Sådär. Då var förkylningen borta och springskorna tillbaka. Lite lurigt det där med förkylningar, att veta när det är ok att börja kuta igen. Fast jag har lärt mig att så länge man undrar om det är ok, så är det oftast inte ok. Man känner ju liksom när man mår bra, och med tanke på vilka konsekvenser det kan få om man tränar sjuk så ska man vara försiktig. Och egentligen har ju inte en dag hit eller dit någon betydelse.

I alla fall, skönt att må bättre. Jag tog en banan på förmiddagen.

 Och på lunchen var det dags för spring. På med varma kläder och upp med halsduken över munnen.

 Sen iväg! När jag varit risig så brukar jag köra ett lugnt förstapass. Ner till Karlberg genom den gråvita stan. Höll ett konstant 5:00-tempo. Benen kändes aningen tunga och klumpiga och min vänsterfot lite trött. Märkligt, jag kan tycka att den just blir lite trött och stel när jag inte tränat på ett par dagar – det är farligt att vila, haha. Men i övrigt kändes det bra i kroppen. Totalt 10 km i 5:00-tempo. Stretchen och duschen gick i desto snabbare fart. Pang! Så satt man framför sin dator igen med lite lunch. Ajöss.