Jag sov skönt i natt. Tvingade mig själv att släcka lampan i bra tid igår kväll trots att vi kollade på världens bästa deckare. Tidigt ute på Arlanda, är alltid nervös att missa flyg. Eller nä, jag är inte nervös egentligen, jag gillar att vara på flygplatser i lugn och ro. Gillar att vara på väg till flygplatsen, titta på klockan och tänka ”Men oj så god tid jag är ute i!” Därför gillar jag också att flyga på egen hand och få åka ut till Arlanda hur tidigt som helst, utan gnäll från andra. Upplägget den här gången är perfekt: Olle hänger med men tar ett annat plan! Framme i Berlin checkade jag in på hotellet. Jag åkte hit med Springtime Travels så det bor ett stort gäng svenskar här.

 Och här, här har ni vårt lyxiga rum! Undrar hur ofta vi kommer sitta där framför sängen i varsin stol?

 Jag dumpade väskorna och sen knatade jag till t-banan för att ta mig till nummerlappsutdelningen.

 Klev av vid Berlin Tempelhof och promenerade in till den gamla nedlagda flygplatsen där utdelningen ägde rum. Märkligt att kliva runt på en flygplats med alla skyltar och baggageband kvar, men som endast är full av löpare.

 Herrejösses vad mycket folk det var. Och tusentals tröjor, tights, kompressionstrumpor, energidrycker och gudvetallt att köpa. Jag blev nästan lite nedstämd av all kommers. Till slut hade jag hämtat nummerlappen. Då köpte jag pasta bolognese och satte mig i solen ute på startbanan.

 Och när jag satt där i det perfekta vädret och hade fått lite mat i mig, då kände jag mig genast mycket snällare och uppfylldes istället av den där känslan jag minns från Stockholm Marathon: tänk vad fint att alla dessa människor åkt från världens alla hörn för att springa. Tillsammans. Satt där i solen och tittade på alla en stund innan jag åkte tillbaka till hotellet. Där bytte jag om och gav mig ut på en kort jogg.

 Sprang ner till Tiergarten och där ligger ju Berlin Zoo. Jag och Olle var där när vi sist var i Berlin – vi brukar gå på zoo i alla städer vi är i. Sprang längs kanalen i sakta fart och då kunde man liksom tjuvkika in på de här filurerna:

 Det var så himla fint.

 4,5 km lugn jogg blev det. Väldigt lugn. Benen kändes på gång men mitt huvud är fortfarande lite trött. Foten helt ok, stackarn vet inte vad den snart ska utsättas för. Tillbaka till hotellet och precis då dök Olle upp! Nu blir det middag och liten bön om att det här fina vädret ska stanna till söndag. Och att mitt huvud ska piggna på sig. Sist men inte minst till er alla som kutar Lidingöloppet imorgon: LYCKA TILL! Hälsa backarna från mig.