Rehab

Försenad till festen!

Denna söndag började lugnt och fridfullt. Vaknade nästan för utsövd klockan åtta! Hoppade upp ur sängen. Upp för att ta hand om kvarlevorna efter gårdagens middag. Till frukost blev det DN, yoghurt, mackor och de här fina blommorna som vi fick igår. Därefter var jag söndagsduktig och körde magstyrka. Katterna tittade så uppfordrande på mig att jag blev tvungen att gå och hämta alla rehabprylar också.

Jaja, bara att spänna fast de små vikterna på vristen och köra igång.

Till detta lyssnade jag på denna underbara låt med underbara Jarvis Cocker och Pulp. Så fruktansvärt passande till en söndagmorgon. Jag skulle ge mycket för att få springa en sväng med Jarvis. Jaha, sen var det flott för vi var bjudna på brunch inne i stan. Oerhört trevligt. Där blev det dessutom lite löparsnack vilket alltid är intressant. Tyvärr handlade det delvis om att vara skadad och jag tänkte på det sen när vi åkte hem, att den empatin jag kan känna med löpare som är skadade, ja den är nästan inte normal. Lever in mig fullständigt och vet exakt vilken frustration det är. När vi kom hem blev det spring!

Jag hade sån längtan efter skogen idag. Det var längesen jag kände så. Jag sprang till Koltorp och starten för Lidingöloppet. Där var Lidingöloppsfesten över för längesen, men det är precis så jag gillar det bäst.

Planen var att springa de två första milen. Det var en fantastisk känsla att springa där idag! Förr kutade jag jämt mina långpass här men nu var det ett bra tag sen. Blev så glad över att vara tillbaka och glad över att känna någorlunda styrka i backarna, trots att jag bara malt asfalt på sistone. Såhär så det i alla fall ut på de två första milen idag, tänkte att det kan vara lite kul för alla er som sprang Lidingöloppet, för själv minns jag ju knappt något från de lopp jag springer. Voilà!

Totalt 24 km. Sen joggade jag hemåt alldeles lycklig. Efter duschen blev det kaffe och tortyrrulle. Älskar när man kan slå ihop två flugor i en smäll!

I övrigt så funderar jag på nästa fokus. Stockholm Marathon är självklart men kanske vore det kul med ett marathon på vägen. Å andra sidan kanske inte knät är redo att växla upp på ett tag än. Jag får se. Klurar vidare lite till och ska snacka med Pekka i veckan. Avslutar med en bild från Berlin som jag faktiskt köpte. Det jag gillar med den är att det ser ut som att jag spurtar om killarna, haha!

Och javisst var jag tvungen att kolla vad nr 7960 kom in på för tid: 3:06:46. Yeay! (Förlåt).

I höstens famn.

Jag och tidningskillen har börjat hälsa på varandra i mörkret på morgonen. Ja, motsatsen vore ju egentligen märkligare. Men ni vet hur det är, vi är ju lätt lite sparsamma med sånt här i norr. (Eller är det verkligen typiskt oss nordbor egentligen? Ingen hälsar ju i Paris heller.) Men nu! Nu nickar tidningskillen och jag kort mot varandra och mumlar varsitt litet hej. Detsamma gäller en man jag ofta, eller jag skulle säga alltid, stöter på när jag springer ut mot Elfvik. Han har ett jäkla klipp i steget! Men det tog typ ett halvår innan vi började hälsa och det var ingens fel. Man fick liksom dra det ur oss båda två. Men nu nickar vi kort när vi möts, det är inga stora ord men det är trevligt och lagom. Idag tog jag återigen en liten extratur ut mot Stora Skuggan.

Efter att man sprungit ett lopp är det så skönt att bara få ränna runt lite kors och tvärs utan mål och mening. Ser man en liten stig så kan man följa den för att se vart den tar vägen, eller inte. Precis som man vill. Ja lite sådär håller jag på just nu. Totalt 13 km. När jag hade köpt en kaffe gick jag upp och satte mig på muren och blickade ut över Torsgatan. Det kändes lite naturtufft att sitta sådär helt sonika. Fast så länge satt jag inte för jag blev såklart rädd för att få urinvägskatarr (det märks att man är 38 om man säger så).

