Har alltid tänkt att vi någon gång ska åka med alla barnen till New York. De behövde bara lära sig gå ordentligt först. Särskilt Uma som är minst. I julas insåg vi att de är ganska stora. Och kan gå. Vi bestämde oss för att det är dags att göra den där resan till New York. Och nu är vi här! 

Men när man är i New York ska man inte sitta och skriva på ett blogginlägg. Därför blir det här inlägget kort (berättar mer om resan nästa vecka). Men det känns okej för träningen den här veckan inte heller mycket att skryta om.

Dock är jag tillbaka hos sjukgymnasten på måndagen. Det var ett bra tag sedan jag var där. Jag får demonstrera olika övningar och får godkänt på styrkan – men stränga direktiv om att inte slarva med rörligheten. För jag är stel. Väldigt stel. Och problemet med stelheten är att den gör att jag inte kan ta ut steget ordentligt, och på sikt kan det leda till ryggont. Jag lovar att skärpa mig och stretcha morgon och kväll. Det låter enkelt men just att ligga och stretcha är verkligen min sämsta gren. Jag saknar tålamodet.

Jag får till en längre cykling innan vi åker. Jag gillar det här att man cyklar sig igenom årstiderna. Denna varma dag hamnar jag i ett gult rapsfält. Cykeldatorn visar 140 km när jag kliver av hemma.

Jag hinner också med ett bra gympass. Det blir en halvtimmes intervaller på crosstrainern och därefter släden, handstående armhävningar, axelpress med kattlebells, plankan med benlyft, maghjul och en massa annat kul. Och mindre kul. Som rehab-övningarna.

På tisdagen kommer Febe hem från Danmark. Hon har jobbat på en restaurang i Köpenhamn under våren och lärt sig göra hjärtan på cappuccinos, så det gör hon åt oss nu. Jag älskar att hon är tillbaka. Hemmet känns komplett igen.

Så på fredagen åker vi äntligen till New York! Det känns overkligt. Jag har varit här många gånger på egen hand, ofta i jobb, men det är en helt annan sak att resa med sitt favoritgäng. Nästa vecka berättar jag lite mer om det men nu ska jag sova.

See you.