Herrejesus vilken tur att jag är frisk. Hade jag inte fått springa i det här vårvädret innan kylan kommer tillbaka så hade jag blivit tokig.

 Idag var det ju till och med så varmt att jag kunde ha vanliga löparvantar dvs inga stora boxarvarianter. På lunchen var det dags för årets första tröskelpass. Det som jag kallar tröskelpass och inte tröskelintervaller. Mina tröskelpass kan nog närmast liknas vid snabbdistans, fast ändå inte för det är hela tiden viktigt att undvika mjölksyra. Otroligt länge sen jag körde den här typen av tröskel då min fot inte klarat av det. Fick lägga ned den typen av pass ett bra tag innan Berlin. Men nu var det alltså dags. Pga fortsatt sjuka barn och jobb hemifrån så fick lunchpasset äga rum ute på Lidingö. 3 km uppvärmning i 4:45 fart följt av utfallssteg och några spänsthopp. Kände mig lite nervös. Fastän det bara var ett litet lopp jag själv skulle vara med i.

 Ingen idé att dra ut på det – iväg! Svårt att hitta en lång plan sträcka här ute. Jag har en rätt bra rutt men just nu är den alltför snöig och ojämn. Nu sprang jag istället på gångbanan som går längs Norra Kungsvägen. Där är det dock några sega backar på ett par ställen som jag hellre hade varit utan. Men i alla fall. Sprang gjorde jag. Till en början vågade jag inte titta på klockan för rädsla att bli besviken. Jag har ju bara matat på med distans, tänk om farten helt försvunnit ur mig? Flåsade förbi några människor som skrämt hoppade åt sidan när jag, biet (helt svartklädd med gula skor), rusade förbi. Halvvägs över Lidingöbron vände jag och sprang tillbaka. Kämpade uppför sista sega backen, mjölksyran nära, saktade ner för att få det att släppa, och sen full rulle sista biten. Piiip!

 20 minuter, exakt 5 km, snittfart 4:00 min/km varav första och sista gick i 3:54-fart. Jorå, det finns väl lite fart där, som kanske konserverats av vinterns distans. Och så var det ju de där backarna. Så det här blir nog bra. Får väl höra fotens utlåtande om det hela senare. Avslutade med 2 km nedjogg. Totalt 10 km.