Så jag gick ner till Torsgatan och såg vårt glashus där i solen, och fick plötsligt längt efter Stockholm Marathon!

Sen duschades det och därefter spatserade jag iväg till det där andra stället där jag suttit och jobbat några dagar den här veckan. Jag hade på mig min nya mössa. När jag skulle köpa den så blev jag plötsligt osäker för det dök upp en Big Brother-vibb i mitt huvud. Vänta, är det en sån mössa någon i Big Brother-huset skulle kunna haft på sig? Jag hängde tillbaka den. Men sen ångrade jag mig och bestämde mig för att det inte är det.

Det jobbades på och jag åt en fisk-Wallenbergare till lunch. Jag nämner detta då några från Intresseklubben faktiskt var intresserade av gårdagens lunch.

Hur som helst var det oerhört gott. När jag skulle hem drog jag på mig springkläderna igen. Ledsen om jag ockuperade toaletten alltför länge men det tog ett jäkla tag att trycka ner allt i ryggan.

Ute var det en perfekt höstkväll.

Det var väldans trångt på trottoaren inne i city för folk var som fredagstokiga och bara massa rödljus överallt. Så jag joggade genom stan ner mot Strandvägen, utan att sätta på klockan. Tur att ryggsäcken var proppfull för det betydde att jag omöjligt kunde köpa en endaste liten pinal. För just på fredagar kan man bli lite sugen på sånt.

Nere vid Strandvägen var det dags att sätta på klockan och lite mer fart.

Bara en liten omväg hem för det var så fint ute.

Totalt 12 km. Och ja, jag är glad fast jag ser ut som en livstidsfånge på bilden. Nu ska det rehabbas och ätas snask och ses på film. Vi hörs!

Rosa början och rosa slut.

Ut i mörkret och in mot stan. Stelheten i vänster lår helt borta vilket kändes skönt. Knät då? Att det inte blev sämre efter Berlin är jag faktiskt förvånad över, men mest bara tacksam såklart. Helt bra är det dock inte än, när jag trycker på utsidan av knät kan jag fortfarande känna en öm punkt och sitter jag på huk (vilket gjorde satans ont förut) så har jag också aningen känning av det. Men ändå mycket bättre. Hur som helst, jag tar det lugnt just nu. Inga raketfarter utan skön distans – för att jag klarar inte av att inte springa alls. Tänk om man var en sån som gillade att cykla. Eller simma. Eller åka rullskidor. Eller riktiga skidor. Eller skridskor. Eller rullskridskor? Eller dansa, brottas? Men det är man ju tyvärr inte. Så jag springer försiktigt och känner in kroppen. Idag en lite längre tur ut mot Norra Djurgården. Där hade dimman slagit läger och himlen var så vackert rosa.

Sedan styrde jag kosan mot jobbet. Som alltid Valhallagatan fram, förbi alla bussväntare. Känner mig alltid som en vinnare när jag springer förbi folk som väntar, men så är just väntan bland det värsta jag vet. Totalt 15 km. Kaffepaus.

Och här ska ni få se, Sveriges stelaste människa försöker stretcha så gott hon kan. En rent ut sagt sorglig syn.

Hela dagen satt jag sen och jobbade på ett annat kontor än det vanliga. Jag fick fisk till lunch. Intresseklubben, ni antecknar va?

När jag skulle ge mig av hemåt så bytte jag om igen. Jag gillar att starta från ett nytt ställe. Idag mitt i city!

Ibland gör jag tillvaron lite mer spännande genom att sätta upp min kamera på broar och sånt, det ni! Det gjorde jag idag när jag tog den här bilden på mig själv.

Därefter sprang jag Regeringsgatan fram. Jag gillar den gatan! Genom Humlan och sen in bakom Sophiahemmet och vanliga rutten hem. Även nu lugnt men lite fortare än imorse. Vilken kväll! Jag var alldeles för varmt klädd, insåg jag, för det var ju snudd på att sommaren var tillbaka.

Och ljuset! Det var ju sådär rosa igen.

Totalt 10 km. Sen var jag så duktig för jag gick raka vägen in och körde rehab! (Applåder och jubel.) Jag satte fast en vikt på vänster vrist, stoppade en basketboll under låret och lyfte sen vänster vad så den blev rak och utsträckt. En herrans massa gånger. Jag spände fast ett gummiband i benet och drog och joxade. Och stretchade. Duktigt värre. Det var det. Ajöss.

