Mat

Kolhydratstömningstest.

Alltså det här ordet: Kolhydrattömning. Det låter så äckligt och får mig att tänka på tarmtömning. Men nu är det alltså kolhydrattömning jag pratar om. Inför långlopp. Om detta finns det ju delade meningar. Men jag kände till sist att vad sjutton, bättre att testköra det en gång och veta vad man talar om. Skulle det kännas mirakulöst bra så kanske att det blir aktuellt på Berlinmaran. Hur som helst så har jag testat det här i två dagar, onsdag och torsdag. Ett kvitto på resultatet hoppas jag få under helgens pass, framförallt långpasset på söndag.

Jag har nog fått i mig en del kolhydrater ändå men har aktivt undvikit pasta, ris, bröd, rotfrukter och frukt…ja en hel del grejer. Rätt krångligt det hela. Till vardags reflekterar jag aldrig över mat och näringsinnehåll på det här sättet utan äter det jag är sugen på, även om jag tror att jag överlag äter rätt hälsosamt. Jag äter en hel del kolhydrater även om det inte blir så mycket just vit pasta och ris, men det är mest för att jag förälskat mig i quinoa. Jag lyssnar på kroppen och tror på något vis att man ska ge den det som den är sugen på – och nu menar jag såklart inte massa skitmat. Hur som helst, mindre kolhydrater har det tydligt blivit i två dagar. Imorgon äter jag som vanligt igen. Kommer inte vräka i mig kolhydrater på ett galet sätt utan köra ett helt normalt mat, frukt-, mjölk- och godisintag som kommer innehålla massa kolhydrater. Och så ska jag se hur de kommande passen på lördag och söndag känns. Kul med test!

Jo, jag är för övrigt på filminspelning idag så jag fick frukost här. Fanns mycket för oss som testkör kolhydrattömning (ja, det var endast jag då i för sig). Som ni ser så glömde jag bort att det finns kolhydrater i ost och grönsaker men jag kom på det en bit in i kalaset.

100 chins och juice.

Idag har benen fått vila. Jag försöker tänka att det bildas massa ny kraft när de får pusta ut litegrann, och det känns ju bra. Och även om jag gärna hade sprungit en sväng idag så tror jag att foten uppskattat vilodagen. Som regel brukar dock armarna få jobba när benen vilar så det var bara att hoppa upp i chin-ups-stången här ikväll. 100 chins avverkades till White Stripes takter – dock ej på raken för då hade jag varit världsmästare i chins vid det här laget eller hur?

Sen gjorde jag juice. Det känns extra bra att göra juice på äpplen som är sådär lite skruttiga och som ingen riktigt vill äta annars. För övrigt så hostas det till höger och vänster om mig på dagarna och jag har själv någon lite snuvig känsla. Därför oerhört viktigt att köra vidare med juicefestivalen.

Extra tung ryggsäck.

Sprang hem från jobbet. 10 km. Vet inte vad det var men idag kändes den tunga ryggsäcken extra tung. Kanske var det värmen. Kanske var det just ryggsäcken, varför var den plötsligt så tung? Kanske var det att jag sprang i ett par skor jag inte använt på länge och som plötsligt kändes alltför klumpiga. Kanske var det bara jag som var kass. Jag vet inte. Tempot var det i för sig inget fel på. Låg i farten som jag brukar när jag springer hem från jobbet. Dessa pass står inte för någon form av kvalité utan fungerar mer som distans att tanka in i benen. Ofta tar jag det medvetet lugnt då jag inte sällan kört kvalité samma morgon. Så nej, det var inget fel på tiden. Men känslan, den var dålig. Foten? Jo, något vajsing är det och det kanske spelade in. Men ju mer uppvärmd jag blir desto mindre känner jag av den/förtränger jag den. Imorgon ska jag till Pekka så han får kika på den. Och så ska jag göra lite tester. Yeay!

Annars så har detta hänt:

Jag har tagit mer rosa färg i håret. Jag tycker för övrigt det är så trist att alltid springa med uppsatt hår, känner mig så präktig. Funderar på att börja springa oftare med utsläppt hår, mer hippie-style.

Jag har lagat ärtsoppa.

