Kom fram sent till Göteborg. Vanemänniska som jag är var jag tvungen att dricka te innan jag la mig men jag hade glömt mitt gröna te. Som tur var hade jag ingefära och lime med mig så jag gjorde sånt där hälsote.

Vaknade till en grå morgon bland alla barn och kände mig alldeles lycklig över att vara i Göteborg och inte NY. Frukost och sedan var det dags för löpning.

 Hela släkten blev engagerad i det hela för jag var tvungen att få skjuts till Skatås. På väg i bilen insåg jag att jag glömt min klocka men som tur var fick jag låna Brittas. Sportigt!

 I påskas när vi var här sprang jag milspåret här vid Skatås. Idag hade jag planer på ett tempopass men i och med att jag inte hade min klocka fick det bli hederlig distans. Jag stod och klurade lite på om jag skulle ta 18 km eller köra två varv på milen och bestämde mig för det senare.  Kändes skönt att springa utan klocka, eller ja, jag hade ju en klocka men det gick ju inte att hålla koll på kilometertider på det viset. Jag gillar den här banan, den är ju rätt ordentligt kuperad på sina ställen. Jag kutade på och jag insåg att jag verkligen borde springa utan klocka oftare och bara gå på känslan.

 Första varvet gick på 45 minuter, nästa varv saktade jag ner aningen då foten gav sig tillkänna. Absolut inte ont så att jag borde stannat utan bara en påminnelse om att den rackarn fortfarande delvis behöver behandlas med silkesvantar.

 20 km i bra fart för att vara ett vanligt distanspass. Jag gillar Skatås, de har ju en 5 km-slinga som är upplyst på kvällen, bara en sån sak. Och kolla här vad mycket grejer som finns:

 Sen excentriska tåhävningar och stretch medan jag väntade på Nisse som så snällt skulle hämta upp mig. Det är väldigt fint, att hela familjen engagerar sig för att jag ska få kuta. TACK.

 Och nu, nu blir det stan!