Om jag tyckte jag gick upp tidigt på semestern så gick jag upp ännu tidigare idag. Vad stod på schemat? Tröskelpass! Värmde upp mina stackars trötta ben som bara för en stund sen låg skönt i sängen. Sen ner till Kyrkviken, lite dimmigt ute. Fick en känsla av höst och insåg att det bara var andra gången på sex veckor som jag sprang i t-shirt och inte linne. Spänsthopp – det brukar få benen att vakna till. Sen satte jag full fart. 20 minuter. Även om jag vet att inte tiden spelar någon roll i sig utan man ska gå på känslan så kan jag inte låta bli att jämföra tiderna med tidigare pass. Lite långsammare idag men å andra sidan tycker jag att jag hittade ett skönt flow som jag gav mig lite fartsjälvförtroende. Hann bara med en kort nedjogg innan jag fick springa hem för att väcka familjen.
rocknrollrunning.se 
Jag är så imponerad av dig och andra som pallar att köra kvalitétspass på morgonen, jag tycker det är jobbigt att komma ut på ett långsamt distanspass bara, och att köra intervaller på förmiddagen brukar inte kännas som någon höjdare heller. Eftermiddag och kvällstid är min bästa tid att springa fort men det är ju inte alltid livspusslet tillåter det!
Håller helt med dig om att em och kväll är skönast. Men ibland när jag inte helt säkert vet att jag kommer kunna få till passet så kör jag det på morgonen. Och när jag kör dubbelpass så gör jag det också för att inte vara trött när det är dags för kvalité. Fast jag tror jag skulle prestera bättre om jag körde det på em. Men men, precis som du säger: livspusslet! Inte alltid helt lätt.