T som i tisdag och tröskelpass. Nils har haft det alldeles för lugnt medan jag var sjuk, haha. Nu var det bara att hoppa upp tidigt. Uppvärmning och spänsthopp och ja, sen fanns det tyvärr inget mer att göra än att köra igång tröskelpasset- piip! Vi spurtade längs havet, knallblå himmel. Vi brukar springa 10 minuter åt ena hållet, sen vända och ta samma väg tillbaka. Så lustigt, jag tycker alltid jag känns lite starkare precis innan vi vänder men sen just när vi vänt tycker jag alltid Nils känns starkast – som att det är vädersträcket som spelar in. Han sprang iväg ca 15 meter framför mig, nesligt! Men det viktiga är ju att anpassa tröskelpasset till sin egen kropp och mjölksyragräns så det känns verkligen kul att det ändå funkar att köra tillsammans. Kändes ok idag men jag tycker det märks att man varit sjuk några dagar, fast egentligen är det nog mer mentalt för tiderna var precis som sist. Nu t som i te. Och tidning.