Ojoj. Jag sov som en stock i natt. Vaknade vid sju och kunde utan problem ha somnat om. Men nu var det ju så att jag ville ha långpasset avklarat till gänget kom, så jag fick gå upp och äta havregrynsgröt med banan och russin i. Sen låg jag en stund i soffan i vardagsrummet och njöt av tystnaden. Sen bäddade jag barnens sängar. Att bädda övervåningen i våningsängar kan vara bland det tråkigaste som finns. Efter ett par timmar gjorde jag mig redo. Himlen var alldeles klarblå och det skulle bli varmt, så det var bara att fylla vätskebältet. Jag stoppade även ner en energidricka. Lika bra att börja vänja magen så smått inför Berlin även om det är ett bra tag kvar dit.

 Ali ville hänga med men jag försökte föklara för honom att han inte skulle palla att springa ända till Hoburgen och tillbaka.

 Han verkade ha svårt att förstå så jag fick stänga in honom så jag kunde springa iväg utan kattsällskap. Sen började jag springa. Längs havet, bara några enstaka människor ute. Efter sju km sprang jag upp mot Augstens men istället för att sedan svänga ner till vattnet igen så fortsatte jag på asfaltsvägen. Jag har en riktigt bra rutt för långpassen här nere men var sugen på att testa en annan variant idag. Sprang förbi familjer som satt i godan ro i morgonsolen och läste tidning och drack kaffe medan jag harvade på. Efter en bra bit svängde jag ner mot Hoburgen. Rakt fram en ganska lång bit men sedan äntligen nere vid kustvägen som går fram till Hoburgen. Höga klippor på ena sidan och så havet på andra. Hade lämnat kameran hemma så jag kan tyvärr inte ge er bildbevis från denna fantastiska väg. Men fint var det. Men det var också väldigt väldigt varmt. Och mina ben kände fortfarande av gårdagens tempopass. Kändes därmed skönt att trycka i sig en energidricka vid 20 km. Kom på att den här med citronsmak smakar exakt som Festis – man ser bara lite sportigare ut! Jag rundade Hoburgen. Hade först tänkt vända om och ta samma väg tillbaka men insåg att jag istället bara kunde fortsätta. Vidare på asfalten. Stekande sol och noll skugga. Tur jag hade vatten, fick snåla så det skulle räcka. Förbi Körsbärsgården och kastalen i Sundre. Där tog jag in på min Don Quijote-väg; väderkvarn och torrt och jävligt (fast på ett bra, hårt vis). Sen en bit genom skog (tack och lov för skuggan) och sen återigen längs havet. Idag behövde jag peppa mig själv på ett vis jag vanligtvis inte brukar behöva. Jag tror förra veckans förkylning gjorde sitt till, och så passet igår ovanpå det. Sen blev det även en del sandlöpning och gaaaah, kämpa benen, kämpa! Hade bestämt mig för 35 km idag. När klockan pep och visade att jag var klar, och faktiskt hållit ett bra tempo, så var jag precis framme vid vår lilla stenstrand. Idag var det inget snack om saken. Drog av mig skor och strumpor och klev rakt ner i vattnet med alla kläderna på. Herrejesus, ett av mina topp fem bad någonsin. Jag var så förbaskat varm och trött och kylan var som en befrielse. Satte mig en stund i solen på en sten men efter två minuter hoppade jag i vattnet igen.

 Jag var riktigt trött när jag kom hem, ja det syns ju. Skönt med sol absolut men lite mer skugga under mina 35 km hade inte varit fel. Några timmar senare kom äntligen Olle och barnen! Vi åkte genast till Razzle Dazzle, hela stora familjen.

 Jag åt fläder och saffran/honung. Efter det drog vi ner till hamnen och badade.

 Sist i vattnet var såklart badkrukan – men jag badade! För tredje gången idag!

 Mitt vita löparlinne samt vita rumpa kommer jag aldrig bli av med. Jag spenderar så att säga mer tid i löparskorna än i bikini. Vi satt där på stranden, Olle och jag, och alla barnen badade och solen sken.

 Då, hör och häpna, överraskade jag med att börja grina! Inget hulkande men några semestertårar över att alla äntligen var tillsammans och sommarlovet precis startat. Och kanske också för jag var lite trött efter värmeböljalångpasset.

 När jag torkat tårarna och alla badat klart så åkte vi hem igen och inspekterade Febes lilla odling som hon skapat i Småland och tagit med sig.

 Oerhört lovande! Hoppas bara hon inte ärvt mina helt ogröna, ja rentav dödsbringande, fingrar.

Det var den söndagen. Nu springer jag på här nere och så hörs vi om en vecka igen. Hoppas ni får en trevlig vecka. Och under tiden lär jag sluka några såna här askar som jag nu ”hakat” upp mig på.

 Det måste vara alla bilderna från barndomen som vi vältrade oss i igår. Det fick mig liksom sugen på godis från barndomen också… Hej då!