Hoho, tillbaka i stan! Eller nä ok, förorten då. Nu är det slut på vackra miljöbilder, raukar och brunbrända ben. Nu börjar verkligheten igen där jag bor i ett kedjehus och snart är kritvit om benen. Och det känns faktiskt riktigt bra. I morse var vi dock ännu på Gotland, packade in i bilen och fixade det sista i huset – och jag skrek och gormade om att ingen fick gå runt med smutsiga fötter eftersom vi dammsugit och skurat in absurdum. Jag hann tyvärr inte med det planerade tröskelpasset på morgonen och då jag ska till Pekka och göra lite tester imorgon så rådde han mig att inte köra tröskel senare under dagen då det blir för nära inpå. Istället blev det kärt återseende med mitt älskade Lidingöloppsspår nu på kvällen. 14 km distans. Ahh, skog, stigar – och backar! Nu inser man verkligen hur platt Gotland är. Undrar hur man tränar inför Lidingöloppet om man är gotlänning? Jag tar förresten tillbaka alla tankar på hur trött jag var på Lidingöloppetsspåret innan semestern. Ser fram emot att mata runt där igen. I övrigt skönt att komma hem till japp, internet. Slippa åka på internetutflykter även om det också var ganska trevligt. Och skönt med lite fler löparkläder även om jag hade med mig det mesta. Svart pannband glömde jag dock ta med mig, som jag har längtat efter det!

Älskade förortsskog! Jag är tillbaka.