Det var kärvt imorse. Kanske för att det var så tidigt, kanske för att det var så mysigt i sängen. Men jag lyckades ändå pallra mig upp, stoppa i linserna, ta på mig kläderna och ge mig av 05:45. Sprang in mot stan. Benen tunga och tanken på att få att kunna få upp farten kändes snudd på omöjlig. Jag sprang utan musik. Jag har haft en period då jag faktiskt lyssnat mycket på musik medan jag springer men nu vill jag bara ha tyst. Eller nä, jag kör just nu Naturens egen spellista dvs fågelkvittret. 7,5 km distans fram till Stadion.
Ner till omklädningsrummet och byta om.
Och ta fram mina små pryttlar.
Och sen bara att köra igång på bandet. Eller, det var inte så bara. Det var faktiskt snudd på att jag sket i det hela när jag stod där, så jäkla osugen var jag på det. Men jag tog mig samman och så fort jag sprungit ett par minuter så kändes det bra och hjärnan var med på noterna. Detta blev det idag dvs samma upplägg som sist. Det är ungefär det jag hinner med på morgonen.
Sen var jag trött! Och svettig.
Flåsade en liten stund, sen var det dags att dra på sig ytterkläderna och springa vidare.
Till min stora glädje hade min ylletröja hunnit torka medan jag sprang på bandet, så jag kunde dra på mig den igen. Alla extra kläder (läs tvätt) man kan undvika är uppskattat.
Sen upp till verkligheten igen. Tre kilometrar till jobbet och dagens andra omklädningsrum.
Totalt 20,5 km. Tack kroppen, tack för att du ställde upp på det här trots opeppet.
Du och dina magrutor!
Haha, ja man får ju jobba med det man har. Men det gäller att spänna magen exakt när kameran klickar!
Lika ödmjuk som vanligt..
Nä men det är sant!
Magrutorna….avis, nu jävlar blir jag sporrad till mer träning, tack!
Hahaha, jag gillar spännbilder ibland. Men observera att jag spänner magen när kortet tas!
Nu har jag läst din blogg sen du var med i Runners och jag blir så jäkla imponerad av dig heela tiden… Skulle vara intressant att veta hur din resa har sett ut från att du började löpträna till idag.. Du får gärna länka om du redan har skrivit något sånt inlägg:)
Hej Anna! Åh vad du är snäll, tack. Och kul att du hänger med mig! Hmm, har nog aldrig skrivit om det sådär när jag tänker efter. Kanske får göra ett sånt inlägg…
Du är ju en do:er så att du skulle vika ner dig finns ju lixom inte. Måste återigen säga att du är så j-vla bra och inspirerande! Keep it up girl så kommer du nå dina mål!
Eva! Bra pepp och taaaack!! Och detsamma! Men jorå, idag var jag nära att vika ner mig… det är inte bara kroppen som ska vara med utan även skallen och idag var det som att den tänkte på annat. Som varm gosig säng etc.
snyggaste magrutorna. you rock!
ÅH! TACK! Jag spänner vidare.
Bra jobbat!!! Extra bra när det känns motigt! Inte alla som fortsatt där! Du är en stjärna! Tack!
Tack Anette!! Jag spar ditt pepp i skallen till nästa gång den bråkar med mig!
De där magrutorna skulle gärna få sitta på min mage! Men först måste fett bort! Bra kutat as usual 😀
Men äsch, du har inget fett som ska bort! Inget sånt snack du snabba människa!
Kör med nätbrynja så får vi se om det syns något igenom 😉
Haha, får testa! Det yttersta beviset alltså!
Vet du hur många mil du avverkade under 2012?
Nej du, har inte räknat ut det. Men det kanske är sånt man ska göra, ja.