Två kroppsdelar som jag inte ägnat en bråkdel så mycket uppmärksamhet som mina fötter, det är mina händer. Det blir ju så med sånt som inte är lika essential för löpningen. Så många kalla vintermorgnar jag skrapat bilen utan vantar, så många gånger jag inte orkat ta på mig vantarna när jag varit ute och rullat små barn i vagn, inte hunnit ta på mig vantar för jag har så bråttom… Det har lett till att jag förfrusit de stackars händerna. Bara någon säger ordet ”kyligt” så blir fingrarna alldeles vita och kalla och jag måste hålla dem under kokhett vatten för att väcka liv i dem. Oerhört jobbigt. Det gör att jag tvingas springa med stora tjocka fleecevantar så fort det blir nollgradigt, ser ut som en boxare i löpspåret. Nu i vinter har jag lovat mig själv att inte glömma händerna, utan faktiskt ge även dem någon slags kärlek. Därför köpte jag idag den här handkrämen som ska bo på mitt skrivbord på jobbet:
Att köpa en fin handkräm till någon man gillar är dessutom ett bra presenttips. Det blir man glad av i dessa fnas-tider. Även vi löpare!