Vaknade med lite snuva i näsan. Mådde dock bra och ingen känning i halsen. Men för att inte utmana ödet så körde jag ett lite kortare pass än jag först tänkt och tog det lugnt, en timmes morgonjogg längs havet. Jag gillar känslan när man springer, man blir som en expert på sitt kvarter. Jag vet exakt vilka som tältar var, hur det går med alla byggen, vilka som är morgonpigga, vilken tid folk hämtar sin morgontidning, vilka som badar till frukost. Sprang förbi en flott Mercedes imorse och bredvid stod ett väldigt litet tält. Hörde hur de precis vaknat där inne, ett litet barn som snackade och en trött pappa som svarade. Såna små ord som inte är ämnade för mig men som ändå säger en massa, de älskar jag. Och sånt får man höra när man springer och för några sekunder i förbifarten blir del av andras liv.