Sent igår kom barnen hem, och åkte sen igen tidigt imorse. 12 timmars mellanlandning men de hann berätta allt om Gotland; tacosmiddagar med hemgjord guacamole, böcker de lånat på bibblan, strandpromenader och sen veckans katastrof: glassbilen som kom för tidigt så när de kom upp från stranden för att handla såg de den gasa iväg mitt framför näsan på dem! Trauma. (Observera att glassbilen visst stannar precis utanför vårt hus! Jag som trodde jag skulle på avvänjning från de där fruktglasspinnarna.)

Men sen åkte de alltså imorse igen och kvar hemma var nu bara jag, Ali, Kuba och alla mina springskor. För Olle skulle skjutsa ner barnen.

 Redan varmt ute halv tio på morgonen.

 Jag drog på mig dojorna och gav mig av. 2,5 km uppjogg och sedan tempo bestående av 5×3 km med en minuts jogg mellan blocken. Tog vägen in mot stan via Värtan, där jag gjorde en bilist förbannad för jag tvingades spurta på gatan en bit. Trottoaren har nämligen en så jobbig sväng på ett ställe som sänker farten för mycket, men allt det hann jag ju inte berätta för bilisten som tutade på mig. Ungefär i höjd med Sjöhistoriska muséet vände jag tillbaka. Tog en extrasväng längs Husarviken och framme vid Kyrkviken på Lidingö hade jag fått ihop mina 5×3 km och avslutade med 2,5 km nedjogg för att passet skulle landa på jämna 20 km. Gick bra! Sen drack jag kaffe i solen, begrundade mitt pass, och längtade lite efter gänget. Efter duschen såg jag ut såhär:

 Jag skulle nämligen in till stan förstår ni. Så länge sen jag strosade runt i stan bara sådär. Kände mig som värsta ungdomen med all tid i världen. Gick i affärer jag gillar…

  … och sen skulle jag äta lunch.

 Men nääää. Den var för nyttig på något vis. Lite väl trälig. Jag åt och åt men lyckades ändå inte pressa i mig alla bladen. Så jag gick till Juiceverket och köpte en juice med spenat, banan och massa grejer i för att kompensera för de missade bladen.

 Nu kommer det bästa av lyxlördagen. För kanske sju år sen var jag på massage, alltså inte idrottsmassage utan skön massage (och då har jag även räknat bort massagen jag fick på Stadion efter Stockholm Marathon). Efter förra årets två marathon tänkte jag att jag borde gå på skönmassage, som en belöning efter alla mil. Men ingen tid har funnits – tills nu! Ensam i stan, nu var det dags! Jag hade bokat tid på Sturebadet. Flott ska det vara.

 En timmes massage. Jag visste ju redan innan att jag är Nordens stelaste människa men fick det återigen svart på vitt. Mina skinkor ägnades en bra stund, och även baksida lår, och jag fick lova att stretcha lite bättre. Jag fick även förklara varför man frivilligt springer 19 mil i veckan. Det gick sådär, massören verkade ändå inte så sugen på det när jag var klar.

Jaha nu var det inte slut här, ser ni. Dags för ögonbrynsfärgning och noppning! Alltså, det är väldigt långt ifrån mig att gå på sånt vill jag informera om. Men just eftersom jag är så otroligt ointresserad av sånt här ansiktspill har jag på egen hand lyckats noppa ögonbrynen på ett väldigt märkligt vis. Det var rätt länge sen, jag lyckades liksom ta bort alldeles för mycket så det blev som ett hål i ena ögonbrynet, fattar inte hur jag tänkte. Så kan det gå när man har lite tid, dålig belysning, noll sminkförmåga men ändå inte vill att ögonbrynen ska se ut som Barnen Hedenhös. Hon som fixade ögonbrynen var smått fascinerad av det hela. Hon var även lite fascinerad av att hon tyckte jag såg rätt ung ut – men ändå hade grått hår! Jag sa som det var: jag tycker det är snyggt, jag gillar det och har inget behov av att dölja det. Det verkar väldigt många människor ha svårt att förstå. Men sen var jag i alla fall klar! Mjukare i kroppen och prydligare än någonsin. Jag återkommer väl om sju år igen. Efter detta lyxande kunde jag inte sluta. Jag spatserade vidare i sommarstaden och drog hit:

 Och köpte en sån här:

 En mycket god yoghurtglass. Till sist la jag av med mina ungdomsfasoner och åkte hem och drog på mig löparkläder igen.

 Och joggade ner till Lidingöloppet.

 Jag har kommit på att det är bra att springa här när jag ska tvinga benen att ta det lugnt. Det blir så naturligt av kuperingen. Här ser ni mig joggandes, inspektera gärna mina nya ögonbryn. Ja, ni ser ju hålet där på mitt vänstra bryn. Det är som det är.

 Totalt 7 km, dagens total blev 27 km. Som avslutning på detta lyxande så gjorde jag först mozzarellasallad med vitlök på till förrätt.

 Och sen rårakor till huvudrätt (åt två stora så jag höll på att spricka).

 Och nu, nu blir det film och efterrätt. Sen kommer jag slockna, jag är helt slut av detta lyxliv. Tur det inte varar för evigt. Hej.