Nu ikväll var det premiär för Ruben i löpardojorna! Han fick låna syrrans tights och skor och min gamla Adidas-jacka (Herregud, jag och Ruben börjar få samma storlek i tröjor!). Förutom att springa och få en pratstund fri från datorer och jox, så har jag helt egoistiskt även kommit på att springa med barnen, är helt perfekt efter ett långpass eller ett hårt pass. De håller nämligen det ultimata återhämtningstempot, vilket jag själv är rätt kass på.

 Ruben fick bestämma håll och han ville gärna kuta till Lidingöbron, men framförallt över den. Jag informerade om att det är en bra bit, så mycket som 4 km till Ropsten, och sen lika långt tillbaka. Men absolut, vi gav oss av åt det hållet. Vi sprang och pratade, om viktiga saker som att Ruben tyckte det var orättvist att cykelbanan är bredare än den för oss springare. När klockan visade 1,8 km bestämde vi oss för att vända, det kändes lagom. En bit bort skymtade vi bron men det var lite väl långt för premiärturen. Men om vi ökar på med 250 meter för varje gång så är vi snart där.

 Blev totalt 3,6 km. Blev så imponerad av Ruben som spurtade i backarna och inte pratade om att stanna en endaste gång. En fin känsla när man får se en sida hos sina barn, som man inte riktigt visste fanns innan. Får nog bli ett par egna skor och brallor om viljan till spring fortsätter. Jag är för övrigt den lättaste att övertala när det kommer till den biten.

 Sen gjorde Ruben en brasa och jag tog fram Mexikooljan och masserade vaderna och fötterna. Till detta serverades det Marabou mjölkchoklad. Rätt trevligt, om jag får säga det själv. Nu: magstyrka! Pang!