Marathon

Nedräkning och nagellacksmålning.

Vaknade till en tysk lördag. Jösses vad skönt vi sovit! Inga (gulliga) små barn som snurrat 360 grader nonstop i sängen eller ropat på en mitt i natten. Lite tomt. Men också väldigt skönt. Särskilt när ett marathon hägrar. Vaknade också till världens finaste sms: i natt fick min syster och hennes man sitt 4:e barn! Det ni, det kan man också kalla ett marathon. Som man gick och väntade innan vi åkte, såklart kisen skulle komma just nu.

Dagen innan Berlin Marathon så kutas något som kallas för frukostjoggen; 6 lugna km i festlig stämning. Jag bestämde mig redan igår för att hoppa över detta, slippa passa en tid och istället njuta av att bara kunna ta det lugnt. Och så vill jag liksom spara på känslorna till imorgon. När jag vaknade gav jag mig istället ut på en egen frukostjogg. Jag träffade en massa andra löpare som var ute på gatorna för samma sak: känna lite spring i benen och slappna av.

Samma rutt som igår ner till Tiergarten och jogg längs kanalen. 5 små km. Egentligen gillar jag inte att jogga. Det är som att promenera, det gillar jag inte heller. Jag tycker typ det är jobbigare att jogga än att springa och det får mig alltid att känna mig seg och dålig och tvivla på om jag någonsin hållit en kilometerfart under 5:00/km. Påminner mig själv om att ja, du har det. Du kan det.

Sen åt vi frukost och gav oss ut på stan. Kollade i lite affärer, köpte roliga föremål gjorda av choklad och jag köpte lite träningskläder. Sen satt vi oss på ett mycket trevligt ställe, Keyser Soze, där vi åt Club Sandwich. Jag drack juice och Olle öl.

Vi satt där och hyllade Berlin, känslan är ju på topp i denna stad! Sen lite till affärer, bland annat R.S.V.P., världens finaste pappersbutik som jag var i sist jag var här. Det är butiken för alla er som gillar block, pennor och såna grejer. Sen ville Olle gå på museum men jag kände att jag behövde åka hem och vila mig och fötterna. Den lilla känslan av förkylning/trötthet kommer smygande då och då så här gäller det att spara på krafterna.

Ja, så jag drog hem och målade naglarna. Ja ni, nu är det bara att räkna ner. Om lite mindre än 17 timmar står jag på startlinjen. Gaaaaaaaah!

Hörrni, det här med att namnet står utskrivet – det känns ju så FLOTT!

Guten Tag!

Jag sov skönt i natt. Tvingade mig själv att släcka lampan i bra tid igår kväll trots att vi kollade på världens bästa deckare. Tidigt ute på Arlanda, är alltid nervös att missa flyg. Eller nä, jag är inte nervös egentligen, jag gillar att vara på flygplatser i lugn och ro. Gillar att vara på väg till flygplatsen, titta på klockan och tänka ”Men oj så god tid jag är ute i!” Därför gillar jag också att flyga på egen hand och få åka ut till Arlanda hur tidigt som helst, utan gnäll från andra. Upplägget den här gången är perfekt: Olle hänger med men tar ett annat plan! Framme i Berlin checkade jag in på hotellet. Jag åkte hit med Springtime Travels så det bor ett stort gäng svenskar här.

Och här, här har ni vårt lyxiga rum! Undrar hur ofta vi kommer sitta där framför sängen i varsin stol?

Jag dumpade väskorna och sen knatade jag till t-banan för att ta mig till nummerlappsutdelningen.

Klev av vid Berlin Tempelhof och promenerade in till den gamla nedlagda flygplatsen där utdelningen ägde rum. Märkligt att kliva runt på en flygplats med alla skyltar och baggageband kvar, men som endast är full av löpare.

Herrejösses vad mycket folk det var. Och tusentals tröjor, tights, kompressionstrumpor, energidrycker och gudvetallt att köpa. Jag blev nästan lite nedstämd av all kommers. Till slut hade jag hämtat nummerlappen. Då köpte jag pasta bolognese och satte mig i solen ute på startbanan.