Istället för att dansa.

Jag är dålig på att dansa. Har alltid varit det och kommer alltid vara det. Däremot är jag bra på chin-ups. Gjorde precis 80 stycken i följande serie:

I samma veva gjorde jag magstyrka, inte hela programmet men raka och sneda sit-ups, rumplyft och övningen där man rullar in gymbollen med fötterna mot rumpan och samtidigt lyfter upp rumpan (ja, vad ska jag skriva? Har ingen aning om vad övningen heter.) Avslutade med fotgympa: excentriska tåhävningar, gå på tårna, gå på insidan och utsidan av fötterna, balansövning, stretcha vadmuskeln etc etc.

Annars då? Jo jag kan berätta att följande ligger i min mage:

En kantarellmacka.

Kyckling i ugn med sallad.

Vitt te. Ja inte de här tebladen men teet som jag precis gjorde på dem. Jag är beroende av grönt te men detta vita Spirulina-te var mycket gott. Ikväll ska jag stoppa ner teet i små påsar och ta med till jobbet imorgon. Ja det är så det är, jag har blivit en kräsen tedrickare. Såna här små påsar talar jag om:

Jag har förvisso aldrig rökt men föreställer mig ändå att det känns ungefär som att rulla sina egna cigaretter. Hej!

Garagecykelpremiär!

Ok. Premiär för garagecykeln! Öste på rätt rejält och insåg att jag hade glömt bort hur jobbigt det kan vara att cykla. Så det blev jag lite glad av, skönt att bli riktigt svettig igen. Nu känner jag att jag åtminstone liiiite lättare kan låta foten kurera sig i lugn och ro. Inte för att cykel är samma sak som löpning men ändå. Kan nog hålla konditionen i schack litegrann med hjälp av cykeln. Min snälla friidrottskompis Calle, som också haft denna skit i foten, påminner mig om att det är värt att vila och att den tiden bara är en ”fis i rymden” i jämförelse. Försöker lyssna på honom. Och trampa på som bara den medan.

Uma tyckte det hela med cykeln var väldigt intressant. Dock så tycker jag det är oerhört långtråkigt att cykla, det går det inte att sticka under stol med. Framförallt i ett garage och trots att man leker spinningpass. Nu kan man undra varför jag inte sätter cykeln framför TV:n men det gillar jag inte. För mig är sport sport och inte underhållning. Jag kan faktiskt gilla det där kärva härdandet. I övrigt så kör jag på med magövningar. Den får ta emot all min frustration över foten, haha.

Just det, jag har även skaffat kort på Bosön idag. Jag kommer hänga där i gymmet en del framöver. Att bli stark är min plan. Och sen när foten är bra ska jag springa runt en del här inne också.

Det var fotbollsmatch på Bosöns fotbollsplan. Åh vad jag älskar upplysta fotbollsplaner om hösten. Det är poesi.

Varning! Den fulaste bilden på bloggen ever.

Ja herregud, ni ser ju själva. Ni undrar väl säkert vad det är som ni ska titta på bland allt bråte? Jo men det är motionscykeln rakt framför er. Den tillhör egentligen mina föräldrar men nu imorse åkte vi och lånade den av dem. Jag tycker egentligen att cykling är otroligt tråkigt men tänker ändå att jag ska trampa en del på den då jag just nu inte kan springa så mycket som jag vill. I övrigt så har jag inte haft ont i foten på morgonen på ett par dagar så det känns som ett framsteg (Obs! Göteborgshumor).

Måndagstest!

God morgon! Mörkt och blöta gator när jag gav mig av med ryggsäcken på ryggen. Även idag ett vad jag kallar testpass men en ökning upp till 10 km. Samma känsla som igår; det känns helt ok men lite känning av foten. Att den skulle vara helt borta har jag aldrig någonsin trott skulle gå så fort. Det kommer ta tid, det vet jag, men varje litet framsteg ska få mina applåder. Och jag ska också säga att det känns tjugo gånger bättre än på länge. I backarna var det nästan som en aha-upplevelse; ja just det, såhär känns det att springa i backar och inte behöva ändra löpsteget utan kunna hämta kraft från framfoten, inte helt men på väg åt rätt håll.

