Författare: Tove

Ut till djuren.

Upp tidigt för dagens löppass. Vanlig distans, så trevligt! Jag kutade bort till Lidingöloppsstarten.

Och sen sprang jag den första milen. Alltså, kolla allt det gröna. Det är ju inte klokt, det nästan skär i ögonen på en så grönt är allt. Jag har för övrigt en vän som inte alls gillar grönt, rättare sagt: han hatar grönt. Han borde må väldigt dåligt på den här tiden på året, måste komma ihåg att fråga honom hur det är fatt.

Spring spring. Såg ett rådjur och sen de här fina.

Det såg så mysigt ut, blev nästan sugen på att lägga mig där hos dem och sova lite till.

Lite längre fram stod den här hästen under ett träd. Han klev lite fram och tillbaka, höll på att få klihjälp på ryggen av trädet. Smart.

När milen var avverkad följde jag vattnet ut mot Hustegaholm ytterligare en bit och sen hem till gröt och ägg. Totalt blev det ett rådjur, en hare, två hästar, åtta får och 15 km. Sen av med löparkläderna och på med dessa.

Jeansen är nytvättade. Typ omöjligt att få ner händerna i fickorna. Adjö.

Tempo, fötter och juice!

Det blir en del fart här dagarna innan maran. Det gillar jag. Dock gillar inte min vänsterfot det riktigt lika mycket. Har haft en aningen stel känsla i den, inte mycket men ändå tillräckligt för att jag ska minnas mina deprimerande dagar med plantar fasciit. Således stretchas det nu extra noga efter alla pass och på kvällarna är det massage av vaderna. Och då menar jag varje kväll.

Massagen har blivit som att borsta tänderna. Det går inte att hoppa över det, hur osugen jag än är på det så bara gör jag det. (För övrigt kan jag informera om att jag aldrig någonsin skulle hoppa över att borsta tänderna, jag är snudd på tandborstningsmissbrukare. Kör gärna 10 min med eltandborste alt. 15 min med vanlig borste, ja eller 20.) Olle börjar hur som helst tröttna på det eviga masserandet, framförallt när vi sitter i soffan och tittar på Breaking Bad på datorn, för då är mina ben i vägen non stop. Men så är det och såhär dagarna innan Stockholm Marathon har jag alla frikort i världen.

Idag blev det i alla fall ett tempopass.

Skön temperatur i luften och grus under fötterna. Ibland får man påminna sig om det. Inget av detta är ju egentligen självklart, alltså gruset och värmen. För inte länge sen sprang vi ju runt på is och snö, hade rånarluva på oss och gudvetallt. Känslan i benen rätt bra, de verkar ha gillat gårdagens joggande. 5+5 km körde jag med 1 min vila mellan blocken. Första fem gick i 4:10 min/km och andra femman på 4:04 min/km. Totalt 12 km med upp- och nedjogg.

Jaha, och så börjar det komma lite väderrapporter för den 1/6. Fast ingen av dessa går ju ännu att lita på. Just nu säger SMHI blandat sol och regn, ganska mycket regn, och ca 10-15 grader. Det låter ju rätt bra men ingen idé att ens fundera över dessa saker som ingen kan styra över. Det är ju bara att kuta vare sig det är snö, regn, stormvindar eller strålande sol. Vad jag däremot kan styra över är min juicefestival som nu går in i sin slutfas.

Denna vecka ska det pressas drycker som aldrig förr. Enda bekymret är att behöva handla själva frukten. När jag var i mataffären idag hostades det överallt. Varför håller ingen för? Det lär man sig ju på dagis! Som tur var hade jag luvtröja så jag drog upp luvan och smög runt och såg jäkligt skum ut. Nu? Magstyrka!

Tröskel och shoppingjogg!

