Äntligen i Berlin! Exakt ett år sen sist. Fast dagen började hemma på Lidingö, precis som en vanlig morgon fast utan spring. Mina föräldrar kom tidigt för att hjälpa oss med dagislämningen. Och min pappa var snäll och skjutsade oss till Arlanda Express.

 På flygplatsen såg jag många människor med löpardojor på fötterna, och även utan. Jag har blivit vass på att spotta en löpare på mils avstånd. Vi drack kaffe och åt muffins och jag glodde på kartan inför söndagen i och med att jag har så kasst lokalsinne.

 Men nu när vi bor så nära starten kan det ju omöjligt gå fel, och dessutom så lär det bara vara att följa drösen med människor. Jag satt även och svalde tusen gånger. Nojig in i det sista. Särskilt eftersom jag nyste tre gånger imorse! Men mer än så kommer det inte bli, det bara är så. Jag hann även med att stretcha höften.

 Jag hade som vanligt övertygat Olle om att vi skulle vara extremt tidigt på Arlanda och vi hade därför oceaner av tid. Men sen blev det dags att flyga och tjong! Framme i Berlin!

 Vi drog till hotellet och lämnade väskor och åt Club Sandwich.

 Sen raka spåret till Tempelhof för att hämta nummerlappen.

 Det är mäktigt värre där. Lite skillnad mot Stadion måste jag säga.

 Jag köpte en apelsinjuice för att mota bort de där nysningarna.

 Och sen var det bara att köa för att hämta ut min nummerlapp.

 Fast det gick rätt fort ändå. Förutom att jag fick köa två gånger! När det blev min tur så visade det sig nämligen att jag skulle ha ett annat chip än alla andra. Jag frågade varför men killen som hjälpte mig kunde typ noll engelska. Han kunde bara ”good”. Men det var inte alls ”good” jag ville höra för jag ville veta varför jag fick ett vitt som dessutom såg helt slitet ut. När jag till slut fick tala med en tjej som kunde engelska så förklarade hon att jag hade beställt ett engångschip som man inte behöver lämna tillbaka efteråt, och därför såg det annorlunda ut, och att det var skruttigt var inga problem. Ok. Det var inte mer med det så jag gick ut för att möta upp Olle men på vägen började det gnaga i mig. Killen som hjälpte mig hade nämligen plötsligt sett i datorn att jag skulle ha det där engångschippet dvs plötsligt så bytte han det vanliga mot det där andra, och jag började nu undra: Registrerade han verkligen det nya? Tänk om han glömde det i all hast? Tänk om det är helt BLANKT och jag inte får någon tid?! Hemska tanke. Visste att det bara var att ge sig in i smeten igen och be dem kolla chippet. Sagt och gjort. Nu fick jag prata med en kille som kunde bra engelska och han kollade att chippet hade mitt nummer kopplat till sig. Ah, skönt! Nu kan jag sova i natt. Då blir man såhär glad:

 Precis som förra gången jag var på Tempelhof såg jag fina klockor jag ville ta hem.

 Men det enda jag tog med mig hem, eller rättare sagt köpte, var det här ölglaset.

 Jag som dricker alkoholfri öl, tyckte det var mäktigt att ha ett eget jätteglas där hemma. När vi kom tillbaka till hotellet var vi lite sega men jag bytte om för en liten jogg.

 Det bästa var att Olle hängde med!

 Det var sån fantastisk känsla i stan. Soligt och perfekt temperatur och det var fullt sjå inför helgens lopp.

 Underbara gator att springa på. Kändes som man tjuvstartade!

 Och Tiergarten. Jag älskar den parken.

 När vi sprang runt där och jag såg alla människor som sprang på lätta fötter inför söndagen, fylldes jag av den där mäktiga känslan att vi är en massa människor som tränat och kämpat, och på söndag ska vi under några timmar tillsammans försöka uppnå det där vi drömmer om. Det kanske går. Det kanske inte går. Men oavsett så är det fint. Det är riktigt fint! En annan sak som är fin är alla era fantastiska kommentarer. Ni ska veta hur otroligt glad jag blir av dem! Som en skön dunväst när det är kallt ute, ungefär så känns det att läsa allt fint ni skriver. Jag hoppas hinna svara en dag längre fram men här i Berlin är det svårt att hinna. Jag har en man att ta hand om också! Sist men inte minst: till alla er som ska springa Lidingöloppet imorgon, världens största lycka till! Några av er som jag följer önskar jag lite extra lycka till. Kör hårt! Backarna är inte så galet farliga men spar karfter till sista 15 för det är då ni behöver dem. Nu: middag!