Ja herrejösses! Jag hamnade på prispallen idag. Och jag slog mitt halvmararekord med 1 minut och 22 sekunder. Det finns en del att säga om loppet men jag får försöka fatta mig kort då jag gör det här inlägget från bilen eftersom jag inte har något internet hemma i huset. Termometern visade 30 grader när vi kom fram till Visby. Man kan ju helt ärligt säga att man var rätt sugen på att stanna kvar på stranden idag istället för att dra på sig tävlingskläderna, jobba upp ett tävlingspepp, och köra bil i en timme. Men Olle och barnen skjutsade mig till Visby så det var trevligt. Kom dit alldeles för tidigt eftersom jag är så nervös av mig och ville vara där och hämta nummerlappen så fort det gick. Och ja, det var typ bara jag där.

Jag gick runt där på området och funderade lite på mina kläder. Valde till slut sportlinnet och mina gula shorts. Drack lite vatten, snackade lite med en trevlig tjej från Gotland och en tjej från Schweiz som såg snabb ut.

Men tiden gick och sen var det uppvärmning i värmen. Jag sprang runt för mig själv och kunde inte fatta hur jag skulle få upp mitt pepp, kände mig så seg. Den här gången hade jag bestämt mig för att stå långt fram vid starten och så blev det. Såg Gabriella Samuelsson som ju är en snabb en. Och ja, sen gick starten! Hade tänkt försöka hålla tiden 4:12 från starten och se hur det kändes. Loppet är tre varv. Kändes bra till en början och jag sprang på lite för fort. Saktade ner och kom in i 4:12-lunken. Jag hade försökt ta reda på lite om banan innan i omklädningsrummet och de flesta sa att banan inte var så kuperad. Och det stämde men den hade några grymt sega sträckor som sluttade förrädiskt uppåt så en lätt bana är det inte. Efter första varvet kände jag mig rätt seg. Det var ju inte heller så många som sprang så man fick inte energin man kan få av andra, det tycker jag kan vara rätt peppande; att kunna springa förbi andra. Men några killar sprang jag om där efter en mil så det kändes bra. Hon Samuelsson och den där schweiziska tjejen hade kutat iväg och jag misstänkte att var 3:e tjej men jag tänkte att snart kommer jag ju bli omsprungen. Men jag kutade på, blev lite överraskad då jag plötsligt i marken såg någon som skrivit ROCKNROLL BABY. Haha, såg ut som gammalt klotter så det var ju nog inte till mig men ändå, lustigt! Och ja, jag sprang på. Det var tungt, tungt. Inget gratis överhuvudtaget, tog en kilometer i taget. Sprang om en kille som var så trevligt och sa att jag disponerade loppet bra och höll jämnt tempo. Olle och barnen dök upp i bilen och tjoade på mig när jag kommit lite mer än halvvägs. Solen sken, rejäl motvind på sina håll, jag och asfalten och Garmin. Äntligen inne på sista varvet. Nu jävlar. Jag hade en dröm om sub 1:30 men började tvivla rejält pga den sega lutningen och värmen. Sista kilometern sförsökte jag spurtade allt jag kunde men benen var så trötta. Jag försökte mentalisera hur jag tränat och harvat längs havet på sista tiden och försökte få kraft från det, bara lite kvar nu, kämpa kämpa.! Och ja! Jag kom 3:a! På tiden 1:29:59! Haha, en sekund! Jag klarade det, och detta i en hemsk värme och på en bana som kändes tuff stundtals. Såhär var mina kilometertider: 4:06/4:09/4:11/4:08/4:17/4:26/4:10/4:15/4:12/4:16/4:08/4:26/4:334:18/4:23/4:10/4:14/4:08/4:24/4:26/4:07. Galet att hämna på prispallen! Jag är så glad!

Här står vi! Tror Gabriella sprang på ca 1:28.30 eller ngt (kan ej hitta resultaten på nätet än och jag minns inte exakt vad hon sa men jag återkommer om det) och den schweiziska tjejen ca 26 sekunder efter det.

Och här står topp-tre-killarna. Nu ska jag hem och duscha och dricka en massa och äta godis. Yeay! Och jo, du tjejen som också sprang i värmen idag och som ropade rocknrollrunning till mig – tack! Jag var så galet trött då och hann inte svara men hoppas det gick bra för dig idag!