Jag startade upp dagen med en riktigt god leverpastejsmörgås. Jag sov nämligen lite risigt i natt och ansåg därmed att jag var värd en köpemacka. Varför sov jag dåligt? Jo, jag har börjat känna en viss nervositet inför Stockholm Marathon. Eller inte nervositet utan mer… spänning. Liksom en längtande spänning. Men den gör att jag ligger och klurar istället för att somna. Vilket i sin tur gör att jag blir lite trött och måste unna mig leverpastejmackor. I bilen på väg till jobbet hade även lyktstolpsvimplarna för Stockholm marathon kommit upp längs Lidingövägen. Ahh sådärja, nu börjar det verkligen närma sig!

På lunchen drog jag ner i katakomberna för ombyte. Kan inte riskera någon mer förkylning nu så safeade upp med armvärmare då det var lite småkyligt ute.

Uppjogg och spänsthopp nere vid Karlberg.

Den här anden låg nöjt kvar fastän jag hoppade precis bredvid honom. När jag däremot tog fram kameran blev det en jädra fart på honom. Han kanske inte gillar att figurera på obskyra löparbloggar. Därefter dags för tröskel! Pekka hade rekommenderat ett kortare pass på 15 min. Jag satte av längs vattnet. Ingen titt på klockan utan gick på känslan i benen. Var rädd att gårdagens tempo skulle dra ner farten men när jag stannade klockan så hade jag ju kutat på bra.

Därefter tillbaka till jobbet. Totalt 10 km. Hade varit så präktig och tagit med mig frukt ner i omklädningsrummet.

Som tur var var jag ensam så jag kunde äta mandarinen i duschen. Sen upp till sushi som Olle varit snäll och handlat till mig.

Efter det hade jag äran att få lyssna på Maria Sveland som höll föredrag för oss kreatörer på jobbet. Otroligt bra. Inspirerande och deppigt på samma gång. Och en påminnelse om att det är långt kvar innan vi lever i en jämställd värld.

Efter jobbet skulle jag hem. En lätt jogg fick jag ta enligt schemat och det var tur för jag bara vägrar åka kommunalt nu sista dagarna innan Stockholm Marathon. Och inga kramar ges dessa sista dagar (förutom inom familjen). Men det här med joggen var också bra för jag kunde förena det hela med några ärenden på stan. Joggjogg till första stoppet.

Köpte energipryttlar och strumpor. Och så vidare.

Har faktiskt aldrig sprungit in på NK iklädd löparkläder men någon ska ju vara den första. Tur de inte har dörrvakter som på Harvey Nichols i London. Efter shoppingen så hade himlen blivit klarblå. Fick dra av mig armvärmarna och knöla ner dem i ryggan bland allt det andra. Sen hemåt genom sommarstan.

Totalt 12 km i 5:00-tempo. Mycket nöjd med dagens inköp.

Och mycket hungrig!

Hörrni, bara tio dagar kvar nu! Hoppas trots detta på att somna skönt i natt.

Från tempo till jogg.

På lunchen sprang jag ner i omklädningsrummet och bytte om i en otrolig hastighet.

Jag behövde nämligen klämma in ett tempopass bestående av 5km+5km+5 km. På med Tove-dojorna.

1 km uppjogg ner till Karlberg och sen dags att höja tempot. Sprang längs Kungsholms Strand fram till Stadshuset och vände. Första fem gick i 4:03 min/km. 1 minuts vila och sen dags igen. Andra femman gick på 3:58 min/km. 1 minuts vila och sen iväg på sista femman. Körde fram och tillbaka längs Kungsholms Strand hela passet så ursäkta alla ni människor som jag flåsade förbi gång på gång. Sista fem km landade på 3:59 min/km. Kändes stabilt hela passet igenom. Avslutade med två km nedjogg som gick för fort men så blir det när man har bråttom. Totalt 18 km. Därefter exakt noll stretch, en oerhört kvick dusch och spaghetti framför datorn. Puh.

Sen jobbades det på hela dagen. Jag hade tänkt springa hem men bestämde mig för att åka med Olle och springa hemma i förortshoodsen istället. Var så satans hungrig när jag kom hem, hade såklart glömt bort att äta mellanmål. Finns inget värre än att ge sig ut vrålhungrig. Men så fick det bli.

Ut i den ljusgrå kvällen. Några dubbelpass försvinner för mig den här veckan men en del är kvar fast då oftast bara lättare jogg. Och sån fick det bli idag.