Ärtsoppan är en av ytterst få maträtter som alla våra barn gillar. Min mamma har lärt mig den. Jag gillar den också, inte minst för att den är så fruktansvärt enkel att laga. Man gör såhär:

Kokar upp en liter vatten och slänger i två hönsbuljongtärningar. Tar fram ett paket 600 g fryst ärtor ur frysen. Häller i dessa i det kokande vattnet. Kokar några minuter. Sen tar man av kastrullen från plattan och mixar det hela med en handmixer. Tar i lite salt och peppar. Klart! Extra gott blir det om man serverar med citron, riven pepparrot och crème fraiche/turkisk yoghurt. Och något gott bröd till. Ett enkelt sätt att få beröm på, värsta bra tipset om jag får säga det själv.

Berlin vs New York.

Dagen efter Stockholm Marathon anmälde jag mig till Berlin Marathon. Jag var så sugen på att springa en till mara och jag hade hört så mycket bra om just Berlin. Om 42 dagar är det dags! Förhoppningsvis i lite bättre väder denna gång men det är egentligen skitsamma. Jag ser fram emot loppet på ett vis som nästan inte går att beskriva, vare sig det är sol, regn, snö eller storm. Jag i Berlin med löpardojor på fötterna, ja det känns så bra i tanken. Drömmen är att kunna pressa ner min tid från Stockholm med några minuter men jag är ödmjuk inför det. Det är så mycket som kan hända under ett marathon så det är bara att träna, träna, förbereda sig så gott det går och hålla tummarna för att saker och ting klaffar just den dagen. Hur som helst ska det bli fruktansvärt kul och jag ska göra mitt allra bästa.

Exakt 35 dagar efter Berlin väntar nästa marathon, och inte vilket som helst utan New York Marathon! Åhh, det är så mäktigt också. Min plan var att kuta NY 2013 men när jag nu fick chansen så kände jag att jag bara måste ta den. Jag tänker att jag ger järnet i Berlin och om sedan kroppen mår bra och inte är alltför sliten så är tanken att göra detsamma i NY. Men om jag inte känner mig i form så får jag väl helt enkelt kuta New York och ta det lite lugnare, och bara njuta av att vara exakt just där. Jag som är nojig över att bli sjuk lagom till dessa stora lopp känner mig väldigt trygg med detta upplägg – nu har jag ju TVÅ fina marachanser. I två av världens bästa städer.

På tal om att vara sjuk så har jag startat upp min juicefestival. Ett glas färskpressad juice om dagen till hela familjen är det som gäller – allt för att hålla dagisbaciller och annat otyg borta. Jag gör också mitt yttersta för att inte behöva åka t-bana eller buss och inom kort är det också slut på kramar och handskakningar, jag kommer bara nicka trevligt om vi ses på stan. Nä, jag dricker juicen och i övrigt har jag bara bestämt mig för att jag kommer vara frisk. Jag kommer stå där i Berlin. Och New York. Så är det bara. I övrigt funderar jag på vilka skor jag ska stå där i. Jag hade tänkt mig Nike Lunaracer men börjar nu luta mot Adidas Adios. Jag sprang långpasset igår med dem och det kändes riktigt bra. Nu: juice!

Nya kläder, nytt försök.

På eftermiddagen var det dags. Laddad klocka och tonfisksallad i magen. Bytte om och kände mig lite nervös, som att jag skulle springa ett lopp, haha. Men det är något med just 10 km snabbdistans, det blir liksom genast lite… allvarligt. Och jag insåg att jag inte sprungit 10 km på tid sen Milspåret. Gav mig iväg och värmde upp 2,5 km. Sen stannade jag, startade om klockan – och satte av! Ner till Kyrkviken, förbi busshållplatsen vid Kvarnen, upp förbi Hersby skola, förbi Brandstationen och ut till Stockby där jag sprang en bit på en slinga. Pust, pust, kämpa, kämpa! Efter en bit vände jag om och tog samma väg tillbaka med en extrasväng ut mot Hustegaholm och sen ner till Grönsta för att få ihop mina 10 km. Piip! 41:22! Slog ändå mitt rekord på milen som är 42:12! Tyvärr var inte banan så platt som jag hade hoppats så jag tänker att jag borde kunnat kapa några sekunder till redan idag. Men men, detta var faktiskt träning så jag är nöjd. Sedan 5 km nedjogg. Dagens totala mängd ca 25 km. Ok ändå med tanke på morgonens klocktrassel. Sen lite vila och nektarin i trädgården!

