Jag gillar att springa på morgonen. Jomenvisst, allt det där pratet om att det är ett skönt sätt att starta upp dagen på och att det gör att man slipper fundera på hur man ska få till träningen senare på dagen stämmer såklart. Men det jag gillar allra bäst med morgonlöpningen är:
1. Känslan av att äga världen. Har sagt det förr men det är så det känns när man ensam ränner runt med rådjur och harar. Och visst, en och annan löpare.
2. Man ser ofta en hel del udda grejer. Idag såg jag två saker. Först ett tomt paket falukorv som låg längs gångvägen när jag kom kutandes. Alltså. Det är inte sådär jättekonstigt men tankarna man får av ett tomt falukorvspaket längs en gångväg i en förort föder ändå en del surrealistiska tankar, i alla fall hos mig. Vem åt falukorven? Varför käkade man den just här? Osv osv. När man funderat klart på det hela har man redan avverkat tre kilometer. Minst. Den andra grejen jag såg var en kvinna som klockan 06:10 imorse hade köpt en bägare med mjukglass på macken. Nu promenerade hon där med glassen i näven när jag sprang förbi henne. Nog för att jag är en gottegris som kan tänka mig att äta snask och glass så gott som när som helst på dygnet men detta tog ändå priset.
Korven och glassen funderade jag på när jag sprang över bron.
Idag blev det en lite längre morgontur. Sprang genom Värtan och över Gärdet.
Och därefter mot jobbet.
Totalt 18 km. Förresten första gången efter semestern som jag dricker kaffe i mitt mysiga omklädningsrum.
Därefter skyndade jag mig till ett möte. På vägen köpte jag frukost. Obs! Jag bara fotade den i en trappuppgång, jag satt ner och åt den på ett värdigt vis.
Sen var det roliga möten hela dagen och mer spring blev det inte förrän när jag skulle hem. Ser lite trött ut? Eller det kanske är så jag faktiskt ser ut?
Inte heller nu blev det fågelvägen hem utan återigen en liten snurr på Djurgården innan jag begav mig hemåt.
Totalt 15 km. I övrigt så har självklart min noja över att bli sjuk till Berlin satt igång. Jag gör vad jag kan för att hålla mig frisk: äter ordentligt, försöker sova bra, jag är noga med frukt och grönsaker, springer så fort jag kan så fort jag hör någon nysa och, viktigt viktigt, är noga med att tvätta händerna. Jag försöker komma ihåg att göra det hela tiden. Det är så lätt att man t ex åker tunnelbana, köper ett paket nötter på Pressbyrån, man öppnar paketet och tar en nöt. Efter att man precis tryckt in sin kod på kortmaskinen. Inte bra. Eller man kanske tar någon i hand på jobbet. Sen går man och hämtar ett äpple som man börjar tugga på och tycker att man är så duktig som kommer ihåg att äta frukt. Bara det att man glömde tvätta händerna och den man hälsade på för en kvart sen kanske var lite förkyld? Tvätt tvätt. Hela tiden. Och finns det ingen tvätt så har jag desinicerande medel i väskan. Och vad gäller kommunaltrafiken så kommer jag nu framåt undvika den så mycket jag bara kan. I övrigt så springer jag på och håller tummarna. För om exakt 37 dagar ska jag banne mig stå där på startlinjen i Berlin. God kväll!
rocknrollrunning.se 
Man ser riktigt skumma grejer när man cyklar genom stan på morgonen också 🙂 En fråga: har du något knep för att lyckas pressa dig hårdare och stå ut när det är riktigt jobbigt? Vad är det som gör att du inte bara tänker ”äh, skit samma” och slår av på takten när det gör ont? Känslan efteråt? Jakten på bättre tider? Eller är du en sån som gillar att verkligen ta i? 🙂 Jag undrar också om du försöker vara i det jobbiga just då eller fly genom att tänka på annat? Tusen tack på förhand för tips 🙂
Hej Titti! Ah, svår fråga. Jag tänker nog inte så mycket i stunden. För gör man det är det lätt att känna hur ont det gör, hur jobbigt det är osv osv. För mig är det bättre att inte tänka utan bara göra. Sen vet jag att om jag skiter i det så är det ju ett sabbat pass. Då var det helt meninsglöst att jag drog ut och kunde ju istället gjort något kul med barnen. Jag tycker det är bra att tänka att det är bättre att kämpa och genomföra det man tänkt. Sen om tiden inte blir bäst i mannaminne gör inget. Det är i alla fall bättre än att bryta… Hoppas detta högst personliga svar kan vara till någon hjälp!
Absolut, tack! Just att ta ut mig är min svaghet. Jag är uthållig, men inte så snabb. Men det ska det bli ändring på 🙂
Hej Tove! Har följt dig i vanlig ordning hela sommaren men varit dålig på att lämna några hälsningar, men; vilken grym sommar du har haft! All denna löpning utan en enda vilodag, jag är imponerad av vad din kropp och knopp fixar! Jag håller tummar och tår för att du håller dig frisk fram till Berlin – det ska bli så kul att följa dig! Själv har jag precis genomfört en Ironman för en vecka sedan, det absolut häftigaste jag någonsin gjort sportsligt sett och jag tänkte på dig under maran. Tänkte att såna här äter du till frukost:-D Själv fick jag trassel med magen och fick varva löpningen med gång; 4,44 blev maratiden och den totala tiden 13,5 timmar. Nu går jag runt och mallar mig med medaljen, men jag ser verkligen fram emot din mara och hoppas att du kommer blogga (i vanlig ordning) så att vi får följa dina tankar inför och efter. STORT lycka till Tove – du rockar!!
Men Linda! STORT grattis! Vilken bragd att göra en Iron man! Men du, de får döpa om tävlingen tycker jag allt… Förstår att du går runt och mallar dig med medaljen, har man en sån så tänker jag att man har den dygnet runt, haha. Bra jobbat och tack för pepp. Jag längtar till Berlin!