Och när jag satt där i det perfekta vädret och hade fått lite mat i mig, då kände jag mig genast mycket snällare och uppfylldes istället av den där känslan jag minns från Stockholm Marathon: tänk vad fint att alla dessa människor åkt från världens alla hörn för att springa. Tillsammans. Satt där i solen och tittade på alla en stund innan jag åkte tillbaka till hotellet. Där bytte jag om och gav mig ut på en kort jogg.

Sprang ner till Tiergarten och där ligger ju Berlin Zoo. Jag och Olle var där när vi sist var i Berlin – vi brukar gå på zoo i alla städer vi är i. Sprang längs kanalen i sakta fart och då kunde man liksom tjuvkika in på de här filurerna:

Det var så himla fint.

4,5 km lugn jogg blev det. Väldigt lugn. Benen kändes på gång men mitt huvud är fortfarande lite trött. Foten helt ok, stackarn vet inte vad den snart ska utsättas för. Tillbaka till hotellet och precis då dök Olle upp! Nu blir det middag och liten bön om att det här fina vädret ska stanna till söndag. Och att mitt huvud ska piggna på sig. Sist men inte minst till er alla som kutar Lidingöloppet imorgon: LYCKA TILL! Hälsa backarna från mig.

Tacos och juice!

Har nyst två gånger. Lite trött. Men jag har bestämt mig för att det bara är inbillning. Ren och skär inbillning. Eller alltså, jag nös, det hörde jag ju själv. Men det måste varit damm, det är ändå rätt ostädat här hemma. Så var det såklart, bara damm. Istället för att tänka på det så lagade jag tacos till hela gänget. Eller ”lagade” kanske är fel ord; jag öppnade en majsburk, stekte köttfärs och hällde i lite kryddor och hackade lite grönsaker. Men gott var det! Precis vad kroppen var sugen på. Se så kulinariskt!

Och inte för att det var en riktig nys, det var ju bara damm, men för säkerhets skull gjorde jag juice.

En citron och tre apelsiner. Och massa ingefära.

Ja här ser ni hur mycket ingefära jag hällde i. Ett glas till mig och det andra till… mig också. I övrigt så har jag bestämt att följande pryttlar åker med i handbagaget: Adizero Adios, Adizero Boston, GPS-klocka inkl. laddare, kamera inkl. överföringssladd, dator samt datasladd. Ja och sen oviktiga saker som pass och böcker som jag inte hunnit läsa på evigheter. Förresten, jag hoppas jag har bra internet på hotellet. I så fall så gör jag nog några tyska uppdateringar.

Packad och klar.

Jag åker till Berlin på fredag morgon. Men jag hann packa här ikväll vilket var skönt. Har hur mycket prylar som helst med mig. Orkade inte gå in i tanken på vad jag exakt ska ha på mig så nu är jag rustad för alla tänkbara humör och väder. Ja, ni ser ju, jag har till och med vantar med mig. Jag hoppas på sol och värme så man inte behöver ha alltför mycket på sig men just nu ger väderexperterna olika bud; allt från sol och 15 grader till havbra, lite regn och sju grader. Skitsamma, vädret spelar egentligen ingen roll. Men jag tycker att jag förtjänar lite sol och vindstilla efter Stockholm Marathon. I övrigt börjar jag bli, javisst, nervös!

Tejpad fot och neongul tröja.

Ja som ni ser behöver jag måla naglarna. Men bortsett från det så kan jag berätta att jag var hos naprapat-Kim igår igen. Han mjukade upp mitt knä för att öka rörligheten då han tror att en möjlig orsak till min onda fot kan vara att mitt ena ben är lite kortare än det andra. Och sen fick jag nålar i foten. Ahh, gör rätt ont alltså när han sticker in dem. Men så fort de är inne så känns det inget och efteråt är det skönt. Han tejpade även foten hårt så nu ska jag känna efter hur jag vill göra i Berlin, springa med tejpad fot eller ej.

