Löparskor

Friskhetspiller.

Nr 1.

Mina nya Adios! De kom idag! Äntligen. De blev lite försenade för de första paret de skickade ”försvann” på vägen. Jag hoppas någon springtokig, fattig, extraknäckande brevbärare kom över dem. I vilket fall så anlände i alla fall det här paret i rättan stund för imorgon tänkte jag försöka mig på något slags tempo. I vilken form återstår att se. För övrigt är jag så glad att Adidas fortsätter göra tjejmodellen av Adiosen i klassiskt fina färger som inte är typiskt ”tjejiga”. Eller i alla fall att den valmöjligheten finns. Så är verkligen inte alltid fallet. Jag har så länge jag kan minnas stått framför killhyllan och suktats, för killversionerna är nästan alltid tusen gånger coolare och snyggare. Så omodernt att tro att tjejer självklart vill kuta runt i rosa och lila. Och just lila. Jag blir typ arg av den färgen. Men absolut, ibland springer jag gärna runt i rosa, det beror på hur skon är formgiven och i vilken ton etc. Men ändå, gult, rött, orange, grönt, blått och grått. Det gillar jag nästan alltid mer. Jaja, jag brukar som regel alltid smutsa ner nya skor rejält på första passet, så efter morgondagen är de nog ändå inte gula längre. Men som tur är blir de i alla fall inte lila!

Nr 2.

Mina nya nagellack! Det där genomskinliga blå är sånt där som ska göra naglarna starkare. Det behövs för mina naglar har helt tappat det sen vi kom hem från Mexiko. De bara går av och sönder och ser allmänt sjaviga ut. Kanske fått extra mycket stryk efter alla löpturer utomhus. Så det blåa ska det målas med först. Och sen, det röda. Det heter något så bra som Russian Roulette. Jag köpte det rakt av bara på namnet, ja ni hör ju själva.

Sådär. Kom nu torsdag. Jag är redo.

Musikafton.

Blir ofta sugen på att springa i garage. Det är så rakt. Och ingen snö. Men det är inte därför jag står här. Det är för att jag langade in mina miljarder väskor i bilen efter jobbet och åkte med Olle en bit på vägen hem. Hoppade av vid korsningen Odengatan/Valhallavägen och sprang resten av biten. Jag hade såklart gärna sprungit hela vägen men tänkte att lite försiktigt skulle vi ju ta det, eller hur? Men sen sprang jag och ahh… sån frid i kroppen. Visst, trist med snön och lite moddigt men vet ni, det gör inget. Så länge jag får springa så skiter jag i vädret. Dessutom lyssnade jag på denna låt och blev lycklig och sorgsen på samma gång, en av mina favoritmixkänslor.

Fick trevligt sällskap av grannen på cykel sista biten. Hemma! 7,5 km att lägga till dagens distans. Min snälla mamma hade inte bara lagat mat till oss utan köpt den här fina disktrasan. Men frågan är hur man ska kunna skita ner den?

Voff. Men inte nog med det! Mina nya snygga efterlängtade Boston kom idag.

Sådärja, lilla fot. Det var min krya-på-dig-present till dig. Nu inväntar vi även de gula Adiosen. Nu´rå? Dricker grönt te och sen lite magstyrka. Ajöss.

100 chins, en mördad mage och dojor.

Satte på White Stripes och sen upp i chin-upsstången. Idag fick det vara nog med trötta armar. Dundrade på med 100 chin-ups i följande serie:

Jaha, sen blev det en massa magövningar; raka situps på bollen, Danish specials på bollen, sneda situps på golvet, plankan, sidoplanka, arm- och benlyft på bollen och sen en hel del nya övningar. Bland annat denna ni vet när man hänger i stången och fäller upp benen.

Alltså, testa detta. Det var längesen jag gjorde det. Ganska jobbigt om man säger så, särskilt om man försöker få upp benen högt och samtidigt har kontrollerad kropp. När jag gjorde denna övning blev jag plötsligt sugen på Brutalbänken på Bosön. Får nog dra dit någon dag här snart.

Tyvärr ingen löpning idag. Lika bra att vila helt en dag till, imorgon kanske en liten lätt tur. Jag fullkomligt hatar att inte få springa. Jag blir alldeles trött och hängig, och faktiskt på ganska dåligt humör. En vilodag är helt ok och något man måste lära sig att kunna njuta av. Men sen… bedrövligt. Som tur var hade jag massa annat att stå i. Som t ex att fira Uma i efterskott. Hon fick bland annat denna fina kakform i 4-årspresent.

Hon beställde tigerkaka (absolut på topp fem världens bästa kaka, eller hur?), så det gjorde vi! Jag gillar att formen är av plast och ändå funkar i ugnen – modernt!

I övrigt så har jag granskat mina löparskor. Denna nya skada tror jag ju har uppkommit genom att jag försökt skydda foten från min gamla skada, och därmed omedvetet ändrat löpsteg och landat mer på ytterkanten av min vänsterfot. Och jajamen, när jag granskade dojorna, både mina Boston och Adios, så syntes det att det var mer slitet på vänsterfotens ytterkant än högerfotens.

