Ja tack.

Springer bort osuget och förbi en fd minister och en kanin.

Måndag Jag kan inte med ord beskriva hur osugen jag var på att ge mig ut på dagens lunchpass. I vanliga fall brukar mina måndagar vara relativt lugna. Jag springer oftast men då är det mer en lugn mil, ja halvlugn i alla fall. Men idag var schemat lite annorlunda, ett tröskelpass var det dags för, och förmodligen var det helgens 73 km som gjorde att det tog emot. Sen att min springväst gick sönder när jag skulle byta om gjorde inte peppet bättre. Men till slut stod jag där på gatan. Lite glad var jag över att jag åtminstone tagit mina galontights.

Måndag Sprang motvilligt upp mot Rörstrandsgatan.

Måndag Och ner mot Karlberg.

Måndag Jag gjorde mina spänsthopp som nog inte var lika spänstiga som vanligt. Hela tiden dividerade jag med mig själv om det inte vore bättre att springa lite lugnt istället, om ens alls. Men till sist så stängde jag ner diskussionen, joggade över kanalen, nollställde klockan och satte fart.

Måndag Idag var det lite färre löpare ute vilket var skönt, det blir ju lätt stökigt annars när man ska springa fort på en ganska smal sträcka. Intalade mig själv att det nog skulle gå satans dåligt idag, att jag inte skulle förvänta mig några bra tider. Kollade inte på tiden medan jag sprang men jag kämpade på där i slasket och pölarna och tänkte att det minsta jag kan göra idag, är i alla fall att skita ner mig ordentligt. När jag sen stannade klockan på lite mer än 5 km så hamnade snittiden på 3:52 min/km. Hur det gick till vet jag inte, det var i alla fall inte psykets förtjänst.

Måndag Jag gjorde en repris på de sista metrarna bara för er. Vad viftig jag ser ut men skit i det så länge man håller farten.

Måndag Totalt 9 km. Sen tillbaka till dusch och ännu en bibimpap som Olle så himla snällt handlat åt mig.

Måndag På kvällen när jag skulle hem från jobbet så var jag däremot sugen på spring. Hade egentligen tänkt åka bil hem men ändrade planerna och bytte om. Var i behov av vanlig distans och musik i öronen. Och luft. Jag har blivit beroende av luft.

Måndag Sprang hemåt. Nu var både huvudet och benen med på noterna. I korsningen Odengatan/Sveavägen såg jag Lars Leijonborg och framme vid Ropsten såg jag en kaninbebis som skuttade fram. Tänker ofta på hur mycket man ser när man springer, som man skulle missat om man satt i en bil eller buss.

Måndag Totalt 10 km i 4:44 min/km. När jag kom hem var mina föräldrar hos oss för de hade hämtat barnen. Jag fick en födelsedagspresent i förskott av dem. Och det var ju precis vad en svettig löpare behöver!

Måndag Ah, denna doft! Bra avslutning på en svettmåndag.

40 schizofrena söndagskilometer.

Igår kväll åt jag en av mina favoriträtter.

Söndag Torskrygg och zucchinisalladen som jag alltid tjatar om. Jag ser det lite som min uppgift att få hela svenska folket att prova den, så god är den. Till denna rätt lyssnades det om och om igen på denna fantastiska låt. Jag är beroende av den också.

Imorse när jag vaknade åt jag en annan favorit. Precis. Fattiga riddare! Fast jag har lagt upp så många fattigariddarebilder att nu får jag ta en liten paus. Men jag åt i alla fall två och en halv såna och drack kaffe. Medan maten smälte så vek jag enorma mängder tvätt och tog ner den här:

Söndag Kändes som att det var dags. Sen jag började springa mer är jag inte alls så noga med sånt här längre. Detsamma gäller städning och tvätt. Förr var jag galet petig med sånt, det plockades undan stup i kvarten, jag städade typ undan folk. Det känns faktiskt som att jag har en mycket mer hälsosam inställning till den där biten nuförtiden och dessutom tjafsar jag och Olle knappt om sånt längre för nu är vi mer på samma nivå. Medan jag höll på med den där julstjärnan så började det plötsligt snöa ute. Blev jag förvånad? Svar nej. Som jag tidigare sagt så är jag en luttrad aprilfödelsedagsmänniska. Fram till den 19:e kan vad som helst hända. Men sen. Sen kommer våren. Det betyder dock inte att jag blev glad över snön. Men efter en stund slutade det och solen sken igen. Då var det dags för veckans långpass! Idag med nya Boston på fötterna.

