Har kommit in i ett skönt sovflow och sovit väldans bra de senaste nätterna. Vet inte om det kan ha att göra med den här sprayen som jag sprayar på mina kuddar innan jag lägger mig.

 Jag vet, det är galet, men det är alltså en kuddspray som luktar lavendel och även om den inte funkar så luktar det gott och känns mysigt. Ja ni kan ju förstå vad ”astmatikern” Olle tycker om det hela. En kväll tog han mig på bar gärning när jag sprayade som bäst. Efter det fick jag lägga ner. Ja, när han ser vill säga. Efter incidenten så har jag fått smyga upp och spraya mina kuddar i smyg. Men i och med att han läser min blogg så är det väl slut på det nu. I alla fall, jag sov ända till åtta imorse och sen var det ju frukost och matsmältning, så jag kom iväg lite senare än vanligt på mitt långpass. Vanliga rutten. Ser ingen som helst anledning att ta en ny väg för här får jag sån bra variation. Ute på Djurgården såg jag en så fin gammal gubbe. Han gick med käpp och hade tjusig blå kostym och vita gangsterskor. Blev väldigt uppåt av denna syn. Skön känsla i benen idag. Höll långpasstempo men det kändes sådär lätt och behagligt. När jag sprang över Strömbron så insåg jag att det var något på gång vid Slottet. Javisst, det är ju triathlon i stan! Jag kunde som vanligt springa på cykelbanan längs vattensidan men med högtalarrösten och alla människor och stånden med drycker och jox, så kändes det som att jag tävlade! Lite stökigt var det men när jag väl kommit fram till Stadsgården så lugnade det ned sig. Sprang runt Söder och sen tillbaka längs Söder Mälarstrand. Här cyklade nu triathleterna för fulla muggar så det kändes nästan som att jag sprang på löpband och kollade på TV samtidigt! Sen lite stök för att återigen ta mig ner på Skeppsbron igen och så förbi alla människor. När jag till slut var framme vid Lidingöbron så kändes det så behagligt fridfullt med tystnaden. Totalt 40 km i 4:36 min/km. Även om hela passet kändes bra så var det rätt varmt. På slutet där kunde jag bara tänka på en sak: vattenspridare! Så så fick det bli så fort jag kom hem.

 Ser ni trädet till höger? Ni kanske minns det för jag har berättat kort om det förr. I våras drabbades det av Olles vildsinta beskärning. Olle berättade att han drogs in ett kompromisslöst rättvisetänkande som byggde på att “om den grenen ska av så ska även den grenen av” osv tills dess att exakt alla grenar var borta förutom själva stammarna. Så efter den behandlingen var vi säkra på att trädet kunde hälsa hem. Men döm av vår förvåning när vi kom hem från Gotland och såg att det kämpat sig tillbaka in i matchen och skjutit en massa nya skott och fått en hel del löv. Så nu står trädet som ett levande bevis på att man aldrig ska ge upp. Nog om trädet. Efter vattenspridaren så blev det massa filmjölk.

 Och lite senare var jag tvungen att jobba ett par timmar i glasbaren. Jag vet, jag vet. Det här har blivit någon slags kombinerad löpning- och glassblogg men snart släpper säkert min fascination över glassmaskinen och allt återgår till det vanliga. Det var i alla fall blåbärsglass på gång.

 Vår frys är helt full av olika smaker nu och jag har för övrigt börjat fundera på en logotype samt specialdesignade glassbehållare. Se upp, Häagen Dazs! Nej, nu pumpar jag upp det här inlägget och springer upp och sprayar kudden innan Olle hunnit läsa. Hej.