Och så närbilder för den intresserade.

Ser ni? På de högra bilderna (som ju är min vänstersko), så ser man att det är mer slitet på ytterkanten. Räknade lite och misstänker att jag sprungit mer än 100 mil i båda dojorna vid det här laget – trots att de fortfarande känns nya! Borde alltså beställt nya långt tidigare men men, jag är fortfarande lite ovan vid att jag sliter skor så fort. Förr då köpte jag ett par nya löparskor om året! Inser också att man bör vara särskilt uppmärksam efter en skada. Men nu så har jag i alla fall beställt nya. Tills de dyker upp hoppas jag foten mår bättre. Ahh, tänk när jag får kuta vägen fram i dessa:

Nu då? Rårakor! Med löjrom!

Springersättning.

Ahh, sicken segdragen förkylning! Blir tokig på att jag inte är frisk än. Jag är så trött på att gå runt och nysa och känna mig seg. Och så otroligt sugen på att springa. Tycker lite extra synd om mig själv, jag hade ju precis kommit igång efter foteländet. Men nog med klagosång. Dagen har innehållit massa annat fint och kul, som till exempel:

1. Fira Febe! Nio år idag. Men det går ju inte ihop… Vi låg ju precis där på Danderyds Patienthotell med en liten plutt mellan oss i sängen. Och nu sitter hon här, alldeles själv på en vuxenstol!

2. Rita fantombilder av folk vi känner. För att inte stöta oss med någon kommer jag aldrig berätta vilka det föreställer. Nu sitter bilderna på väggen vid matbordet, efterlysta!

3. Göra födelsedagscupcakes. I present fick Febe formar, strössel och annat man behöver för att laga såna här färgglada delikatesser. Panduro hade till min förvåning hur mycket bakgrejer som helst så där köpte vi allt. Det är ju en del olika moment för att göra cupcakes så det finns alltid något som även småglin kan hjälpa till med, t ex hälla på (för mycket) strössel.

4. Surfa runt på Nike Flyknit Racer och bli lite sugen. Men tvinga sig till att inte köpa fler skor. Just nu. Någon som testat dessa?

Nu: börja fixa inför kvällens födelsedagskalas. Imorgon: då MÅSTE jag vara frisk. Punkt slut.

Jag och mina skor.

Det här med skor är svårt när man har den här inflammationen i foten. Det finns liksom två skolor här: en som förordar uppbyggda skor och formgjutna sulor. Och så andra skolan som förordar minimalistiska skor. Såhär tänker jag:

Till vardags så tänker jag att jag har de skor som känns sköna. Jag har testgått flera mil hemma i olika skor och idag har jag på mig mina nya Nike Free 3.0. De går ju lite emot teorin att jag behöver stöd i fotvalvet (pronerar en aning på vänster fot) men jag tänker ändå, att känns det bra så är det bra. Och dessa kommer jag inte springa i utan ha till vardags.

Jag har även ett par nya Adidas Supernova Glide som ser ut såhär:

Supernovan är skorna jag typ ”alltid” sprungit i innan jag började köra mer med Adizero Boston, Adizero Adios och Nike Lunaracer. Även om Supernovan är lite mer uppbyggd så är de väldigt sköna så jag tänker mig att jag kommer ha dessa till vardags en del, även om jag inte tycker de är så snygga. Men allt sånt skiter jag fullständigt i just nu.

Sen när jag kommer igång med löpningen igen så kommer jag köra en del av mina distanspass med dem också. Som någon klok sa till mig; det är ju inte alla dagar man känner sig superstark och tänker på hållning och löpsteg, och då kan det vara bra att köra med lite mer uppbyggda skor. Men sen måste jag ändå säga att jag älskar att springa i mina Lunaracers och Adiosen, jag får helt enkelt pröva mig fram när jag väl kan kuta igen.

Det jag dock tycker är märkligt är att jag kan gilla att gå i två ganska motsatta typer av skor, som Supernovan och Nike Free, och tycker ingen av dem är skönare än den andra, de är bara olika. De formgjutna sulorna jag skaffat tycker jag inte om att gå runt med men det kanske bara är ovana. Nu testar jag mig fram.

Men hörrni, nog om skor. Den här fredagen. Vädret. Hur mycket skulle jag inte ge för att springa ett långpass idag? Vi har finaste utsikten här på jobbet som gör en extra sugen.

Men nä, jag kom tyvärr inte hit i springkläder idag. Istället såg jag ut såhär:

Den här gula tröjan är den som luddar något så förfärligt. Jag får ha en säkerhetszon runt mig på 2,5 meter.

Tillbaka i vardagen.

Idag morgonlöpning till jobbet – skönt att vara tillbaka i rutinerna. Särskilt nu när det hostas som aldrig förr på kollektivtrafiken. Min sjukdomsnoja har dock lagt sig en aning nu när Berlin är avverkat men kommer med 100% säkerhet ta fart igen inför NY. Och ju mindre kollektivtrafik, desto bättre.

