Förkylningen släpper inte taget om mig. Vaknar på morgonen i hopp om att känna mig pigg nog för en springtur, men saken är att förkylningen blivit värre de senaste dagarna – trots ingefära, vitlökschock och flera liter te. Nu måste det dock vända snart, jag hoppas få springa i helgen. Men just förkylningar har jag mycket respekt för. Tänk om man skulle börja träna för tidigt och åka på nån skit med hjärtat. Inte nog med att det är farligt, det kan faktiskt också göra så att man aldrig igen kan komma upp på samma nivåer igen vad gäller konditionen. Så jag är rädd om hjärtat och får försöka stå ut. Och påminner mig själv om att det faktiskt bara är tredje dagen jag inte springer. Men som vanligt känns det som en eeeeevighet. Bara att inse: löpningen har blivit otroligt viktig för mig, utan den känner jag mig vilsen och ensam, trots fin familj och vänner.
En annan sak jag tänkt på en hel del senaste tiden, det här med att löpningen får mig att känna mig så ung. Känslan i Berlin, när jag flög (nåja) fram de 42 195 metrarna, den känslan var oslagbar och jag har nog aldrig känt mig så ung som där och då. Ibland när jag kommer hem efter ett snabbt eller långt pass, och tittar mig i spegeln, så kan jag nästan tro att spegeln skämtar. Jag ser ju en 37-årig kvinna. Och hon där i spegeln ser absolut ut som 37 – särskilt då jag har en massa grått hår som jag i för sig tycker är snyggt och därmed inte färgat bort. Men när jag springer känner jag mig som 20, och det är ju ändå 17 års skillnad mellan de där två. I bättre form än jag är nu, har jag nog aldrig varit egentligen. Sen att man utan att träna var snabbare som ung, ja så är det bara. Men uthålligheten jag har nu, den är ny. Så jag springer och känner mig så ung och den där känslan tar jag liksom med mig till resten av livet. Och jag lovar, det är mäktigt att ha tre barn men ändå bara vara 20! Sen att jag åldras på riktigt med rynkor och allt vad det är, det gör mig inget. Jag tycker det är fint att åldras. Men om jag kan behålla lättheten i mitt steg och känslan av att vara ung, då är jag lycklig.
rocknrollrunning.se 
Fint inlägg och jag kan känna igen mig i känslan av att vara förkyld men inte våga springa då jag precis är tillbaka i löparskorna efter sex dagars halsont. Viktigt att vara försiktig!! Jag kan också relatera till känslan av att känna mig mycket yngre än jag är, jag fyller 41 om ett par veckor men har aldrig varit i bättre form och det i en ålder när många slutar bry sig och börja sunka till sig, i alla grabbar i fyrtioårsåldern! Det är en häftig känsla och extra häftig när jag känner att jag fortfarande utvecklas!!
Krya på dig över helgen nu!
Tack Staffan! Skönt att du är på banan igen, man blir ju lätt odräglig om man inte får springa, i alla fall jag.
Word!
Håller med! WORD!
Åh, nu kände jag mig genast lite friskare!
Haha, tack Eva!
Visst är det härligt att känna sig ung trots man är 40+, håller med, även om jag inte är den där uthålliga typen, men snabba tvåhundringar kan man fortfarande riva av. Krya på dig!
Tack Magnus! Kanske bästa kombon; att känna sig ung men vara gammal (och klok)?
Fint. Klokt. Eftertänksamt. Livsvisdom.
Ha en skön bra helg 🙂
Du med Nilla! Försökte kommentera på din blogg men lyckades inte när jag skulle skriva in min avsändare. Grattis till första maran!
Tack! 🙂 Sitter just och funderar på om jag ska slå till och anmäla mig till Paris Maraton i april… Jag vet, min blogg är värdelös att kommentera på. Därför får jag typ 0 kommentarer :-((
Eller jag tror det är därför iaf! (eller så är det bara max 2 pers som läser den, hehe, och de har gett upp kommenterandet)
Har stressat min förkylning alldeles för mycket de senaste veckorna med en antibiotikakur som resultat och tio dagars vila. Det fullkomligt spritter, kryper och pulsar i benen men när man i övriga livet förespråkar långsiktighet får man påminna sig själv att man ska leva som man lär. Och faktum är att ett beslut att vila nästan förstärker känslan att man tar sig själv och sin löpning på allvar, det känns seriöst helt enkelt.
Så låt det ta den tid det tar och se det som ett medvetet och fokuserat beslut istället för att låta det stressa dig… även om det är svårt.
För mig personligen kan jag ju i alla fall tröst vilodagarna med ett av dina blogginlägg för att hålla peppet på topp och det kanske är lite svårare för dig 🙂
Trevlig helg och hoppas du är tillbaka i spåret snart!
Stackars dig! Men det där låter klokt och bra, att försöka se det som ett beslut. Får försöka tänka så. Jag säger helt enkelt: Krya på oss! Och kul att bloggen ger lite pepp till dig!
Hej!
Har kommenterat tidigare ang ditt inlägg i somras om löparKÄRLEKEN och kommer här med förkylningstips (OBS, varnar för att det möjligtvis är inbillning) MEN, sen jag började tok-kura med grapefruktkärneolja 2 ggr/dagen och 3/ggr om dagen då jag känner förkylning krypa på (då i kombo med gojibär, ingefära, echinacea, gurgla med nyodex fr apoteket osvosv,ja det vanliga) så tycker jag mig aldrig bli riktigt sjuk.
Testa! Å krya på dig!
Just det! Mycket bra tips! TACK.