SöndagSöndag Gud så skönt det var med nya skor, har blivit många långa rundor i de gamla. När jag närmade mig Lidingöbron började det återigen snöa och blåsa rejält. Bakom mig låg Lidingö fortfarande i sol men stan borta i horisonten var alldeles vit och dimmig. Blev rädd att jag hade för lite på mig så det var bara att hålla tempot. Men väl ute på Djurgården så kom solen fram igen och jag sprang på. Vanliga långrundan: Lidingö-Djurgården-Strandvägen-Skeppsbron-Söder runt-och så tillbaka samma väg efter Söder Mälarstrand. Jag gillar rutten så mycket men snart är det nog dags för lite förnyelse. Eventuellt. Tyckte annars det var ovanligt få löpare ute idag, såg bara en enda Stockholm Marathon-grupp på Söder Mälarstrand och längs Årstaviken gick det faktiskt att ta sig fram i ett bra tempo. Jaa, finns inte så mycket mer att säga om själva springturen förutom vädret då. En ständig kamp om himlen mellan snöflingorna och solen. Benen och fötterna var glada och nöjda med nya dojorna. Totalt 40 km i 4:27 min/km.

Söndag Sen raka vägen till frysen för att ta fram dessa:

Söndag Sen blev det solsmoothie.

SöndagSöndag Jag ser ju arg ut, fråga mig inte varför för smoothien var väldigt god. När jag sen gick in igen kom snöflingorna tillbaka. Men det gjorde inget för då var det färdigsprunget och dags att jobba. Min snälla mamma var barnvakt och jag och Olle drog till Foresta, ett hotell på Lidingö, för att sitta och jobba i lugn och ro. Och det kan man lugnt säga att vi fick. Herregud, bor det en endaste människa på hotellet?

Söndag Notera golfbollen som jag rullar under foten. Jag har alltid med mig den. Har till och med suttit på finrestaurang med den under bordet.

Jaha ni, jag avslutar inlägget med reklam för en bra produkt som jag upptäckt. Jag har haft så jäklans sjaviga naglar senaste tiden, de har bara gått sönder och nagelbanden har varit bedrövliga. Då fick jag tips om denna produkt:

Söndag Jag tycker faktiskt att naglarna blivit bättre trots att jag bara använt den några dagar. Och även om det inte skulle vara så så älskar jag ändå konsistensen på oljan. Nej, nu måste jag dricka en kaffe. Ajöss kära bloggläsare.

Inte bara fötter.

Två kroppsdelar som jag inte ägnat en bråkdel så mycket uppmärksamhet som mina fötter, det är mina händer. Det blir ju så med sånt som inte är lika essential för löpningen. Så många kalla vintermorgnar jag skrapat bilen utan vantar, så många gånger jag inte orkat ta på mig vantarna när jag varit ute och rullat små barn i vagn, inte hunnit ta på mig vantar för jag har så bråttom… Det har lett till att jag förfrusit de stackars händerna. Bara någon säger ordet ”kyligt” så blir fingrarna alldeles vita och kalla och jag måste hålla dem under kokhett vatten för att väcka liv i dem. Oerhört jobbigt. Det gör att jag tvingas springa med stora tjocka fleecevantar så fort det blir nollgradigt, ser ut som en boxare i löpspåret. Nu i vinter har jag lovat mig själv att inte glömma händerna, utan faktiskt ge även dem någon slags kärlek. Därför köpte jag idag den här handkrämen som ska bo på mitt skrivbord på jobbet:

 Utanpå.

 Och inuti. 125 kr på Åhléns.

Att köpa en fin handkräm till någon man gillar är dessutom ett bra presenttips. Det blir man glad av i dessa fnas-tider. Även vi löpare!

 

Fredagsmys.

Alltid skönt att komma hem till familjen när man varit ute och rest. Dessutom extra trevligt när såna här saker ligger och väntar på en: Runner´s world och splitternya Adizero Adios 2.

Löparögon.

Här kommer ett bra tips för trötta ögon som varit ute och sprungit för sent eller för tidigt. Cliniques All about eyes serum om jag fick av min syster i födelsedagspresent (alltid lite intressant när man får såna här typer av produkter i present, haha). Serumet är i alla fall som en liten kall deodorant som man tar under ögonen och den sägs motverka mörka ringar. Funkar den? Hmm, tveksamt. Men lite skönt är det och lite kul med deo under ögonen. Och känslan funkar både på trötta kill- och tjejspringögon.