Men det här med jogg. Det är rätt svårt. Jag är inte så bra på det. Dagen efter ett lopp så blir det oftast jogg av sig självt för kroppen är trött, men annars är det lite lurigt att kuta sådär saaaakta. Men benen var lite trötta efter dagens lunchpass så idag funkade det bra att sänka farten utan att bli uttråkad. Och det var så grått och fint och stilla ute.

Totalt 10 km. Hem till MAT!

Chiiiiiins! Och tigerkaka!

Efter middagen drog jag fram gymbollen. Körde magstyrka: sit-ups (sneda och raka), ball bridge, danish specials, rumplyft och en del annat jox som känns som att magen kan behöva få smaka på. Sen gjorde jag chins.

20 stycken totalt. För inte längesen körde jag ofta 60-100 stycken men som sagt, har dragit ner på det hela lite inför maran. Dock tycker jag det är en grym övning för oss löpare för man får både stark mage och rygg av att hänga i stången. Och! Inte minst: man känner sig tuff. Särskilt om man lyssnar till denna medan. Förutom att hänga och slänga så har jag bakat en tigerkaka. Det drar nämligen ihop sig för klassresa för äldsta dottern. De ska sluta trean och börja fyran. Det är stort! Och bra för på det viset fick jag även användning för vår fina 4-form.

Adjö.

10 kilometer in i dimman.

Gatan låg i dimma när jag klev ut genom dörren imorse. Satte på den här i öronen och drog iväg. Men åh. Hur vackert var det inte?

Ni vet känslan. Man springer och springer men når liksom aldrig dimman. Fast när jag var där mitt på bron så var jag nog i den.

Sen blev det väldigt grönt.

Tänk om det kan få vara fint väder den 1/6, då kommer Stockholm verkligen visa sig från sin bästa sida med alla gröna träd och buskar. Obs! För fin sida får dock stan inte visa upp dvs ingen klarblå himmel, 30 grader eller liknande dumheter.

Totalt 10 km. Förra veckan landade på totalt 179,5 km. Denna kommer bli lättare i jämförelse, framförallt för att jag kommer ta bort en del dubbelpass. Gaah, jag gillar det inte riktigt, mår som bäst när jag maler på. Ajöss.

Mangomorgon och 40 långa km.

Alldeles ljummet ute när jag hämtade tidningen imorse. Såg ut som att det skulle bli regn när jag kollade in vädret igår kväll men himlen var alldeles blå. Sen gjorde jag Fattiga Riddare. Börjar helt ärligt bli lite trött på dem men de är ju så jädrans bra bränsle när det ska kutas långt. Jag hade dock handlat mango för att få lite variation.

Då blev det såhär tjusigt.

Därefter lite trädgårdshäng.

Olle hade ordnat krita till fotbollsplanen som vi fixat på ängen intill vårt hus. Febe gjorde en tapper insats.

Sen var det dags för långpass för mig. Först fyllde jag upp hela mitt vätskebälte men ångrade mig i sista sekund. Jag har så svårt för dessa bälten. Dels tycker jag inte det är så skönt att ha det sådär runt höften, och inte högre upp heller för den delen. Och jag vet inte men jag känner mig alltid så fånig när jag har det på mig. Som att ”Här kommer jag och ska korsa Sahara till fots över sanddynorna”. Så det blev de här handflaskorna istället och lite energidryck (mest för att vänja magen inför maran).

Sen gav jag mig av med mina handgranater. Nu hade det dykt upp lite moln på himlen.

