Och… DÄR! Var sista arbetsdagen över. Känns alltid lite tomt sådär första minuterna på loven. Men helt ärligt så ska det bli skönt att få vila huvudet i ett par veckor. Benen däremot, de ska inte få vila. Jag bytte om och sa god jul till jobbet.
Och började springa genom stan. Kändes så skönt att kuta på kvällen, det går definitivt lite snabbare då än på morgonen. Trots snön så kändes det stabilt under fötterna och jag fick känslan av att jag flög fram. Lustigt, det var som att huvudet genast kopplade på semestermood för när jag 10 km senare stannade utanför dörren, så kunde jag inte minnas en enda tanke jag tänkt. Knappt minnas att jag sprungit hela vägen (men jag har inget minne av att jag satt på tunnelbanan heller så jag måste kutat). Det var som att jag bara kunde ta in fötterna, stegen, andetagen och sen… ingenting mer.
Och nu, nu väntar gäster och oxfilé. Efter två dagar på raken med fisk till både lunch och middag, så kan jag informera om att jag är fruktansvärt köttsugen! Och godissugen! Yeay!
rocknrollrunning.se 
Ha en underbar ledighet Tove med mycket spring, det ska jag 🙂
Detsamma Eva, ha det så himlans skönt – och svettigt!
Där fick du en föraning av hur det är att vara dement, vänta bara tills du är lika gammal som jag, då ger man sig bara i väg och springer och sedan hittar man kanske inte hem 😉
Hahaha. Men det är ju ändå rätt bra, man kan liksom bara mata på varv efter varv eftersom man redan glömt bort att man sprungit!
Tänk om det kunde vara så på löpbandet också..där segar sig varje minut långsamt fram. Ska jobba på det.
Ja där är det segare… Jag tycker det värsta med band är, trots att man kör högt tempo, att det känns som något helt annat än riktig löpning… Men men, bor man i Sverige så gör man.