Vadå? Ser jag trött och sliten ut? Japp, det gör jag. Man borde se utvilad ut efter en lång semester men det här är den bistra morgonsanningen. Jag klev upp tidigt idag igen för jag och Febe skulle in till stan och jag ville hinna med ett pass innan dess. Jag sprang längs Kyrkviken ut mot Elfvik. Benen var rätt trötta, ungefär som de brukar vara på morgonen. Jag vet att jag kan få fart på dem om det är fartpass men idag var det bara distans så det gick lite lugnare. Ute vid Elfvik såg jag rosa grisar i normal grisstorlek. Det gör man inte alltför ofta faktiskt, de tenderar att vara mycket större och brunare än man tror. Sen hittade jag en ny liten väg jag aldrig sprungit på förut – väldigt uppiggande även om den inte var så lång. Sen vände jag hemåt och där runt åtta var det plötsligt en massa folk ute och sprang och promenixade. Klockan visade på 18 km när jag stannade utanför huset. Sen blev det äntligen frukost, jag var faktiskt lite irriterande hungrig medan jag kutade. Idag hade jag i banan, chia-frön och jordgubbarna som fanns kvar i gröten. Jag hade även köpt croissanter men hade råkat ta såna med sån där aprikosmarmelad i. Så misslyckat för de är inte alls goda. Den åkte ner i papperskorgen.

 Sen drog vi in till stan. Det finns få människor som jag gillar att gå på stan med. En av dem är Febe, hon är nog den bästa. Vi har alltid så mysigt och båda är snabba. Jag får panik av att gå på stan med såna som ska klämma på allt som finns. Nä, snabbt in, reka av fort och sen marsch ut är det som gäller, och så vidare. Vi snurrade runt både här och där. Vi åt sushi till lunch och jag köpte nya springstrumpor och energidrickor på Löplabbet och sen när vi var klara så åt vi den här yoghurten som jag babblat om förut.

 Och vi var inne i en av mina favoritaffärer.

 Jag kan tänka mig att ha på mig alla smycken som finns där inne på en och samma gång. När vi kom hem var vi båda helt slut. Man blir det när man är så snabba som vi. Jag pustade ut en kortis men sen bytte jag om.

 Och stoppade in hörlurar i öronen! Ojoj, det var längesen. Har inte sprungit med musik på hela sommaren så jag fick värsta energichocken av det. Flög fram till bland annat denna låt som jag inte kan låta bli att gilla en massa. När man hör en låt så börjar man ju ofta omedvetet skapa sig en bild av hur man tror att den som sjunger ser ut. När jag googlade Tom Odell för första gången fick jag värsta chocken. Rösten lät ju så vuxen men han såg så liten och välartad ut där vid sitt piano. Och hade en så ordentlig skjorta på sig… och såg så vanlig ut. Men när jag väl hade accepterat att han såg sådär redig och präktig ut så omfamnade jag både honom och låten. I alla fall, den och en massa andra bra låtar fick mig att springa bort mot Lidingöloppsstarten men fortsätta vidare på asfalten, sen vända tillbaka och ta en runda på ett av Stockbys spår och det var så härligt att kuta där i backarna i skogen, fort uppför men ändå fortare nerför och sen tillbaka hemåt men bara ett litet extravarv till så att jag stängde av klockan på 16,5 km när jag stannade utanför dörren. Hade gärna sprungit längre men då var det Olles tur och dagens total landade ändå på 34,5 km. Jag gick ut i trädgården för att klappa mitt eget lilla lamm.

 Och äta en nektarin och dricka en iskaffe såklart.

 Efter duschen tog jag fram dagens kap. Snygga jeans från H&M. För endast 399 kr!

 Gillar alla blixtlås och joxet på knäna. Jag blir alldeles lycklig av fina jeans. Såhär ser de ut på:

 Kanske ska jag skicka ett par till Tom Odell? Hej.