Klurade igår kväll på hur långt jag skulle springa idag och kollade upp hur jag gjorde två veckor innan Berlin. Då sprang jag 39 km på söndagen så asch, det fick bli vanliga 4-milsrundan. Idag var träningsvärken helt borta men jag vet att benen alltid är lite trötta efter tempopassen så jag hade verkligen sagt till mig själv att inte hålla för hög fart. Mötte två Stockholm Marathon-grupper när jag sprang mot Ropsten (De där ledarna är alltid så trevliga och ropar uppmuntrande saker. Och det är ju trevligt för en loner-löpare som jag.). I Frihamnen var det fullt av nyanlända båtpassagerare som stuvade in mängder av öl i sina bakluckor. Fint och lugnt ute på Djurgården. Mötte min jobbkompis Tove på cykel längs Strandvägen, jag sprang vidare runt Söder och det var rätt varmt och kvavt ute nu, och stundtals rätt blåsigt. Bra att jag hade lite vatten med mig. Det enda med dessa handgranatsflaskor är att om man råkar trycka hårt på dem så sprutar det ut vatten. Jag gjorde det rätt många gånger när jag tog i, så mitt linne blev genomblött av att jag duschade ner mig själv… och således hade mindre kvar att dricka. Men vad gör man inte för att slippa Sahara-bältet. I alla fall. När jag sen var tillbaka på Strandvägen så visade klockan 33 km. Och plötsligt blev jag så trött på allt. Vet inte varför. Jag började räkna hur många långrundor jag sprungit senaste tiden och blev liksom så trött i skallen av detta och det var varmt och jag kände bara att nää, nu får det här jäkla Stockholm Marathon komma snart, jag orkar inte längta mer, och jag längtade efter lite musik. Jag hade velat ha denna magiska låt i öronen just där och då. Men vad sjutton, bara att nöta vidare efter ett par km fick jag upp peppet igen. Och sen hade jag plötsligt sprungit 40 km i snittfart 4:35 min/km. Sista rejäla långpasset innan Stockholm Marathon. Jag är redo nu! Hemma fortsatte det hela i mangons tecken. Jag gjorde nämligen en mangosmoothie.

Jösses så mycket smoothies jag druckit senaste året men det är ju så bra att det går så fort OCH är så gott när man kutat långt. Avslutade dagen hos kompisar med gullig liten bebis. När vi satt där så tänkte jag på hur mäktigt det är att vi haft tre såna där små pluttar. Att vi liksom fixade det de där första intensiva åren. Det är klart att man gör, men ändå. Det är mycket med att få barn, mycket nytt och lite sömn. Men så jädra kul och fint. Och det tar ju aldrig slut.

P.S. En av sommarens bästa grejer: grillen. Då kan man göra sån här god grillad lax som vi åt igår.

Även vi som är rätt kassa på att laga mat blir plötsligt mästerkockar… eller nja, helt ok. Hej då.

Minecraftmorgon och tempopass!

Har ni spelat Minecraft? Inte jag men barnen. Och imorse när vi åkte in till stan så var det enligt dem Minecraftkänsla för alla skorstenar försvann upp i dimma, så som det visst ser ut i spelet.

Vi åt frukost inne i stan. Hängde på låset på Nero som förr i tiden när barnen vaknade så fruktansvärt tidigt. Då var man duschad och klar och redo för en utflykt kl 08:00 på morgonen. Men vi satt där och åt och läste tidningen, kändes nästan som vi var utomlands. Därefter åkte vi hem mot radhuset igen. När vi åkte över bron var det så fint; Lidingö Runt hade gått av stapeln och det var fullt av båtar där i dimman.

Fast lite väl vindstilla för dem va? Trist i en båttävling men en dröm för oss löpare. Hemma igen kröp jag och Febe ner i sängen igen med kläderna på. Låg och läste och slumrade en stund. Ahh, just detta kan vara en av de mysigaste sakerna som finns. När jag hade smält brakfrukosten var det slutmyst och dags för löpning! Bytte om.