I övrigt så dricker vi juice som aldrig förr. Det är så fruktansvärt många som är hostiga och sjuka runt omkring mig men jag försöker att mentalt övertyga mig själv om att ”Jag kommer inte bli sjuk. Jag kommer inte bli sjuk. Jag kommer vara friskare än någonsin på söndag om två veckor.” Och så dricker jag alltså juice. Jag har en liten liten känsla i halsen, inte ont på något vis men ja, något pyttelite som inte känns som vanligt. Ska låta dagen utvisa om det är något eller bara är inbillning. För jag minns hur det var precis inför Stockholmsmaran; jag kände efter och trodde nonstop att jag höll på att bli sjuk. För övrigt så fick jag flygbiljetten till Berlin igår. Känns lite overkligt att jag ska flyga iväg för att springa – just detta är ju premiär för mig så det känns stort. Mest glad är jag att Olle ska följa med mig. Känns trevligt och tryggt att inte vara helt ensam. Innan loppet hade det helt ärligt inte varit något problem för då är jag ändå rätt asocial men efteråt…förstår ni vad trevligt att ha världens bästa sällskap då?

I övrigt försöker jag hålla alla bakterier på avstånd genom att klä mig i neongul tröja idag. Man ser ju hur de bara studsar iväg från mig.

Sista långpasset.

Idag var det dags för mitt sista långpass innan Berlin. Då vi ska bort på lunch idag så var jag tvungen att gå upp klockan sex för att hinna äta ordentlig frukost innan det var dags att springa. Även idag blev det te och mackor för att vänja magen vid den troliga hotellfrukosten. Sen gick jag och la mig igen och sov till halv åtta då det var dags att stiga upp och göra mig redo. Masserade foten litegrann, fyllde vattenflaskorna och gav mig av. Sprang in mot stan. Det var en galet fin morgon. Dock rejäl motvind på Lidingöbron. Ibland är det lätt att bli förförd av vädret och tänka att man är oslagbar när solen lyser och himlen är blå. Lite så var det idag; jag hade planerat att göra rejäla fartökningar och det var ju det perfekta vädret – men jag kände ganska snabbt att benen var trötta efter gårdagens intervaller. Efter en stunds funderande beslöt jag mig för att inte pressa på utan lyssna på kroppen. Höll istället ett stadigt 4:40-tempo hela vägen. Rutten gick ut till Djurågården, rundade Waldemarsudde, förbi Djurgårsstaden och vände sedan tillbaka i höjd med Vasamuséet, samma väg tillbaka och sen hem mot Lidingö. Blev totalt 31,5 km som känns som ett ganska lagom sista långpass.

Känner mig trots utebliven fartökning nöjd med helgens pass. Stark och stabil på intervallerna igår och bra distanstempo idag. Åhh, nu är det bara exakt två veckor kvar! Ser fram emot att köra den sista uppladdningen. Ja och sen när jag kom hem åt jag lite yoghurt, drack juice och kaffe.

Det här vädret hörrni? Det är ju bara för bra.

Berlin vs New York.

Dagen efter Stockholm Marathon anmälde jag mig till Berlin Marathon. Jag var så sugen på att springa en till mara och jag hade hört så mycket bra om just Berlin. Om 42 dagar är det dags! Förhoppningsvis i lite bättre väder denna gång men det är egentligen skitsamma. Jag ser fram emot loppet på ett vis som nästan inte går att beskriva, vare sig det är sol, regn, snö eller storm. Jag i Berlin med löpardojor på fötterna, ja det känns så bra i tanken. Drömmen är att kunna pressa ner min tid från Stockholm med några minuter men jag är ödmjuk inför det. Det är så mycket som kan hända under ett marathon så det är bara att träna, träna, förbereda sig så gott det går och hålla tummarna för att saker och ting klaffar just den dagen. Hur som helst ska det bli fruktansvärt kul och jag ska göra mitt allra bästa.

Exakt 35 dagar efter Berlin väntar nästa marathon, och inte vilket som helst utan New York Marathon! Åhh, det är så mäktigt också. Min plan var att kuta NY 2013 men när jag nu fick chansen så kände jag att jag bara måste ta den. Jag tänker att jag ger järnet i Berlin och om sedan kroppen mår bra och inte är alltför sliten så är tanken att göra detsamma i NY. Men om jag inte känner mig i form så får jag väl helt enkelt kuta New York och ta det lite lugnare, och bara njuta av att vara exakt just där. Jag som är nojig över att bli sjuk lagom till dessa stora lopp känner mig väldigt trygg med detta upplägg – nu har jag ju TVÅ fina marachanser. I två av världens bästa städer.

