Satan i gatan. Ja ni ser ju själva hur trött jag ser ut (tur det finns smink om man nu vill att några ansiktsdrag ska poppa fram ur den jämngrå massan). Tog på mig ett neonpannband i hopp om att kunna hämta kraft från materiella ting inför mina chins. Varvade chinsen med sit-ups. Efter ett tag fick jag så jäklans huvudvärk, trots neonpannbandet! Körde vidare men sen kände jag mig lite dum. Det är ju faktiskt inte så att jag ska ställa upp i chins-SM nästa vecka. Så jag la ner. 50 stycken blev det i alla fall, plus magjoxet. Slut för idag. Och det är då ni alla skriker: Tack för idag!

 Hann med chin-ups och magstyrka innan vi drog. 73 chin-ups i rask takt uppdelade på serien ovan. Och så sit-ups, rumplyft, lite annat magjox och plankan. Bäst är när barnen hjälper mig att ta tid på plankan. Då blir det hejarop, nedräkning och hela rasket.

 Sen var Uma gullig som sa, att om min stora boll försvann så kunde jag få låna hennes:

 Vet inte riktigt hur hon tänkte sig det hela. Sen ombyte från träning till servitris. Ja, det är min look för kvällen.

 God afton.

 Första löpfria dagen avklarad. (Observera att jag inte ens får cykla denna vecka). Det kliar i benen och senaste passet känns redan avlägset, vilket kan tyckas larvigt. Fick på tal om detta en fråga på bloggen igår om jag har ett sunt förhållande till löpningen. Och det vill jag påstå att jag har. Jag vet att jag kutar mycket, men jag gillar det och för mig är det inte alls någon press utan något kul. Sen kan självklart vissa pass vara jobbiga och ångestladdade men det är ju som det ska vara när man vet att något kommer bli asjobbigt. Och vad gäller tiderna jag ofta springer på, det är så jag får ihop detta med övriga livet just nu. Nåväl, idag blev det istället för löpning magstyrka och 70 stycken chin-ups. Det slog mig när jag hängde där: Undrar vad barnen kommer ha för konstiga barndomsminnen av mig hängandes i den här stången? Men det kanske inte alls kommer vara konstigt utan snarare att de som vuxna kommer känna inre lugn och trygghet när de ser en chin-upsstång. Vi får hoppas på det. I övrigt har dagen inte alls gått i svartvitt för kolla här:

 Tidigt imorse var jag ute i New York för behandling av foten, nä jag menar Kista. Tog ett lite tufft kort sådär som substitut för NY Marathon.

 Och jag har muntrat upp tillvaron med gul tröja och blått nagellack. Adieu.

 Idag ska foten få vila från löpningen. Det är lätt att ösa på för mycket för fort när det börjar kännas lite bättre. Imorse hoppade jag istället upp på cykeln, kort men intensiv uppvärmning för att sedan göra chin-ups i följande serie: 17-12-10-10-11=60 stycken. Parallellt körde jag magprogrammet. Benen är rätt vana vid att sätta fart tidigt på morgonen men magen fick sig lite av en chock.

 Som ni ser bor jag i mina Nike Free-skor, vad jag än har på mig i övrigt så sitter de på fötterna – ja förutom när jag springer. Det gör att lite märkliga klädstilar uppstår för tillfället, men det är så det är. Allt för foten.