Genom gryningens dimmor.

 Rrrrring! Klockan visade på 05.20 och det var dags att hoppa upp för att köra tröskelpass. Jag hoppade dock inte upp ur sängen, gled snarare lite motvilligt ur den då natten varit stökig med vandrande barn och egendomliga drömmar. Fast jag vet att det bara är de där första minuterna som tar emot och känns tidiga, när jag väl fått på mig skorna brukar tröttheten gett vika. Tio minuter senare klev jag ut genom dörren men klev in igen. Kollade termometern och insåg att det bara var fem grader ute. Jag drog på mig en långärmad tröja för första gången på evigheter och sen började jag uppvärmningen. Nere vid Kyrkviken svävade dimman ovanför vattnet och båtarna såg ut som kvarglömda rester av sommaren. Jag satte igång med spänsthoppen och sen iväg. Om det gick enkelt sist så var det en annan känsla idag. Kämpade på mina 20 minuter men benen kändes tunga och jag kom inte upp riktigt i samma sträcka som sist. Men ett bra pass var det, när det är sådär lite tungt kan jag ibland känna att det ger desto mer. Om inte annat mentalt. 

12 reaktioner på ”Genom gryningens dimmor.

  1. Går man upp 05:20 för att träna är man antingen: 1) Småbarnsförälder, eller: 2) Spritt språngande galen.
    🙂

    1. Ett par gamla från Stadium, deras egna märke…två år sen kanske tyvärr… Det är mer gymtights egentligen och jag tycker ofta Stadium har fina såna. Håll utkik, kanske kommer fina mönster här i höst!

  2. @leif: eller både nr 1 och nr 2 😉

    Alltså, du är sjukt strukturerad. Jag blir så imponerad. Skulle vilja vara sådan själv. Ska nog öva på det och ställa klockan…tidigt….vilket år som helst.

    1. Haha, precis vad jag skrev Karin! Jo, rätt strukturerad är man – på gott och ont. Det gäller att ha en väckarklocka som man gillar.

  3. Nu fattar jag varför jag aldrig ser dig när jag cyklar till jobbet. Du har kanske sprungit på samma cykelbana, men cirka två timmar tidigare…

    1. Haha. Jag har tänkt detsamma, att jag aldrig ser dig! När jag springer till jobbet är det rätt tidigt, inte halv sex men halv sju… Men hem borde vi stöta på varandra ngn gång.

Lämna ett svar till Tove Avbryt svar