Jag började med 2,5 km uppjogg. Fortfarande lite träningsvärk i benen. Därefter var det dags för tempopass 10 km+10 km. Jag sprang in mot stan, genom Värtan, över Gärdet och ut mot Djurgården. Piip! 10 km när jag nått andra sidan av Djurgårdskanalen. 1 minuts vila och sen tillbaka samma väg. Nu hade det börjat blåsa mer. Bra där för båtarna men lite segare för mig. När jag passerade Filmhuset insåg jag att starten för Göteborgsvarvet precis gick. Jag sprang på och piip, ytterligare 10 km. Stannade och kollade tiderna. Första 10 km gick på 4:04 min/km och sista 10 km på 4:07 min/km. 1,5 km nedjogg. Totalt 24 km. Hem till detta:

Det går ju knappt att fatta att det är Stockholm Marathon om bara två veckor. Känns som det var nyss jag sprang mitt allra första marathon i juni förra året. Och samtidigt väldigt väldigt längesen… Tänk så många mil jag sprungit sen dess. Hur som, om allt går som jag hoppas så har jag om exakt två veckor kommit i mål och är glad och hel. Kom på att vädret som var idag är helt ultimat den 1/6. Lagom varmt, ganska vindstilla och molnigt. Vi slog förresten vad om vädret på Stockholm Marathon på väg hem i bilen. Olle och barnen tror på ca 16 grader, vindstilla och halvsoligt. Jag tror mer på mulet, regn, lite mer vind och runt 14 grader. Vi får se!

Fredagskänslor i kubik!

Idag har varit en dag späckad med fredagskänsla. Först har jag suttit på café och jobbat med denna fantastiska människa.

Dvs Olle. Det var extra trevligt för han hade en liten näsduk i fickan som matchade bakgrunden, och det var ju flott. Sen åt jag för en gångs skull lunch med alla mina roliga jobbkompisar, det var verkligen länge sen. Jag åt röding med vit sparris och hollandaisesås.

Och sen när jag skulle springa hem efter jobbet så hade jag en ny fin t-shirt att ta på mig.

Det är inte vilken t-shirt som helst. På den står Stop Female Death In Advertising och är en del av Lisa Hågebys examensarbete på Beckmans. Ett mycket bra och viktigt projekt som ni kan läsa mer om här.

Jag har haft lite träningsvärk i benen idag och kan inte för mitt liv förstå var den kommer ifrån. Funderade på att hoppa över löpningen hem men jag vet att inget brukar vara bättre för (mina) trötta ben än en lugn mil. Så fick det alltså bli. Genom sommarstaden, förbi uteserveringar och fredagspeppade människor. Plötsligt var jag på Lidingö.

Och benen kändes lättare och mjukare nu. Den här veckan kommer som vanligt att landa på en hel del mil, för att i nästa så smått trappa ner. Och sen sista veckan innan Stockholm Marathon blir det såklart ännu lite lättare.

Totalt 10 km i 4:50 min/km. Och när jag kom hem hade vi fått Lidingö Tidning i brevlådan och vem hittade jag där i om inte mig själv!

Det var min snälla bloggläsare Elina som tipsade en journalist om min blogg. Lite märkligt att jag fick vara med på just Kultur och Nöje men det passar i för sig mig själv bra då jag tycker det är så roligt att springa. Jaja, en fin fredag har det varit. Det är bara att tacka. Och alla ni som ska springa i Götet imorgon: LYCKA TILL! Jag tar hand om Stockholms gator så länge.

Morgonstund har 19 km i mun.

Klev upp, hoppade i löparkläderna och satte fripassageraren i bilstolen.

Min väska med dator och eventuella ytterligare springkläder får alltid åka bil med Olle till jobbet. Det är väldigt lyxigt att slippa släpa på det lasset när jag kutar till jobbet. Men denna morgon alltså. Varmt ute redan klockan 06:00! Det var nästan för fint, var tvungen att bryta av det hela med White Stripes för att få lite balans i tillvaron.

Sen var jag redo att ge mig av.

In mot stan.

Som en magisk stillhet över morgonen – ja förutom i öronen då. Kanske alla Stockholms löpare rest ner till Göteborg för att kuta Göteborgsvarvet. Och jag har hela Stockholm för mig själv!

En sväng ut på Djurgården. Var nästan för varmt klädd i mina knätights och t-shirt. Fast grejen är att jag inte kan springa i linne med ryggsäcken för då får jag skavsår av banden. I alla fall, längs Djurgårdskanalen och sen vidare ut en liten bit innan jag vände tillbaka och sprang mot jobbet.

Totalt 19 km i 4:53 min/km.