Idag satte jag väckarklockan för första gången på semestern. Men det var ingen plåga för vi somnade som vanligt runt niotiden igår kväll, och därmed var jag utvilad vid sex. Världens finaste morgon. Glamouröst att bara glida ner på stranden och blicka ut över havet. Men det var det enda glamourösa, för att kuta tempopass kl sex på morgonen har inte det minsta gnutta glamour över sig. Färdigklädd och med morgonsvullet ansikte stod jag redo på gatan.

 Idag sprang jag norrut. Kände mig trött på den vanliga morgonrutten och dessutom har jag bara kutat vägen norrut på eftermiddagarna. 1 km uppvärmning i 5:17 min/km. Men hallå, hur ska de här benen kunna springa fort? Det går ju bara inte att förstå när man tar de  första stegen. Men ändå, sen brukar det funka när man startar om klockan och sätter fart. Följande 7 km i 4:15 min/km. Tog in på en sidogata, stannade och pustade ut en minut precis vid den här väggen.

 Skönt att se lite annat.

 Satte fart igen. Sprang förbi en lastbil med flaket fullt av bananer men pga tempot hann jag inte ta kort, det såg rätt kul ut. Ett par hundra meter innan det var dags för nästa paus såg jag den största råtta jag någonsin sett. Utan svans var den ca 40 cm lång – och så tjock! Blev nästan illamående av synen i kombination med ansträngningen. När klockan visade fem km pustade jag ut precis här.

 Dessa 5 km hade gått i 4:07 min/km. En minuts vila. Sista fartblocket var på 2 km och de gick i 3:59 min/km. Kämpade på bredvid morgontrafiken som började komma igång.

 Pust i en minut och sen avslutningsvis en lugn kilometer hem. Den gick i 5:03 min/km och herrejisses så skönt det var att springa lugnt. Totalt 16 km. Och sen äntligen god frukost. Juicen, ahhh så god den var!

 Sen blev det magstyrka och tatueringar på stranden.

 Det var det.