Jag springer nästan alltid själv. Men så ofta jag får springer jag med det här fina gänget. Det var ett tag sen nu för det har varit så mycket sjukdomar och skrot. Men nu var det äntligen dags.
Nya dojorna på mig. Vi tog bilen en bit.
Ruben har nämligen så länge velat springa över Lidingöbron men det är ju en bit dit. Så vi körde någon kilometer och parkerade en bit från bron. Och sen, sen sprang vi! Såhär fint var det, en kväll som gjord för brolöpning.
Över bron och sen ner en bit längs vattnet, så långt man kunde springa.
Och så tillbaka. Febe var rackarns snabb. Vi inspekterade även lidingötågsrälsen.
Totalt 3 km.
Definitivt några av mina bästa kilometer någonsin. God natt.
rocknrollrunning.se 
Härligt att återväxten är tryggad! 🙂 Snygga skor förresten!
Ingo
Tack Ingo! Sköna var de också. Ja vi får hoppas att nästa generation tar över stafettpinnen när vi inte orkar springa mer…
Tove, i vanlig ordning blir jag glad, peppar och inspirerad in i själen av dig!
Keep up the good work:)
Och då menar jag peppad, även om det är sting i din blogg:-D
Vad fint sagt! Tack Linda!