Finns det något somrigare än lakan som hänger på tork i solen? Det skulle i så fall vara att springa i bara sportlinne. Det tar ju lite emot att springa så avklädd eftersom magen får fritt spelrum samt det lätt uppfattas som att man är typen femtonårig spännbultskille. Men när jag höll på att svettas ihjäl i solen redan vid niotiden så bestämde jag mig för att köra en Anton Krupicka idag. Jag kutade väg till starten för Lidingöloppet och sprang första milen som inte är alltför kuperad med tanke på knät. Kändes bra men jag märkte av knät i backarna så jag försökte hålla igen. Vid Breviksbadet var det sommarlovskänsla med skrik och mycket folk. Tre killar klev på banan precis där, några meter efter mig och jag märkte att de höll ungefär samma tempo som jag – men till skillnad från mig kunde de spurta i backarna. Jag kan bara inte med att killar som jag ser att jag egentligen är bättre än ska springa om mig (pga knät) så jag ökade tempot. Haha, jag är för dålig på att ta det lugnt. Men de sprang aldrig om mig i alla fall! Totalt 12 km. Nu håller vi tummarna för att knät håller.