Uma väckte mig tidigt. Tänkte att klockan kan ju bara vara fem men nej, den var faktiskt sju. Jag bestämde mig för att äta frukost innan jag gav mig ut. Efter det började jag packa, tänkte att jag packar det viktigaste idag dvs alla springgrejer.

 Skorna tar jag dock i handbaggaget, det är ett som är säkert. Försvinner väskan så får jag väl kuta i bikini eller någon poncho/patronbälte. Ett par grejer som jag köpte för ett tag sen men som ännu inte blivit insprungna är dessa ”Sun sleeves”, alltså lösa ärmar som skyddar mot solen.

 Jahapp, sen drog jag på mig löparkläderna.

 Sprang ner till Lidingöloppets sista mil för att köra naturliga intervaller. Det gick som ett smalt spår bredvid skidspåren och jag satte av. Det gick bra de första tre kilometrarna men sen gav jag upp. Det var svårt att få upp något tempo och jag bara vägrar stuka någon fot nu precis innan vi ska åka. Så vid Kyttinge vek jag av och sprang upp på vanliga vägen. Ah, så skönt! Nu gick det att pinna på bättre och stundtals kunde jag hålla 4:25-fart. Sprang mot Ropsten och över Lidingbron. Tror aldrig det hänt tidigare men idag visade mätaren att det bara var en cyklist som hade passerat in mot stan. Jag tänker rätt mycket på den här mätaren, jag hade gett… 27 kronor för att få veta vem den där cyklisten var.

 Totalt 12 km i stundtals bra tempo – för att vara vinter.

 Hem till gänget som hade bakat kakor.

 Och jag duschade och målade tånaglarna. Jesus, snart ska ju mina fötter bli offentliga. Dessa fötter som inte sett dagens ljus sen i augusti utan bara legat och tryckt i svettiga löparskor – snart är ni välkomna ut.