1. Hur mycket löpning man har i sig. Jag undrar plötsligt nästan vem jag är, vad gör jag – när jag inte springer? Trots att det inte var så längesen jag inte hade problem med sånt överhuvudtaget.

2. Hur tacksam man borde vara när man är frisk. Och detta är inget tomt snack om “att man ska vara glad att man är frisk” utan jag menar det verkligen så jag säger det igen: Man ska vara glad att man är frisk. Tacka kroppen. Bjuda den på trevliga saker förutom löpningen t ex massage, godis då och då eller annat som den kanske gillar.

3. Respekt för de som inte springer. Att det inte bara handlar om att vilja utan också om att kunna. Ja, jag har någon gång klagat på folk som går raskt i löparspåret, liksom varför springer de inte, hallå? Jo, för att det kanske inte kan, inte får. Just det. Förlåt.

4. Respekt för de som håller på med andra sporter som t ex cykling och simning. Inte för att jag på något vis sett ner på dem innan och inte för att jag tycker det är så himlans kul att cykla i ett garage, men ändå. Nu kan jag ändå fatta att det kan vara kul, t ex på en fräsig hoj på en perfekt landsväg (kanske).

5. Vad lite smutstvätt det blir.

6. Vilken tid det tar att bli frisk. Dels tiden för att bli hel igen men också all denna rehab man gör hemma eller varenda sekund man har över. Var man än är.

7. Man tar tag i saker som man annars inte hade gjort, t ex styrkeövningar för fötterna och sitt löpsteg.

8. Man fattar inte hur man kunde gnälla över en liten förkylning tidigare.

9. Man är villig att betala enorma summor till alla som kanske kan hjälpa en att bli av med skadan. Det gäller med andra ord att se upp för lurendrejare under denna period!

10. Man blir lycklig som jag vet inte vad när man får minsta vink om att det kanske, kanske, kanske går åt rätt håll.