej. Den fick inte följa med idag för jag är fortfarande förkyld. Segt men fasiken, man ska inte gnälla över lite snor. Det är sånt jag tänkt på när jag varit skadad, att hur kan man hålla på att gnälla över snor i näsan? Ok om det drar ut på tiden men annars, det går över. Och är det inte ett  viktigt lopp i antågande så behöver man ju inte hetsa upp sig. Med skador är det värre, då vet man ju inte hur lång tid av rehab och lätt jogg man har framför sig. I morse var det bara att starta upp juicefestivalen igen.

 Och ta på sig varma kläder.

 Den här mössan köpte jag när jag var på fotografering i Indien. Jag köpte även en fårskinnspäls. Det var kanske den finaste jackan jag någonsin sett, sån enorm rockbohemkänsla på den. Såg framför mig hur jag plötsligt inte bara var art director längre utan någon slags rockstjärna från 60-talet. Problemet var bara att första dagen jag hade den när jag kommit hem så lossnade plötsligt båda ärmarna när jag var ute på lunch. Ok… plötsligt var det en väst. Ärmarna hade liksom bara limmats ihop, och ja, trillat av. Lite synd men ok då, en väst är också fint. Minns att jag började nysa lite på dagen och trodde jag höll på att bli förkyld. När jag sen kom hem på kvällen så fick jag den galnaste klådan och nysattacken jag någonsin haft. Gissar att jackan var helt impregnerad av kemikalier. Stoppade in den i frysen några dygn men vågade därefter aldrig ha den igen. Lite synd, snygg var den. Mössan är i alla fall hel ännu. I övrigt så kommer jag idag för att mota förkylningen: 1) Äta massa frukt. 2) Dricka massa grönt te. 3) Måla naglarna med knallblå färg.

 Det brukar funka. Möblerar också om i mitt löpschema och ber till gudarna/whatever/whoever att jag är frisk imorgon för annars… just det, man fick inte gnälla ja.