Vaknade till en onsdagsmorgon. Satte ner fötterna på golvet. Reste mig upp. Tog några steg. Nä, inget hugg. Ingen smärta. En vanlig fot, fortfarande lite svullen, men ändå: en vanlig fot. Vanligare än på länge i alla fall. Idag inget morgonspring, planen är att försöka få till en del lunchpass då det funkar framöver, för att slippa mörkret och få upp farten bättre.

 Åt lite extra frukost när jag kom till jobbet (dock ej handkrämen) för jag är helt programmerad att äta lunch prick 12.00. Så när jag istället ska springa gäller det att ha proppat i sig ordentligt. Kl tolv ner till omklädningsrummet för att byta om från det här:

 Till det här:

 Samma runda som sist dvs ner till Karlbergs Slott, över på andra sidan och fram till Stadshuset och tillbaka. Idag vågade jag mig på aningen högra fart, tar det lite i taget. Men hallå! Varför vill så många vuxna människor gå armkrok, fyra stycken i rad? Jag förstår att inte alla tänker anpassa sig till löpare som flåsar fram och tillbaka, men kanske anpassa sig till att det finns andra människor i en stad? Struntsamma, jag sprang på, vände vid Stadshuset och sen tillbaka. Prick 10 km. Prick 43 minuter. Snittfart 4:18/km.

 Racerdusch och sen jobba vidare.

P.S. En rolig grej jag såg idag men inte hann ta kort på: vid en busshållplats längs Kungsholmsstrand gjorde en kille pull-ups i själva busshållplatsen. Inte på något osympatiskt och spännigt vis utan mer sådär i smyg, för att han inte kunde hålla sig. Bra där, plus i kanten av mig!