Veckan innan man ska springa ett marathon är i en drömvärld en lugn vecka. Där man har tid att sova, äta och ta det allmänt lugnt. Så ser inte riktigt min vecka ut men vasjutton, det blir bra ändå. Viktigast är att hålla peppen och humöret uppe. Mina föräldrar hade hämtat barnen och jag blev sen hem för att avlösa dem. Jag hade egentligen inte tänkt springa idag men blev sugen på 10 lugna km i septemberkvällen. Men det är svårt att ta det lugnt när man har bråttom… tur man har snälla föräldrar. Jag hann tänka mycket medan jag sprang idag, så fort man sänker tempot en aning så ryms fler tankar i huvudet. På gott och ont.