Prick klockan 07.30 stängdes gatlamporna av och jag var framme vid jobbet. Åh, sån underbar känsla att springa igen! Dusch och sen såg jag ut såhär:

Tur det finns smink. Efter det såg jag ut såhär:

Ja, inte så värst stor skillnad men det känns alltid bättre med lite jox i ansiktet. Särskilt på en måndag.

Tillbaka till skogen.

Idag: testjogg! Har haft helvila i fyra dagar, ja egentligen fem dagar, då min sista springtur i tisdags knappt kan räknas då jag pga smärta fick gå större delen av vägen. Kändes helt underbart att få snöra på sig springskor igen! Stoppade ner mina formgjutna inlägg i mina gamla trotjänare Adidas Supernova Glide, ja modellen är en trotjänare men just detta par är splitternya. Och sen gav jag mig av, med mig hade jag Febe. Vi joggade ner till Grönsta. Sprang försiktigt uppför Grönstabacken, jag var beredd på ett hugg i foten men nej. Kändes ok.

Vi joggade vidare. Så skönt med mjukt underlag! Jag insåg att jag kutat non stop på hård asfalt i tre månaders tid. Ska nog ändra på det här framöver om foten blir frisk, då blir det lättare med kuperat igen. Tanken idag var inte att springa långt på något vis, bara tre km som test. Jag känner av foten litegrann när jag springer men inte ont, jag bara känner att den är lite svagare. Men ändå, det känns lovande! Snart så.

En sån här liten jogg är inte alls fel, särskilt inte när man har så trevligt sällskap!

10 övningar om dagen!

Jag har alltså inflammation i plantar fasciit. Det är med andra ord en inflammation i hälsenan som sitter under foten. Plantarfasciit är en belastningsskada som verkar vara väldigt vanlig hos personer som står, går och springer mycket. (Och sen finns det en hel drös andra orsaker till att man kan råka ut för detta sattyg.) Som vanligt finns det tusen åsikter och ”mirakelmetoder” att läsa om på nätet för hur man bäst blir av med skiten. Men det där med mirakel brukar ju tyvärr inte funka så för egen del så vilar jag nu från löpningen för att inflammationen ska lägga sig. Kombinerat med detta är det också viktigt att bygga upp muskulaturen. Jag har fått tio övningar som är dessa och de gör jag nu varje dag:

1. Jag knölar ihop och lyfter en handduk med foten.

2. Jag lyfter kulor med foten. (Tur att man har barn hemma.)

3. Jag går på utsidan och insidan av foten = barnen tycker man ser otroligt larvig ut, vilket är helt riktigt.

4. Jag ”kniper” med tårna och förflyttar mig således oooooerhört långsamt över golvet. Kanske inte färdsättet jag skulle använda mig av om det började brinna om jag säger så.

5. Jag rullar olika bollar under foten. Vilken boll jag kör är lite beroende på humör. Samtidigt kan man läsa, t ex den här boken som jag precis ska börja på.

6. Jag gör tåhävningar. Reser mig upp båda fötterna men häver mig sedan ner sakta på ena foten i taget. Här märker jag tydligt att jag är mycket starkare i högerfoten. I för sig har jag ju inte ont i denna men jag tror faktiskt jag är starkare i den rent generellt. Men jag peppar vänstern att ge igen, vi ska nog visa högern!

7. Jag håller handen mot främre delen av fotsulan och trycker foten bakåt med handen samtidigt som foten håller emot så mycket den kan. Likadant på tillbakavägen men nu är det foten som trycker så hårt den kan medan handen håller emot.

8. Jag sitter på golvet med raka ben, böjer tårna uppåt mot smalbenet så mycket det går samtidigt som jag drar fötterna mot mig med det här stretchbandet som barnen gärna snor.

9. Jag går på tårna och jag går på hälarna. (Tur man bor i hus!)

10. Jag stretchar ut vaden genom att göra den klassiska övningen att stå lutad mot en vägg med det ena benen framför det andra och stretcha. Classic!

Ja, sånt här kul håller jag på med. Det tar lång tid att bygga upp muskulaturen men jag håller tummarna för att löpningen kommer igång relativt snart. Ska testa lätt jogg om några dagar. Men framförallt ska jag skaffa mig världens starkaste fötter!