10 km tempoförsök.

Ojoj, mycket på jobbet innan jul. Hetsade ner till omklädningsrummet på lunchen och bytte om i sedvanlig raketfart.

Torsdag Och så på med vantarna.

Torsdag Hade inte riktigt koll på vädret, så jag tog mina Boston och drapå-dobbar utanpå och satte av ner mot Karlberg. Insåg snabbt att jag lika gärna kunde lämnat dobbarna i ryggsäcken. Det lite smarta med just drapå-varianten är i för sig att man också kan dra av dem. Men jag hade för bråttom, tanken var ett tempopass, så jag hade inte lust att stanna. Men det där med tempo är inte helt enkelt med all lös snö på gatorna. Och trottoarerna var knappt framkomliga pga alla gigantiska snöhögar. Nere vid Kungsholmsstrand var det aningen bättre. Sprang fram till Stadshuset och sen samma väg tillbaka till jobbet. Gillar den här lunchrundan, brukade för övrigt springa här när jag bodde på Kungsholmen för en massa herrans år sen. Ibland blev det barmark och det gick lättare att få upp farten (men då lät jag å andra sidan som en häst som kom klapprandes). Snittet landade på 4:35/km. Knappt värt att kallas för tempopass men ok då. Får dra till Bosön här snart igen.

Efter löpningen dusch. Hade väldans bråttom så när jag råkade tappa handduken på golvet och skulle ta upp den, råkade jag tjonga huvudet i den här.

Torsdag Aaaaaaj. Inte klokt vad arg man kan bli på en pappershållare.

Därefter lunch ur frysen på jobbet. Jag tog en asiatisk låda med nudlar och kyckling som jag åt framför datorn.

Torsdag I övrigt så har barnen fixat ett pepparkakshus hemma. Eller fixat och fixat… ska erkänna att det var Annas Original som fixade själva bygget. Vi fokuserade lite mer på det visuella, som ju också är väldigt viktigt!

Torsdag Finito.

9 reaktioner på ”10 km tempoförsök.

  1. Mycket fin blogg må jag säga. Riktigt kul att titta in, du får löpningen (för mig) att känns roligare. Får jag fråga hur lång du är?

    1. Vad kul att höra! Jag är 193 cm lång.
      Nä. Var tvungen att skämta lite. Jag är 164 cm. Men är helt säker på att jag var 165 cm för tjugo år sen.

  2. Hej! Jag såg dig in action idag. Jag gick med ett par kollegor vid karlberg, påväg till lunch, när en kollega utbrast ”och där är en sån tokig person som ger sig ut och springer i vilket väder som helst”. Och det var DU! Haha! Jag var tvungen att berätta att jag läser din blogg och att du minsann sprang igår i ännu värre väder. 🙂 Det såg stabilt ut trots alla snöhögar!

    1. Haha, vad roligt! Näru… stabilt kan det omöjligt sett ut… om jag bara vetat att du såg mig, då skulle jag kämpat för att se stabil ut, haha.

    1. Aha… men det känns så pyssligt och jobbigt? Förstör dojorna? Men jag kan tänka mig att det är mycket bättre. Kan man lämna in sina skor och få det gjort, dvs lite skomakarkänsla?

      1. Tja..jag tyckte inte det var speciellt jobbigt, man får ju med ett verktyg som man kan använda. Visst blir det små, små hål av dessa, ungefär som om man skruvade ner en liten skruv i sulan, ganska litet alltså och förstör inte så mycket. Och nu när du nämner det så ja..jag har hört om folk som gått till däckverkstaden och fått ett par dubbar isatta i skorna, det ska tydligen gå att göra så 🙂

Lämna ett svar till MagnusN Avbryt svar