De senaste två morgnarna har jag snoozat i fyra minuter innan jag klivit upp. Det är lite ovanligt för att vara mig, jag brukar stiga upp likt en robot när klockan ringer. Men nu har jag kommit på att jag känner mig lite… härligare när jag snoozar. Då hinner jag ligga och gosa med barnen en stund. Men vid fyra minuter går gränsen, särskilt om man ska klämma 21 km innan frukosten.

 Mätaren på bron visade att 17 cyklister hade passerat in mot stan. När kommer vår löparmätare upp? Fortsatte genom Värtan och ut på Djurgården. Jag märker att benen är tröttare på mina distanspass nu när jag börjat öka upp tempot på kvalitetspassen. Och när jag sprang imorse var det ju inte så konstigt i och med att det inte var så många timmar sen jag stod på löpbandet. Jag pressade inte benen utan lät dem springa bäst de ville. Jag älskar också just distanspassen av den anledningen, att kroppen liksom bara får njuta av att springa.

 Snurrade runt på Djurgården. Jag hade hörlurar på mig men av någon anledning slutade Spotify funka bara några minuter efter att jag sprungit hemifrån. Men så plötsligt satte The Strokes igång ungefär i höjd med Roddarklubben!

 Vid Valhallavägen började det snöa och klockan 07:46 släcktes gatulamporna. Stannade klockan på exakt 21 km utanför jobbet. Sen blev det kaffe i duschen.

 Och efterlängtad frukost (dock ej i duschen!).

 Så. Nu sätter vi igång onsdagen!