På tal om att vara sjuk så har jag startat upp min juicefestival. Ett glas färskpressad juice om dagen till hela familjen är det som gäller – allt för att hålla dagisbaciller och annat otyg borta. Jag gör också mitt yttersta för att inte behöva åka t-bana eller buss och inom kort är det också slut på kramar och handskakningar, jag kommer bara nicka trevligt om vi ses på stan. Nä, jag dricker juicen och i övrigt har jag bara bestämt mig för att jag kommer vara frisk. Jag kommer stå där i Berlin. Och New York. Så är det bara. I övrigt funderar jag på vilka skor jag ska stå där i. Jag hade tänkt mig Nike Lunaracer men börjar nu luta mot Adidas Adios. Jag sprang långpasset igår med dem och det kändes riktigt bra. Nu: juice!

Det närmar sig.

Insåg idag: bara 49 dagar kvar till Berlin Marathon. Ska bli så kul! Känner dock redan att det ska bli lite nervöst och annorlunda att flyga iväg för att springa, sova på hotell innan och så. Måste leta upp ett bra lasagneställe i Berlin!

2012 – och loppen.

Jo när jag varit sjuk så har jag klurat lite på mina lopp framöver. Det har ju blivit en del ändringar i och med Berlin och New York. Såhär tänker jag just nu kring loppen som legat på min lista för i år:

Visby Halvmarathon, 28 juli – osäkert om jag springer. Jag har dock hela tiden trott att det var den 26/7 men blev glad nu då jag insåg att det är två dagar senare i och med min förkylning från helvetet. Hoppas kunna springa!

Tjemilen, 1 september – ryker tyvärr och det pga oerhört trevligt bröllop på Gotland som vi blivit bjudna på. Så det är trist men också kul på ett annat sätt.

Stockholm Halvmarathon, 15 september – är mycket sugen på att springa detta men lite osäker på om det är rätt när det är så nära inpå Berlin. Funderar på hur jag ska göra, får se när det närmar sig.

Lidingöloppet, 29 september – blir inget med det detta i år för det är samma helg som Berlin Marathon. Lite synd då det är mina hoods men nästa år – då är jag där.

Berlin Marathon, 30 september – jaaaa!

Hässelbyloppet, 14 oktober – ja! Bra träningslopp. Bara kroppen är i form efter Berlin men det ska den nog vara.

Vintermarathon, 3 november – detta anmälde jag mig till innan jag bestämde mig för både Berlin och New York. Men nu blir det ju såklart inget eftersom jag är i New York då.

New York Marathon, 4 november – oh yes!!! New York!

Då Tjejmilen ryker så saknar jag några millopp. Inte för att det är min favoritdistans men det är ett bra kvitto på formen och jag är sugen på att tävla just på denna distans.

NYCM! 2012!

Visst är man allmänt lite skeptisk till saker som ”man bara måste”? Ja som en film man bara måste se, en bok man bara måste läsa, en restaurang man bara måste äta på – det är som att man automatiskt blir lite besviken. Rent allmänt så gillar jag att göra saker som man absolut inte måste, t ex åka med Olle och barnen till en gammal skruttig ruin som knappt någon förutom Olle känner till. Det där till synes trista blir ju ofta det roligaste. Men sen jag började träna inför Stockholm Marathon har jag ändå haft ett sånt där måste. Jag bara måste springa New York Marathon. Ja, jag bara måste det. Och den där tanken har inte alls känts som något som bara ska bockas av utan har legat där i bakhuvudet som ett pepp, en lite overklig dröm. Min plan var att kanske kanske springa NYCM 2013. Först Berlin nu i höst, Stockholm igen nästa vår och sen New York på hösten 2013. Men så idag dök plötsligt chansen upp att springa NYCM – redan i år! 2012! 4 november! Om mindre än fyra månader! När jag är 37 år! Och jag bestämde mig för att göra det. Så otroligt roligt, kul, overkligt och mäktigt! Blir lite tight för kroppen mellan Berlin och New York men så får det vara. 4 november, ja då smäller det. Då startar jag där på Verrazano-Narrows Bridge! Jag är så uppåt över det hela, tralala! Såhär ska jag kuta: NYCM map

Nu ska jag ”bara” hitta någonstans att bo…