Alldeles ljummet ute när jag hämtade tidningen imorse. Såg ut som att det skulle bli regn när jag kollade in vädret igår kväll men himlen var alldeles blå. Sen gjorde jag Fattiga Riddare. Börjar helt ärligt bli lite trött på dem men de är ju så jädrans bra bränsle när det ska kutas långt. Jag hade dock handlat mango för att få lite variation.

 Då blev det såhär tjusigt.

 Därefter lite trädgårdshäng.

 Olle hade ordnat krita till fotbollsplanen som vi fixat på ängen intill vårt hus. Febe gjorde en tapper insats.

 Sen var det dags för långpass för mig. Först fyllde jag upp hela mitt vätskebälte men ångrade mig i sista sekund. Jag har så svårt för dessa bälten. Dels tycker jag inte det är så skönt att ha det sådär runt höften, och inte högre upp heller för den delen. Och jag vet inte men jag känner mig alltid så fånig när jag har det på mig. Som att ”Här kommer jag och ska korsa Sahara till fots över sanddynorna”. Så det blev de här handflaskorna istället och lite energidryck (mest för att vänja magen inför maran).

 Sen gav jag mig av med mina handgranater. Nu hade det dykt upp lite moln på himlen.

 Klurade igår kväll på hur långt jag skulle springa idag och kollade upp hur jag gjorde två veckor innan Berlin. Då sprang jag 39 km på söndagen så asch, det fick bli vanliga 4-milsrundan. Idag var träningsvärken helt borta men jag vet att benen alltid är lite trötta efter tempopassen så jag hade verkligen sagt till mig själv att inte hålla för hög fart. Mötte två Stockholm Marathon-grupper när jag sprang mot Ropsten (De där ledarna är alltid så trevliga och ropar uppmuntrande saker. Och det är ju trevligt för en loner-löpare som jag.). I Frihamnen var det fullt av nyanlända båtpassagerare som stuvade in mängder av öl i sina bakluckor. Fint och lugnt ute på Djurgården. Mötte min jobbkompis Tove på cykel längs Strandvägen, jag sprang vidare runt Söder och det var rätt varmt och kvavt ute nu, och stundtals rätt blåsigt. Bra att jag hade lite vatten med mig. Det enda med dessa handgranatsflaskor är att om man råkar trycka hårt på dem så sprutar det ut vatten. Jag gjorde det rätt många gånger när jag tog i, så mitt linne blev genomblött av att jag duschade ner mig själv… och således hade mindre kvar att dricka. Men vad gör man inte för att slippa Sahara-bältet. I alla fall. När jag sen var tillbaka på Strandvägen så visade klockan 33 km. Och plötsligt blev jag så trött på allt. Vet inte varför. Jag började räkna hur många långrundor jag sprungit senaste tiden och blev liksom så trött i skallen av detta och det var varmt och jag kände bara att nää, nu får det här jäkla Stockholm Marathon komma snart, jag orkar inte längta mer, och jag längtade efter lite musik. Jag hade velat ha denna magiska låt i öronen just där och då. Men vad sjutton, bara att nöta vidare efter ett par km fick jag upp peppet igen. Och sen hade jag plötsligt sprungit 40 km i snittfart 4:35 min/km. Sista rejäla långpasset innan Stockholm Marathon. Jag är redo nu! Hemma fortsatte det hela i mangons tecken. Jag gjorde nämligen en mangosmoothie.

 Jösses så mycket smoothies jag druckit senaste året men det är ju så bra att det går så fort OCH är så gott när man kutat långt. Avslutade dagen hos kompisar med gullig liten bebis. När vi satt där så tänkte jag på hur mäktigt det är att vi haft tre såna där små pluttar. Att vi liksom fixade det de där första intensiva åren. Det är klart att man gör, men ändå. Det är mycket med att få barn, mycket nytt och lite sömn. Men så jädra kul och fint. Och det tar ju aldrig slut.

P.S. En av sommarens bästa grejer: grillen. Då kan man göra sån här god grillad lax som vi åt igår.

 Även vi som är rätt kassa på att laga mat blir plötsligt mästerkockar… eller nja, helt ok. Hej då.