Det mesta av veckan kommer gå i lugn distansfart för att inte utmana kroppen alltför mycket. Idag kände jag mig rätt mycket som vanligt igen. Tempot finns inte där riktigt, eller rättare sagt: jag försökte inte ens dra upp tempot. Jag väntar med det nåhra dagar till. Ute var det i alla fall helt vanlig höst, duggregn och färgglada löv som man vill kratta ihop till en hög och lägga sig mitt bland. Men det gjorde jag inte utan jag sprang raka vägen till jobbet för jag hade ett tidigt möte.

När jag öppnade dörren till omklädningsrummet så kändes det som att det var så länge sen jag var där, fast det är det ju inte alls egentligen. Men ni vet, man kan få en sån känsla när man varit iväg och det hänt en massa sen sist. Men det var precis som vanligt där inne. T ex den här handdukshögen som jag bara inte kan förstå hur den har skapats. Vem vill ha sin handduk liggandes där underst liksom?

Dusch och sen såg jag plötsligt ut såhär:

Idag kom dessutom mina nya Adizero Boston. Nu ska de nötas in, förhoppningsvis redan idag!

Splitternytt!

Vilken fröjd för ögat! Och fötterna! Idag på lunchen köpte jag nya strumpor, älskar dessa från Nike. och sen när jag kom hem så hade mina nya blå Adios och handflaskan jag beställt dykt upp. Jag har en sån flaska sen tidigare och har börjat köra med den istället för vätskebälte på mina långpass. Känns liksom snabbare, enklare…coolare! Och skorna, titta på dem. Fick snudd på binda fast mig här hemma för att inte springa ut en tredje gång här ikväll. Men imorgon bitti. Då smäller det. Var tvungen att göra en invägning: Lite irriterande att de vägde aningen mer än mina gamla men det kanske är de där lapparna i skon. Hursomhelst,jag kör blått i Berlin!

Berlin vs New York.

Dagen efter Stockholm Marathon anmälde jag mig till Berlin Marathon. Jag var så sugen på att springa en till mara och jag hade hört så mycket bra om just Berlin. Om 42 dagar är det dags! Förhoppningsvis i lite bättre väder denna gång men det är egentligen skitsamma. Jag ser fram emot loppet på ett vis som nästan inte går att beskriva, vare sig det är sol, regn, snö eller storm. Jag i Berlin med löpardojor på fötterna, ja det känns så bra i tanken. Drömmen är att kunna pressa ner min tid från Stockholm med några minuter men jag är ödmjuk inför det. Det är så mycket som kan hända under ett marathon så det är bara att träna, träna, förbereda sig så gott det går och hålla tummarna för att saker och ting klaffar just den dagen. Hur som helst ska det bli fruktansvärt kul och jag ska göra mitt allra bästa.

Exakt 35 dagar efter Berlin väntar nästa marathon, och inte vilket som helst utan New York Marathon! Åhh, det är så mäktigt också. Min plan var att kuta NY 2013 men när jag nu fick chansen så kände jag att jag bara måste ta den. Jag tänker att jag ger järnet i Berlin och om sedan kroppen mår bra och inte är alltför sliten så är tanken att göra detsamma i NY. Men om jag inte känner mig i form så får jag väl helt enkelt kuta New York och ta det lite lugnare, och bara njuta av att vara exakt just där. Jag som är nojig över att bli sjuk lagom till dessa stora lopp känner mig väldigt trygg med detta upplägg – nu har jag ju TVÅ fina marachanser. I två av världens bästa städer.

På tal om att vara sjuk så har jag startat upp min juicefestival. Ett glas färskpressad juice om dagen till hela familjen är det som gäller – allt för att hålla dagisbaciller och annat otyg borta. Jag gör också mitt yttersta för att inte behöva åka t-bana eller buss och inom kort är det också slut på kramar och handskakningar, jag kommer bara nicka trevligt om vi ses på stan. Nä, jag dricker juicen och i övrigt har jag bara bestämt mig för att jag kommer vara frisk. Jag kommer stå där i Berlin. Och New York. Så är det bara. I övrigt funderar jag på vilka skor jag ska stå där i. Jag hade tänkt mig Nike Lunaracer men börjar nu luta mot Adidas Adios. Jag sprang långpasset igår med dem och det kändes riktigt bra. Nu: juice!

Hallå! En fråga.

Jag undrar över en sak: ungefär hur många mil håller ett par löparskor? Hur vet man när det är dags att säga tack och hej till dojorna? Jag har förstått att det skiljer mellan olika modeller men om vi tar ett par Nike Lunaracer som exempel, hur många mil klarar de? Finns det någon här som faktiskt vet?

Välkomstpresent.

Yeay! Mina nya skor dök idag! Saucony Kinvara 3. Slet upp dem så fort jag kom hem och som tur var kunde jag pusta ut vad gäller storleken. En US 8,5 dvs en europeisk stl 40 är lagom för mina 38:or. Känns väldigt sköna! Därefter den obligatoriska vägningen: 194 gram. Nu har jag tre par skor att varva på långpassen (Adizero Boston, Nike Lunaride och så Saucony Kinvara). Och sen mina Adizero Adios för kortare pass. Hade tänkt att ta vila från löpningen idag men kan hända att jag inte kan mostå en liten sväng.