Klockan 05:35 ringde väckarklockan. Eller nä, ringde är att ta i. Jag har den inställd på något slags odefinierbart rinnande ljud som tanken är att jag ska vakna av men inte resten av familjen. Tog lite deo, det gör jag alltid. Det är ju rätt ofräscht egentligen att ta det fastän man inte duschat men det känns ändå lite trevligare. Borstade tänderna. Och drog iväg. Uppjogg. Snart är den jäkla isen borta från stigarna jag helst springer på.
Fint var det när jag sprang runt och försökte väcka benen till liv.
Efter 2,5 km var det så dags för lite tempo. Sprang 5 km in mot stan och ut mot Djurgården. Första fem kilometrarna gick i 4:16 min/km. Lät benen vila ett par minuter bland Värtans avgaser.
Sen sprang jag vidare ut mot Djurgården. För mig funkar det ganska bra att köra kvalité på morgonen, eller jag har inget val så det måste funka då. Det är då jag hinner och vet att det blir av och så får jag kuta på så gott jag kan fast det är tidigt. Just tempopassen kan jag dock tycka är aningen kärva att köra på tom mage och ryggsäck på ryggen. Men jag sprang på. Andra femman gick i 4:13 min/km. Lite vila.
Sen fick det bli 6,5 km distans som gick i 4:41 min/km.
Totalt 19 km. Sen köpte jag kaffe och stretchade innan duschen.
Nu ska ni få se något roligt. Nämligen när jag sitter i skräddarställning och försöker få ner benen åt sidorna så långt det går. Obs! Jag skämtar inte. Jag får inte ner dem längre än såhär.
Men å andra sidan. Det har jag aldrig fått. Minns när jag spelade basket och hela laget höll på att stretcha, folk satt sådär med benen helt ner i golvet och snackade som att det var den självklaraste saken i världen. Själv satt jag som ovan och var helt tyst pga ansträngning. Jo hörrni! Några som kämpat på hela vintern och borde få en rejäl klapp på axeln är alla mina yllestrumpor från Löplabbet.
Jag köpte flera par och vet inte hur många mil vi kämpat på tillsammans genom vintern. Och de har tvättats om och om igen. Fortfarande i perfekt skick och inte det minsta har jag frusit. Klapp klapp. Duschad och klar åkte jag upp i hissen till en jättefrukost.

Alltid kittad, vilken frenesi och cool bild i hissen. Har du testat norska 4 min intervaller? Grymt morgonpass minst sagt. Att springa på tommage är klart intressant och utmanande. Antar att frullen var efterlängtad?
Nej har bara läst om det, får testa någon dag!
Norgeintervaller är 4 min på 90-95% med 4 min joggvila vi körde 4 varv. Går nog att utöka. Bra boost inför TEC. Din blogg är beroende framkallande. Tack.
Det där blev jag sugen på, ska testa! LYCKA TILL PÅ TEC! Kör hårt.
Tack, kan behövas 161 km är långt. Apropå Norgeintervallerna sprang vi dem i terräng obanat och då var det pulsen som styrde, klart mkt enklare än att tokstirra på farten. Joggvila 4 min gjorde att det var enkelt att hålla högfart ut på varje intervall. Verkar som Northug och Björgens knep är effektiva, vi får se….
Ja de är bra de där strumporna! Du får börja yoga så får du snartner knäna lite mer 🙂
Jag tror det är ett mission impossible tyvärr…
Äntligen! En tjej som sitter som mig i skräddarställning. Jag spelade också basket tills jag var 19, på Lidingö faktiskt, har exakt samma upplevelse som du. Försökte alltid se oberörd ut men det var ju omöjligt att ens kunna sträcka på sig. Precis som du på bilden kunde jag inte ens sitta upprätt … Hahaha … Nu är jag 34 och nybliven löpare men lika ovig … Tack för motivationen din blogg ger och denna likhet … Jag är inte den enda …
Haha, härligt att höra att vi är fler! Och tack!
Träningspassen på morgonen är härliga! Det är lite roligt att notera hur många fler som är ute på morgonen nu. I januari var vi inte så många som var ute vid 0530-tiden 😉 Men med tre barn så är det ibland enda tiden på dagen som det funkar..
Även om jag ofta kör ganska fort så har jag aldrig gjort riktiga kvalitetspass på morgonen (typ intervaller). Det ska jag nog fundera på – tack för tipset!
Hej Tobias! Jag vet! Har märkt samma sak. I vintras var man rätt ensam på gatorna, nu har folk vaknat till liv. Men så närmar sig Stockholm Marathon också…