Och så var det morgon igen! Vaknade med rejäl träningsvärk i rumpan. Inte från träningen utan från gårdagens akupunktur. Herregud, jag måste se till att bli mjukare i kroppen. Kommer framöver sitta på golfbollar när jag ser på TV. I alla fall, klädde på mig löparkläderna som jag så präktigt hade lagt fram igår kväll innan jag la mig. Sen ut till snön.

 Alltså, vi är ju inte dumma. Vi har ju alla förstått att vintern inte är slut. Men ändå blev jag lite besviken. Jag längtar faktiskt galet mycket efter barmark. Men också efter ljuset då jag pga livet nästan alltid kör kvalitetspassen tidigt på morgonen. Det hade ju varit göttigt att kunna förlägga de passen till efter jobbet istället, för man är ju liksom lite piggare då än klockan sex på morgonen. Men det är ofta svårt att få ihop för mig med familj och jobb. Jaja, jag kutade in mot stan. Idag var det backpass. Men först 7 km distans till Lill-Jansskogen.

 Därefter 20 minuter backintervaller. Fint var det. Och jobbigt. Avslutningsvis 6 km distans.

 Totalt 17 km. Sen blev det kaffe och stretch i omklädningsrummet, gäller att göra många grejer samtidigt för att hinna.

 I övrigt så har jag på mig min fina Mexikoring idag.

 Jag älskar den här lilla dödskallen. Den får mig att tänka på när jag sprang på torra gator i bara shorts och linne. Sen tog jag ett dopp i havet. Suck. Snart så! Hej då.