Jag är ensam hemma med barnen här ikväll. Då kan jag älska att äta massa grönsaker. Den här zucchinin har jag tidigare skrivit om. Jag är helt besatt av den. Pröva!

Imorgon blir det långpass. Och ett extra kul och annorlunda sådant eftersom jag ska springa tillsammans med Mirjam som kom 2:a på Visby Halvmarathon. Yeay!

Fredagsmat för ensamma löpare:

Jag och katterna är ensamma hemma. Hade inte knät krånglat så hade jag kutat 3 mil. Nu går inte det tyvärr. Då kan man laga mat istället. Det finns två nivåer på mat när jag är ensam hemma: spaghetti och krossade tomater (en av mina favoriträtter) eller något lite mer avancerat. Bestämde mig för att köra på det senare för jag kom på en maträtt som är lätt att glömma bort och som är oerhört god. Och som är lätt för wannabekockar som jag. Såhär gick det till:

Jag handlade potatis, rödlök, gräddfil och fryst löjrom. Jag kom hem. Satte fram löjrommen som nästan hunnit tina medan jag rände runt på stan. Jag tvättade händerna. Jag skalade och finhackade rödlöken. Jag skalade 6 potatisar och rev den grovt. Sen satte jag på spisen och smälte smör i en stekpanna. Jag tog upp en boll riven potatis och kramade vätskan ur den, la ner högen i stekpannan och plattade ut den. Så fick den ligga där en stund innan jag vände den (obs! svårt moment!) Efter några minuter var den klar och då la jag på löjrommen som jag försökte göra till en restaurangsnygg klump, den hackade rödlöken samt gräddfil. Och insåg att jag glömt att köpa dill. Inte för det gör något när man är själv, den ligger ju bara där för att vara snygg. Sen åt jag upp rårakan medan jag drack öl och läste tidningen. Sen stekte jag en till.

Och nu: mangoreklam.

Nu kan man tro att jag blivit köpt eller sponsrad av något Mango-land men jag försäkrar er om att så icke är fallet. Däremot måste jag slå ett slag för denna produkt: mogen mango. Äntligen kan man planera en mangomaträtt och sedan faktiskt också laga den. Detsamma gäller mogen avocado. Vad har detta med löpning att göra? Absolut ingenting.

Från löparkocken:

Jag har sagt det förr men jag säger det igen: jag är inte på något vis en mästerkock. Men ikväll fick jag till en riktigt god förrätt. Såhär gjorde jag den: jag bad Olle skala räkorna som jag köpt. Under tiden hackade jag färsk koriander, en vitlök och skalade och skivade en mango. Sedan la jag räkorna i en skål och blandade dem med koriandern, vitlöken och mangon. Jag pressade en lime och lite flingsalt över det hela. Och sen åt vi. Mycket mycket gott om jag får säga det själv, och det sa jag också kanske ca åtta gånger medan vi åt.

Löparfrukt.

Jag har aldrig varit så förtjust i frukt, t ex äpplen och päron. Alla slags juicer gillar jag men en frukt bara sådär…nä. Den stora besvikelsen: vara bortbjuden och få fruktsallad. De frukter som går hem hos mig älskar jag däremot desto mer. Mandariner leder nog ligan. Men körsbär ligger inte långt där efter.

Jag gillar att söka upp information om mina favoritfrukter. Detta hittade jag i någon artikel om just körsbär:

Körsbär – eller bigarråer – är en stenfrukt, släkt med plommon. Det finns surkörsbär och sötkörsbär, varav bigarråerna då tillhör de söta. Körsbär innehåller massor av antioxidanter, som exempelvis C-vitamin. De påstås motverka bland annat gikt och annan ledvärk samt hudinfektioner.

Leder och grejer, jag tänker att det är en ypperlig löparfrukt. Nu ska jag käka upp hela skålen.

Torsdagsladdning.

Men så trevligt det här ser ut. Rostade (brända) mackor med smör och honung, grönt te och färskpressad juice. Och en bra bok! Ännu trevligare att det är jag som sitter och äter/dricker/läser det.